Killen hör inte av sig

Han är kanske rädd för att bli besviken igen. Spontan tanke bara.

Menar du atthan hörde av sig en gång per dag innan du blev tillsammans med den andre killen eller att han gjort det nu?
Tycker väl inte att det är så märkligt att han inte hör av sig nu när du klart visat att du inte är intreserad, eller?

Min spontana känsla:
Hör han inte av sig så är han inte intresserad av att riskera något... han har ju blivit brädad tidigare

Han känner sig troligen "bortsorterad" sen tidigare... och ska det bli något framöver så kanske du får visa honom med hög intensitet att DU verkligen vill.... om det nu är så... eller vill du bli uppvaktad... känna dig för och ha förmånen att välja... eller välja bort igen...?

Tror du det fungerar att bygga en relation med någon som du tidigare har haft som "second best"?

Jag tror att du känner dig lite besviken på att du inte känner dig så säker i det här läget... kanske är du redan bortsorterad?

Läs boken He's just not that into you så kommer du aldrig mer undra varför han inte ringer eller hur en kille fungerar.

Menar du att han hörde av sig på fredagen och på söndagen funderar du på varför han inte ringt och tycker det är lång tid det är ju bara 1,5-2 dygn eller har jag fattat fel????

Han kan vara bortrest eller ha något annat för sig och sen eftersom du "ratat" honom kanske han vill "ge" igen och hålla dig lite på sträckbänken

Jag vet inte hur jag ska se det, ärligt talat.

Han ringde igår kväll och sa att han varit väldigt trött, somnat tidigt på kvällen i lördags eftersom han jobbade hela helgen. Men han föreslog att vi skulle ses och äta middag nu i veckan.

Förstår verkligen att han är trött, men tror inte på att man är så trött att man inte hör av sig. Det stämmer väl inte när man är "kär" iaf. Isf är han inte det.

Jag ringde honom för en halvtimme sen men han klickade bara av mig och har inte hört av sig sen dess.

Kanske han vill hålla mig på sträckbänken för att jag tidigare ratat honom. Eller så vill han hämnas. Eller så har han något annat på gång. Och ska jag vara ärlig så säger min intuition mig att han har nåt på g, och vill hämnas för det som tidigare hänt...

Känns inte speciellt moget hursomhelst.

Jag tror jag ska skita i det här och gå vidare...

Men snälla du!

Förra gången ni dejtade gick du samtidigt och träffade någon annan, och valde sedan den andre. Nu förväntar du dig att han genast ska bli eld och lågor över att träffa dig igen, och bete sig som du tycker man gör när man är kär.

Ja, det är möjligt att han har någon annan på g men inte vet hur det kommer att gå och vill hålla dig som reserv så länge. Det är också möjligt att han gillar dig men är skeptisk med tanke på hur det gick förra gången. Det är möjligt att han faktiskt är precis så trött av sitt nya jobb som han säger och inte riktigt orkar. Jag antar att det dessutom är möjligt att det är som du tror, att han håller på med något slags barnslig hämnd, och det är väl bara du här som känner honom och kan avgöra om det är sannolikt eller inte.

Vad man gör då är att hålla huvudet kallt, hålla kontakten i rimlig omfattning utan att börja räkna vem som har ringt eller sms:at flest gånger, och ser om det blir någon mer dejt och vad som i så fall händer. Märker du att det rinner ut i sanden var han inte så intresserad. Säger han att han vill träffa dig, och ser till att det blir så, så är han förmodligen intresserad.

Jag är benägen att hålla med om att minst en av er inte verkar så mogen.

Hahaha, det kan nog hända att vi kan bete oss lite barnsligt båda två. Men sen är det ju ändå också så att man tar ju fram olika sidor hos varandra. Jag tror inte jag vill träffa någon som det känns som om det blir "spel" med. Det är bland det värsta jag vet.

Samtidigt förstår jag naturligtvis att han blir osäker med tanke på den bakgrunden vi har. Att jag började träffa nån annan samtidigt och sedan valde honom.

Att han nu träffar mig igen trots det som hänt, förvånade mig lite. Kanske var därför jag fick höga förväntningar på att han var kär i mig, för att träffar han mig trots det som hände och tom planerar framåt (ex genom att säga under sommaren kommer jag ha mer tid för dig), då måste han ju tycka mycket om mig. Så tänkte jag.

Och det som gör mig allra mest besviken är det faktum att det alltid känts ganska tryggt med honom. Har inte känt av att vi spelat spel eller inte kunnat vara öppna mot varandra med vad vi känner och tycker. Men nu känns det som det är borta... Vilket förstås kan ha att göra med att han känner att jag svikit honom. Men jag hade ju förstås rätt att göra som jag ville. Fast självklart förstår jag att det måste ha gjort ont, och det är jag ledsen för.

Som det är nu känner jag för honom. Men jag själv har blivit väldigt sårad tidigare i mitt liv, och jag bär fortfarande en del av det med mig. Och det är en stor skräck att det ska hända igen. Men livet går ju vidare.

Jag tänker ju såhär: varför hör DU inte av dig? =S
Man e ju alltid 2 om att hålla kontakt...

Min spontana tanke är: är du 14? Tycker du låter rätt omogen. Prova att va singel ett tag och lägg all fokus på dig själv istället. Vet inte ens om man får intrycket av att ni ens dejtar bara för att ni träffades i 2 dagar. Sen får du panik för att han inte ringt upp dig på en halvtimme?! Skojar du? Du kväver ju honom och stressar upp dig själv om du fortsätter så här. Innan du ens kan få en kille att fastna för dig måste du ha landat i dig själv. Låter som att du vill träffa honom för att han är det första bästa tillgängliga. Värdera dig själv lite mer och ta hand om dig.

Anonym:

Varför låter du så irriterad på tonen?

Det verkar onödigt av dig att irritera dig på mig, du vet inget om min bakgrund, vad jag hart upplevt och mycket lite om situationen. Så du har ingen rätt att komma och vara dömande. Men jag antar att detta väcker något hos dig själv, eller hur?

Svar på det du skrivit:
Man får intrycket av att vi dejtar när han kallar mig "min tjej". Jag vill inte träffa honom för att han är "första bästa tillgängliga". Har och har haft stora valmöjligheter. Det här handlar om att jag gillar honom.

Kan också säga att jag varit singel och tagit hand om mig själv sen en tidig ålder.

Dessutom har jag en stark intuition, som brukar slå ganska rätt. Och den har jag lärt mig att lyssna till, bla för att jag har lärt känna mig själv rätt bra.

Jag är tveksam till att jag kväver honom, eftersom jag knappt hör av mig ttill honom. Men däremot så stressar det här upp mig. den delen stämde. Och jag vet att jag ibland kan ha ett problem ang det. Jag har i åratal försökt förstå vad det bottnar i. Du kan inte ana vad jag har gått igenom. Och jag fortsätter att försöka förstå. Men jag ska göra mitt bästa för att chilla,  ta det så lugnt jag kan. Tiden kommer att utvisa vad som är meningen ska hända.

Och tills dess eller hur det än blir, så har jag lika mycket rätt som någon annan till ett förhållande om jag känner att jag är redo för det. Oavsett vad förhållandet leder till. Det är faktiskt inte alltid man kan se en livstid framför sig med den man träffar, men oavsett har man något att lära av det.