Frieri

Vi hade bestämt oss tidigt att vi skulle gifta oss, helst innan jag var klar med min utbildning, men efter att vi flyttat ihop. Vi ville att frieriet skulle vara en överraskning för mig, men ändå att ringarna skulle vara något vi valt tillsammans. Det är ju ändå något vi ska bära hela livet.

Så några månader innan vi flyttade ihop gick vi och köpte ringar. Jag var med och pekade ut dem i butiken men såg aldrig det färdiga resultatet. Sedan fick jag vänta =) I september gick han ner på knä vid kanalen där vi bor, helt underbart =) Och jag blev ärligt förvånad

Jag friade själv och det är det bästa jag gjort! Jag är mer framåt än min kärlek och är glad att han slapp den pressen, själva frieri-dagen var hemsk! Hade bestämt mig, idag SKA det ske! Allt gick snett såklart, han var sur för att han fick fel mat på lunchstället, det var för kallt i vattnet när vi tog ett dopp i havet, och på restaurangen på kvällen hamnade vi bredvid tidernas mest pratsamma, överförfriskade damer 40+.

Så under den ljuvliga vackra solnedgången efter middagen, på promenad tillbaka till hotellet, passade jag på! Han trodde jag skämtade men som tur var fattade han ganska snart allvaret och skyndade sig att svara "ja men det är väl klart att jag vill..."

Tycker lite synd om alla grabbar som kämpar som galningar för att det ska bli sådär überromantiskt, tänk gärna lite extra på det när ni är sura på era män, han tog mod till sig och friade vilket kräver enorm styrka och tro på både sig själv och på relationen! =)

Fästmannen har för övrigt erkänt att om det prompt skulle vara upp till honom hade han nog inte fått tummen ur förrän om fem år eller så. Ha ha ingen direkt surprise, tur att jag styrde upp det hela! ;)

Vi var i Türkiet för att vira vår 1-års dag. Så på själva dagen friade han på en restaurant mellan huvudrätt och efterrätt, på knä mitt bland alla andra :)

Vi hade valt ut ringarna innan så han tog med sig dem men sen var det upp till killen att göra själva grejen. Jag önskar att han hade friat så det skulle bli en mer av överraskning men det vågade han inte då jag AVSKYR överraskningar. Jag vill veta allt, ha koll på allt osv... :) Det är inte alltid så kul och bröllopet nu blir jag tokig när mamma säger "det ska du strunta i för det har du inget med att göra för tillfället".. *mutter mutter*

Men min kille kan överraska med presenter lite då och då och självklart kan det vara kul med spontana överraskningar osv men som förlovningen vilket var mer seriöst krävdes det planering. Den meningen verkar ju inte sann! Seriöst? Förloving=krävas planering?? Jag är skadad!

:D

Min m2b friade på vår 1-årsdag tillsammans. Först var vi och åt trerätters på vår favoritrestaurang. Sen gick ner längs hela Avenyn (vi bor i Göteborg) och ut på kajen vid Operan.
Där kramade han om mig och berättade hur mycket han älskade mig. Sen tog han fram ringen och frågade om jag ville gifta mig med honom. Jag visste inte att han skulle fria, så jag blev rätt överrumplad, men sa ja, såklart!

Jag blev väldigt förvånad över hur han kunde pricka rätt ringstorlek, men där hade han varit förnurlig. När vi några månader tidigare hade varit hemma hos hans bästa kompis och dennes flickvän hade flickvännen helt enkelt tagit av sig alla sina ringar och lagt dom på bordet. Sen började vi prata om dem, och det slutade med att jag provade allihop och hittade en som passade. Sen hjälpte hon min m2b att välja ut en ring som passade storleksmässigt.

Vi var väldigt unga nör vi förlovade oss (jag 19 och han 17) så vi bestämde oss för att vänta med bröllop några år, och för ett tag sen så bestämde vi helt enkelt att 2012 ska det bli av och nu är lokal bokad och vi har börjat med planeringen =)

Vi förlovade oss för snart 7 år sedan, men hade då inga tankar på att gifta oss. Men efter massor av tjat från min farfar,  så tänkte jag att vi har snart 10 tsm, 2 barn hus, hund mm mm. Så klart vi ska gifta oss, så jag ringde och bokade ett hotell där vi ska ha middagen och festen. Sen ringde jag till min käresta och sa att han kunde boka in den 3/9.
Jaha, sa han varför då?
Jo, vi ska gifta oss då !

Men vi har talat om det tidigare men ´det har alltid varit annat vi prioriterat att lägga tid och pengar på. Så han blev inte jätte överraskad, men glad!

Vi pratade i 3½ månader om det hela, vad vi skulle göra med OM vi blev ihop, OM vi skulle förlova oss, OM vi skulle gifta oss, vilket land vi skulle bo i och vad vi ville ha ut ur livet tillsammans.

Så när vi allt  klart och  jag hade en resa till hans land vi jul åkte jag dit och  10 dagar senare, så visste vi att ja detta kommer funka.  Så första januari på morgonen satte vi på ringarna under tystnad och kysste varandra.

Japp vi gjorde det svenska sättet även om bara en av oss är svensk,  vi gjorde det som ett gemensamt beslut.
Min karl verkligen gillar idén  om jämnlikhet och gensamma beslut som vi har i den svenska kulturen, även om Skottland inte  är  långt bort  från Sverige så är det en skillnad  på hur tjejer och killar behandlas.