Svärfar driver mig till vansinne
Jag måste bara få skriva av mig, bägaren håller på att rinna över och jag vet inte riktigt vad jag skall göra.
Min (bilvande) svärfar driver mig till fullkomligt vansinne. När jag och min sambo träffades, så var det inga beskymmer, men allt eftersom åren har gått han han bara blivit värre och värre.
För ca 3 år sedan blev jag allvarligt sjuk och låg inlagd på sjukhus under en period samt hade en väldigt lång återhämtningsperiod, sedan detta har jag bara fått gliringar från honom om att jag är sjuk och att min sambo är frisk och att jag borde träna upp mitt imunförsvar. Dock hade detta inte någonting med mitt immunförsvar att göra, utan jag fick en farlig bakterie i blodet. Efter ett tag blev jag gravid med sambon och mitt barn och fick problem med foglossningar under graviditeten, då kommer det ännu mer gliringar från min käre svärfar om hur dålig min kropp och immunförsvar är.
I samband med att vårt barn föddes flyttade svärmor och svärfar utomlands och frågade om vi ville bo i deras hus under de år de skulle bo borta. Sambon tackade ja och jag kände att ett hus är ganska skönt och bra så jag gick med på det. Det skulle jag nog inte gjort...
Tiden gick och efter ett tag fyllde vårt barn ett, alla kom förutom svärfar eftersom det var "för nära nästa gång han skulle komma hem" Lite senare igen gifte sig min svägerska och då deklarerade min svärfar att en bild skulle tas på alla i familjen, dvs alla utom mig, vårt barn var med på bilden kan tilläggas. Vid jul var det samma visa, jag fick höra gång på gång att jag inte var en del av familjen.
Jag vet att alla ser olika på vad som är familj och inte, men det känns lite i hjärtat när jag suttit och fött hans barnbarn att inte tillhöra ens en liten del av hans familj.
Alltid när han är hemma får jag gliringar om att jag inte städat ordentligt eller att barnet har för mycket eller för lite leksaker. Han är hela tiden på mig om att jag bör byta utbildning allra helst bo i Norge och tjäna pengar, medan jag har en utbildning och jobb som jag trivs med. Han son (min sambo) ska dock helst bo kvar i Norge.
För ett par veckor sedan tog min sambo dubbelexamen och nu kommer de hem och ska fira honom. I går ringde de och ville att jag skulle be min mamma som bor 10 mil bort komma upp och sitta barnvakt i tre timmar på valborgsmässoafton för att sedan åka hem igen, allt detta eftersom de ville ha med sambons syster med man på middagen. (De skulle vara barnvakt annars) Jag erbjöd mig då att stanna hemma med vårt barn, så att de kunde gå som en "familj" och fira min sambo. Jag vill nämligen inte ringa och be min mamma komma upp och sitta själv, där går min gräns. Den enda som invänt är min sambo då han gärna vill fira sin examen med mig.
Jag kände bara att nu får det vara nog. Vill svärfar fira med sin familj så får han väl göra det och jag vill då inte stå i hans väg. Att skippa middagen nu till helgen blir en protest från min sida, jag är hellre med mitt barn än med en gubbe som inte vill spendera tid med mig och som anser att jag är helt fel för han son.
Det kanske inte låter så farligt när jag skriver det, men jag känner mig tom, svärfar får mig att tappa lusten att ens planera inför mitt och sambons bröllop som är i sommar. Han är alltid granskande och jag gör verkligen allt fel i hans ögon. Suck.
Jag ville mest bara få skriva av mig...
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-04-27 13:16
Hans son skulle bo kvar i Sverige ska det vara...