• cattitzi

    Ge mig ett råd!

    Jag har ett litet i-lands problem som jag gärna vill att ni hjälper mig med! Glad
    Det börjar bli dags att bestämma vilket efternamn jag och min sambo ska ta när vi gifter oss och vi kan inte bestämma oss!

    Det lutar åt hans efternamn Persson, eller att ta hans mormors efternamn Sjölin. Jag gissar nu att de flesta av er tycker att det är ett enkelt val och att varför ta ett -son namn när vi kan välja ett mer ovanligt namn.
    Men det är jag som tvekar.

    Namnet Sjölin är såklart väldigt vackert, men det är ett nytt namn som ingen av oss heter och som inte riktigt känns som att det har "med oss" att göra. Det blir mer så att vi bara tar ett namn för att det ska vara snyggt (vilket det även blir).

    Persson är ju dock ett släktnamn som sambons familj heter och har hetat länge och det är ju "tradition" att ta makens namn vid giftermål. I alla fall är det tradition för mig. Men när jag tänker på Persson känns det som att vi borde "passa på" att ta ett snyggare namn nu när vi har chansen.

    Mitt efternamn vill vi inte heta, därför har vi inte tagit med det som alternativ.

    Snälla hjälp mig att komma fram till ett beslut!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-31 10:43
    Det jag glömde skriva förut är att en del i släkten har kommenterar och tyckt att det är märkligt att vi ska ev ta ett efternamn som ingen av oss heter och att det "är lite märligt" som de sa. Och det ringer i huvudet på mig hela tiden, "vad ska de säga"...

  • Svar på tråden Ge mig ett råd!
  • Fårävvör

    Vi är lite i samma sits... Vill inte ta mitt efternamn, min sambo heter ett jättevanligt son-namn och men hans mormors flicknamn är ovanligt, fint men inte supersvenskt (finns ingen som heter så i sverige nu), så vi skulle gå från att ha jättevanliga namn till att vara ensamma i sverige om att heta så... Suck, det är så svårt!

  • Sebastiána
    egglina skrev 2011-01-31 10:20:33 följande:
    Nja CP är väl inte de roligaste initialerna man kan ha.. Såklart det går att skratta bort till viss del,, men om någon frågar på bröllopet "vilket efternamn ska ni ta? Jasså Persson Höhöhö då blir du CP from nu Cattis!!"
    Kanske inte kul att få höra det på sin stora dag :S jag har iaf några i släkten och på karlns sida som skulle kunna slänga ur sig en sån kommentar och jag skulle inte uppskatta det alls.

    Men som sagt att ta ett namn som inte man har någon koppling till känns inte heller helt skoj.
    Gud vilken jobbig sits! Du får helt enkelt byta förnamn och efternamn så du stavar det Katharina i stället. KP,
    Katharina Persson  ;)
    Haha...KP, då tänker jag på Kamratposten. Så gammal är jag
  • cattitzi
    Mace skrev 2011-01-31 10:43:34 följande:
    Men....!

    Förlåt att jag är tråkig nu, men ni är väl vuxna? Vilken vuxen person går och tänker att "haha, hennes initialer är CP?!?" Jag förstår om osmarta ungar göra det, men vuxna? De begriper väl bättre än så?

    Och att inte byta till ett namn för att barnen kan bli retade... det känns som att man då ger mobbarna `rätt direkt. Det är inte namnen som gör att barnen mobbas, det är helt andra saker. Mobbarna kommer att hitta på öknamn oavsett vad barnet heter, så att ta med det i beräkningen när man byter namn tycker jag verkar jättekonstigt. Det är ju som att man räknar med att barnen skall bli mobbade och att man själv inte tänker försvara dem utan istället bara vika sig för mobbarnas krav. 

    Jag tror faktiskt att det är föräldrarna som påverkar vad som är okej. Om man som förälder säger att initialerna CP är något att skämmas för, då har man ju också talat om för barnet att det är så det är och gett dem en anledning att reta alla som har de initialerna eller något annat konstigt namn. För barn må CP vara ett skällsord, men att vuxna använder det som sådant tycker jag bara tyder på att man måste vara väldigt omogen.
    Anledningen till att jag bryr mig om namnen är, som jag skrev i ett tidigare inlägg, för att jag blev mobbad för mitt namn som barn. Och det satt i ca 10 år och det sätter spår.

    Jag blir riktigt upprörd av att läsa att du skriver att genom att jag tar hänsyn nu till att undvika sånt för ev barn i framtiden är att vika mig för mobbning, och jag kan även informera om att även om föräldrarna säger att det inte är något fel på initialer, vilket det inte är heller, så bryr sig inte barnen i skolan om det. De mobbar på ändå.

    Så det har inget med att vara mesig nu eller räkna med att barnen ska bli mobbade, utan att tänka ett steg längre för att kunna ge dem en dräglig skolgång som jag inte fick pga ett namn.
  • Sebastiána
    Mace skrev 2011-01-31 10:43:34 följande:
    Men....!

    Förlåt att jag är tråkig nu, men ni är väl vuxna? Vilken vuxen person går och tänker att "haha, hennes initialer är CP?!?" Jag förstår om osmarta ungar göra det, men vuxna? De begriper väl bättre än så?

    Och att inte byta till ett namn för att barnen kan bli retade... det känns som att man då ger mobbarna `rätt direkt. Det är inte namnen som gör att barnen mobbas, det är helt andra saker. Mobbarna kommer att hitta på öknamn oavsett vad barnet heter, så att ta med det i beräkningen när man byter namn tycker jag verkar jättekonstigt. Det är ju som att man räknar med att barnen skall bli mobbade och att man själv inte tänker försvara dem utan istället bara vika sig för mobbarnas krav. 

    Jag tror faktiskt att det är föräldrarna som påverkar vad som är okej. Om man som förälder säger att initialerna CP är något att skämmas för, då har man ju också talat om för barnet att det är så det är och gett dem en anledning att reta alla som har de initialerna eller något annat konstigt namn. För barn må CP vara ett skällsord, men att vuxna använder det som sådant tycker jag bara tyder på att man måste vara väldigt omogen.
    Kan hålla med där!
  • cattitzi
    Fårävvör skrev 2011-01-31 10:45:25 följande:
    Vi är lite i samma sits... Vill inte ta mitt efternamn, min sambo heter ett jättevanligt son-namn och men hans mormors flicknamn är ovanligt, fint men inte supersvenskt (finns ingen som heter så i sverige nu), så vi skulle gå från att ha jättevanliga namn till att vara ensamma i sverige om att heta så... Suck, det är så svårt!
    Ja, sen känns det även som att man tappar sin identitet lite mer genom att ta ett namn som ingen har haft tidigare. Hur funderar ni på att göra då? Glad
  • cattitzi

    Men om vi bortser från att undvika mobbning och komma tillbaks till själva frågan, så får ni gärna komma med råd om namnen istället! Känner att det blev en debatt om mobbning och namnval pga ev mobbning, och det var inte meningen. Glad

  • förlovadflicka

    Jag hade glatt tagit hans namn. Ska göra det även om ingen kommer tro mig när jag säger att jag är 100% svensk, det är faktiskt lite värre än att heta -sson som jag gör nu, haha :P Men jag tycker det känns bra och det är liksom lättare, ingen kommer reagera och det blir liksom ordning i universum :P

  • 2010 2010

    Vi har liknande dilemma, jag vill inte ha hans son-namn och han vill inte ha mitt som faktiskt inte är ett son-namn. Han vill inte ha sitt heller. Han vill heslt byta till något nytt, jag kan tänka mig det men det känns samtidigt som man ändå klipper banden på något sätt och dessutom är det svårt att hitta ett vettigt namn. Sedan lär man alltid få förklara varför man valde just det. Vet inte hur vi ska göra, vill ju att alla heter samma iaf!

  • cattitzi
    2010 2010 skrev 2011-01-31 12:48:56 följande:
    Vi har liknande dilemma, jag vill inte ha hans son-namn och han vill inte ha mitt som faktiskt inte är ett son-namn. Han vill inte ha sitt heller. Han vill heslt byta till något nytt, jag kan tänka mig det men det känns samtidigt som man ändå klipper banden på något sätt och dessutom är det svårt att hitta ett vettigt namn. Sedan lär man alltid få förklara varför man valde just det. Vet inte hur vi ska göra, vill ju att alla heter samma iaf!
    Precis, jag vill också att vi heter samma. Och att man klipper banden genom att inte ta de "befintliga" efternamnen. Sen har jag också fått lite kommentarer om varför jag inte tar det finaste namnet när jag har chansen osv och det gör det inte lättare! :o)
    Vilket namn funderar ni på nu?
  • 2010 2010
    cattitzi skrev 2011-01-31 13:14:20 följande:
    Precis, jag vill också att vi heter samma. Och att man klipper banden genom att inte ta de "befintliga" efternamnen. Sen har jag också fått lite kommentarer om varför jag inte tar det finaste namnet när jag har chansen osv och det gör det inte lättare! :o)
    Vilket namn funderar ni på nu?
    Vi har kollat på en mängd olika namn på PRV, en del helt ok och en del konstiga. Har väl fastnat för Lycke i namnet, antagligen som förled eller slutled. Gärna bokstaven v med också, alla barnen har v i sina namn =)

    Jag är enda barnet så för inte jag namnet vidare så gör ju ingen det och det är lite synd också. Hans namn är ett son namn som hans farafarsfar tog efter sin far, så det har ju iaf en betydelse så att säga. Tycker det är jättesvårt. Jag själv har så fruktansvärd beslutsångets vilket inte gör saken lättare heller.
  • Fårävvör

    Just nu lutar vi åt att ta sambons mormors superovanliga efternamn... Alt 1: sambons mormors superovanliga namn + passar till våra namn och den typen av namn vi vill ge våra framtida barn - vi kommer ändra stavningen på två bokstäver i namnet, från tyska uttalsregler till svenska, vilket sambons släkt muttrat lite om (de har också undrat varför vi inte tar svärmors flicknamn istället, de har åsikter helt enkelt...) - kan behövas stavas ibland, det uttalas precis som det stavas, men låter inte som ett "normalt" svenskt namn. Alt 2: behålla sambons sonnamn + inarbetat för min sambo, vi heter samma som hans familj i så fall - vi får redan grannarnas post, pga fööör vanligt namn - i mitt yrke är det bättre med ett ovanligare efternamn Alt 3: min mammas flicknamn + ganska ovanligt, men ändå lätt att stava - väldigt kort namn, passar inte så bra med sambons förnamn - vigsel etc kommer bli som jag ville (borgerligt, inte kyrkligt som sambon var inne på) och sambon känner lite att han gärna vill vara med och bestämma nåt, typ efternamn! - mina föräldrar är skilda, så att ta ett namn från antingen mammas eller pappas sida är lite känsligt för mig... Det här blev långt, men det var nog bra för mig att göra en lista!

  • Fårävvör

    Oj... Skrev förra inlägget från Ipaden, blev visst inga radbrytningar då! Gör det lite mer lättläst nu:

    Just nu lutar vi åt att ta sambons mormors superovanliga efternamn...

    Alt 1: sambons mormors superovanliga namn
    + passar till våra namn och den typen av namn vi vill ge våra framtida barn
    - vi kommer ändra stavningen på två bokstäver i namnet, från tyska uttalsregler till svenska, vilket sambons släkt muttrat lite om (de har också undrat varför vi inte tar svärmors flicknamn istället, de har åsikter helt enkelt...)
    - kan behövas stavas ibland, det uttalas precis som det stavas, men låter inte som ett "normalt" svenskt namn.

    Alt 2: behålla sambons sonnamn
    + inarbetat för min sambo, vi heter samma som hans familj i så fall
    - vi får redan grannarnas post, pga fööör vanligt namn - i mitt yrke är det bättre med ett ovanligare efternamn

    Alt 3: min mammas flicknamn
    + ganska ovanligt, men ändå lätt att stava
    - väldigt kort namn, passar inte så bra med sambons förnamn
    - vigsel etc kommer bli som jag ville mest (borgerligt, inte kyrkligt som sambon var inne på) och sambon känner lite att han gärna vill vara med och bestämma nåt, typ efternamn!
    - mina föräldrar är skilda, så att ta ett namn från antingen mammas eller pappas sida är lite känsligt för mig...

    Det här blev långt, men det var nog bra för mig att göra en lista!

    Och idag insåg jag att det ju kan ta upp till 14 veckor att ta ett nybildat namn (vilket är lättast med alternativ 1, då det inte finns i sverige och vi ska ändra den ursprunliga stavningen, som iofs finns i USA). Och vi ska ju gifta oss om 16 veckor!! Shit snart har vi inte tid att vela längre!
    Kommer ni någon vart TS med funderingarna?

Svar på tråden Ge mig ett råd!