Han förstår inte vitsen :P

Men man kan inte reglera lika mycket med bara testamente. I det fall att ens sambo dör så ärver ju normalt dennes barn. Är det gemensamma barn blir ju problemen mindre, men faktum är att även om du får vårdnaden om barnet så är barnets arv inte ditt för det. Om barnet är så litet att det inte själva kan ta hand om sina tillgångar så ska en förvaltare utses och barnets ekonomiska intressen ska övervakas kommunalt. Så som efterlevande partner kan du bara använda tillgångarna för barnets räkning och efter godkännande från behörig myndighet.

Man kan testamentera till sin sambo, men bara hälften av det man äger. Den andra hälften kallas laglott och är något som barnet alltid har rätt till. Det kan man aldrig testamentera bort.

Om du däremot gifter dig så blir mycket annorlunda. Dör maken så är hälften av det gemensamma ens eget. Över den andra delen av bohaget ärver man med fri förfoganderätt. Dvs man kan använda pengarna, men man får inte testamentera bort dem, eftersom det gemensamma barnet ärver dem i efter ens bortgång.

Observera att detta trots allt är en generell beskrivning av läget.
Arv är aldrig enkelt och juridiken är fylld av undantag, som man alltid bör kontakta ett ombud för att få svar på. Men för att få en översikt över fördelarna med att vara gifta så är detta ett vanligt exempel. 

Jo, men självklart kan man lösa en del med testamente, men alla problem går inte att lösa på det sättet. Det var bara det jag sa. Gemensamma barn är alltid enklare än särkullbarn, men inte ens med gemensamma barn blir det helt problemfritt.

Du skrev att man kan reglera arv genom testamente och jag poängterade bara att det bara är vissa delar av arvet som går att reglera på det sättet.