1700tal skrev 2012-06-14 11:35:35 följande:
För det första, herreguuuuuuud vilken snygg klänning!!!!!!!! :-O :-O Den måste du ju bara göra...
Och hos Landy, de gör den nog snyggast. Och i taft såklart! 
Och som svar på din fråga... Jag har inte social fobi utan kan få panikångest (inte alltid dock, oftast är det bara superjobbigt) i trängda situationer, typ alla ställen/situationer där jag känner mig låst och trängd. Värst brukar vara bussar, tåg, flyg, tunnlar osv. Men allra värst att att bli stående i bilköer (eller annat fordon iofs). Och att stå still i kyrkan inför alla människor kanske utlöser det hela, jag vet inte. Men superjobbigt kommer det vara iaf, och inte det minsta njutbart för min del. Det är inte alla människor i sig, utan att möjligheten att gå ifrån eller ha en utväg som tas ifrån mig i och med att alla sitter där. Typ. Om det nu gjorde nån klokare... 
Men jag förstår hur du menar med din sociala fobi, då är det nästan värre faktiskt för då handlar det väl främst om att stå i centrum och alla människor? Hur löser ni det med allt då, och hur gör ni med festen - känns det jobbigt då med eller är det mest vigseln? 
va KUL att du tycker det! jag blir så peppad av alla fina kommentarer så då känns det verkligen som att jag väljer rätt OM jag väljer den klänningen
Okej då förstår jag mer din situation! själv är jag livrädd för att prata inför många folk, eller att hamna i centrum (t.ex om jag ska betala i affären och så skulle jag inte ha pengar på kortet/i plånboken så är det kö bakom mig och alla "stirrar" - då vill jag bara sjunka genom marken och det blir en slags ångest, pulsen går upp, jag blir yr osv.) jag undviker ALLA sådana situationer där det kan hända liknande saker. Jag vägrar sitta i grupper där man ska presntera sig själv och intressen osv. Blir darrig och rädd bara av att tänka på dessa situationer
Hur jag löser det? jo.. under vigseln vill jag ha slöja på mig, det skulle faktiskt kännas bra. Och på festen vill jag inte ha en massa lekar och tal.. nu när jag skrev allt det där så jänns det som att jag är jättelöjlig och att det blir en "tråkig" fest :( så känns det nu iaf, jag önskar jag kunde skita i fobin men funkar inte så.. fast med folk jag känner så känns det bättre! men i kyrkan där det är tyst och ALLA verkligen tittar på mig/oss, då har jag bestämt mig för att ha slöja tills vi har pratat klart. (hur fjantigt det än låter) det är min bror som viger oss så det känns lite bättre genom det.
På middagen bjuder bara in de närmaste, föräldrar och syskon (ca 45 pers inkl barn) så det blir folk jag känner väl, och sen vill jag ha en bröllopsmiddag som är lite enklare, inget program och utan en massa hemska lekar där jag måste vara mitt i centrum. Då känner jag mig trängd på det sättet som du beskriver det.. jag känner igen mig i det du skriver.
..nu vart det ju en hel bok skriven, sorry!