Gifter mig med älskade om tre månader, alltså augusti.
Jag har börjat få kalla fötter, eller vad man nu kallar det.
Jag har en klump i magen.. tänk om det inte funkar?
Jag älskar honom verkligen, av hela mitt hjärta, men tänk om detta är ett stort misstag?
Jag är livrädd att allt ska bli annorlunda som man och hustru, att
allt det vi har nu ska försvinna, att vi kommer bli ett tråkigt gammalt par.
Snälla ge mig råd! Vad ska jag göra? 
Det är jobbigt när man börjar tänka så, och svarte är ju att ingen kan säga hur det blir.
Jag tror att det blir så som man gör det till, de som säger att det blir annorlunda bara för att man gifter sig tror jag bidrar rätt mycket till det själv.
Om du tänker på det så vad är det som ändras?
Du får en ring till på fingret, ni får fina kort att hänga på väggen och det blir lättare för er juridiskt i fall något skulle hända. Er kärlek till varandra kommer inte att bli annorlund (förutom att ni kanske blir lite nykära igen). Ni kommer att få världens bästa dag med varandra och alla era nära och kära som vill fira er kärlek.
Ni kommer inta att bli ett gamalt tråkigt par om ni nu inte vill det ;) Sluta att tänka på alla om, för man kommer ändå inte fram till något svar. Fortsätt att älska varandra och njut av att snart få kalla honom din man :)
Håller så mycket med Lanin! Inget ändras förutom lite papper och en ring på fingret. Om det blir till det bättre eller sämre är enbart upp till er båda. Varför måste man bli tråkig för att man är gift?
Har ni samma mål med äktenskapet? Har du fått några varningssignaler på sistone som gjort att du börjat tänka så här?
Finns inga garantier men man lever bara en gång och då är det bäst att göra livet till det bästa liv man vill ha!
Ni har nog rätt. Dumma jag satt och såg Sex and the City 2 igår kväll och då började tankarna mala..
Är nog inte den bästa film att se om man håller på att planera bröllop.
Även om den slutar lyckligt 
Tack för era kloka ord!
