Förlovad för evigt?

Rätt eller fel men jag sa något liknande till MB för något år sedan (efter ca 5 års förhållande). Sa ungefär att om det visar sig i framtiden att han inte vill gifta sig med mig, fast han säger det, eller att han inte vill ha barn med mig, fast han säger det- då kommer jag känna mig väldigt besviken och lurad. Detta eftersom vi från dag ett i princip har pratat om att vi ska gifta oss och vi ska skaffa barn tillsammans. Och katt. En kompis till mig blev alldeles förskräckt när jag berättade vad jag sagt till MB. Sådant kan man inte lova heller, sa hon. Men det var ju inte det jag bad honom göra heller, kanske dock indirekt. Jag sa bara att om det visar sig vara ett luftslott så känner jag mig lurad och det fick väl honom att tänka till lite på vad han ville med framtiden. Han vill dock detsamma som jag. Förlovade har vi varit länge, katt skaffade vi i höstas, i sommar gifter vi oss och vi har planer på när det är "minst olämpligt" att skaffa barn- om allt vill sig väl.

Så du kanske ska säga något liknande på nytt? Att få honom att lova något är inte bra, men du kan ju säga att du trodde att förlovningen skulle innebära något mer konkret än en ring. Att ni faktiskt ska gifta er, och när hade han egentligen tänkt detta? Har han inte råd att spara till bröllopet? För 50 kr i månaden är bra mycket bättre än 0 kr! Ofta känner man inte ens av den där 50-lappen iaf. Och när ekonomin går bättre höjs insatsen.

Det där med barn är väldigt olyckligt. Kan det vara något som utlöst det? Stressig tillvaro tex? Om det inte verkar vara något övergående får du fundera på vad som är viktigast. Din fästman eller att få barn. Och så måste man ju ha den där åldersaspekten i åtanke också, det funkar ju inte att vänta i all evighet med att få barn

Vi förlovade oss -98.
Jag hade en tydlig bild av att jag ville ordna upp mitt liv i ordningen;
Förlovning
Hus
Katt
Bröllop
Barn

2006 skaffade vi katt
2008 fick vi en son
2011 Gifter vi oss

..hus blir nog aldrig av ;)

Ca 2008 fick jag reda på att pojkvännen inte ville gifta sig (längre?). Blev väldigt besviken och förstod inte vad som ändrats..
..men det var visst något tillfälligt då han friade två år senare.

Alla har sina faser..   ..och ibland är man ur fas utan att det egentligen behöver betyda någonting alls..

Så du hade dumpat honom 2006 om hade sagt nej till förlovning och  hela baletten?
Han måste känt sig pressad att svara  ja till allt .

Jag tror du behöver sätta dig ner och lyssna  på  honom, höra honom vad han har att säga utan dina åsikter, vara öppen för hans åsikter. 

Jag o min sambo har varit förlovade sen 6/2-06 och den 6/8-11 gifter vi oss!

Men vi har gjort allt lite bakvänt...

06- förlovade oss
06- Dottern föddes
10- köpte hus
11- Gifter oss!

Min m2b sa oxå när vi träffades att han skulle ALDRIG har barn och han skulle ALDRIG gifta sig..
Men här är vi nu.. Nästan 6 år senare; barn, hus, bilar, och bröllop på G...

Saker kan ändra, men man vet aldrig...

Jag tror det viktigaste är att man pratar igenom vad man verkligen vill få ut av förhållandet, inte på så sätt att någon känner sig pressad men ändå med stort allvar.

Framför allt tror jag inte man löser det med ett samtal, det krävs många.

Personligen känner jag igen mig i berättelserna ovan, min blivande sa från början att visst ska vi gifta oss och skaffa barn osv, det visade sig bara att vi hade olika tidsramar.  Men nu är vi ju ändå här, blivande makar om lite drygt en månad.

Kanske är det så att din kille, liksom min, behöver mer tid. Han kanske aldrig tänkt  "giftas-tankar" på riktigt förr, utan bara tänkt om det som i en term "gifta sig ska man väl".

Han kan ha sagt ja till allt för att hålla dig kvar. Vet han att det är din dröm att gifta dig men så har han skjutit på det i 5 år så börjar man ju undra om han ens vill gifta sig... Låter som att ni måste sätta er ner och prata ut om vad ni vill. Lägg korten på bordet. Om ena vill gifta sig o den andra inte eller om bara ena vill ha barn, hur ska då framtiden se ut? Jag har aldrig velat gifta mig men när min M2B friade förra året fanns det inte en tvekan i mig att han är den jag älskar mest och vill vara med resten av livet. Vi gifter oss i juli. Prata med varandra och du får utvärdera vad du är villig att offra/kompromissa om ni ska fortsätta tillsammans.

Måste tillägga att jag har en bekant som friade till sin flickvän, sen var dem förlovade i 14 år till och så sprack det. Sket sig helt när dem efter 12 år tillsammans fick tvillingar. Har en annan bekant som hade hus, barn och var förlovade. Efter 16 år tillsammans gifte dem sig. Allt handlar egentligen om hur mycket man älskar varandra för att hålla ihop i vått o torrt, inte om man har ring på fingret eller inte. Ringen ger inga som helst garantier.

Och att hota med att göra slut bara för att man inte får ring på fingret , ja då  känns det mer att man är ute efter bröllopet än  personen, för älskar man någon kan man vänta.