Brudöverlämning - hit eller shit?

Kattpoet- Spännande! Har du någon aning om hur gammal den är? Det är verkligen jättekul med gamla böcker där man ser hur samhället utvecklats och hur man sett på saker och ting förr. Jag hoppas verkligen att man inom kyrkan såg på människor som jämställda när man i samhället i stort inte gjorde det. Faktum kvarstår ju att kvinnor inte fick rösträtt förrän 1919 i Sverige och åren runtomkring i nästan övriga västvärlden (Schweiz 1971!!!!!)  

Sebastiana- Förstår inte riktigt vad du vill komma? Jag har aldrig påstått att brudöverlämning skulle göra Sverige mer jämställt vad jag försökte belysa är att det är ganska hycklande att påstå vi i Sverige har en mer jämställd historia och tradition när det i stort sett har sett likadant ut oavsett hur ingången i kyrkan sett ut. 

Lissie84, innan det ändrades till att man ville tydliggöra båda parters frivillighet, kunde en manlig släkting svara "ja" i brudens ställe. Att man gjorde den här förändringen var en ganska stark markering-även om den inte medförde att kvinnan blev jämställd med mannen i allt övrigt.
Jag tror-baserat på att jag personligen känner flera av "motståndarna till överlämning" både privat, och inte minst sedan ganska många år på BT-att du helt kan sluta oroa dig för att vi som inte vill se den sedan bli normen i Sverige, inte skulle fatta hur lång väg det är att gå innan vi kan tala om verklig jämställdhet och jämlikhet i vårt land.
Just därför är det ju helt befängt att ägna sig åt rent bakåtsträvande saker-inte minst i de situationer där man deklarera sin kärlek och stadfäster sitt förhållande offentligt.

Däremot är det solklart att vi kommit en bit på väg dels över tid, och dels i jämförelse med många andra länder.
Saker vi ändå HAR som är fina symboler för ett jämbördigt förhållande-jämlikhet alltså, är värdefulla och finns all anledning att bevara.
Seder och symboler som pekar på det rakt motsatta finns noll anledningar att ersätta dessa med.
Just att Sverige gansa unikt går båda tillsammans är det ett väldigt tydligt exempel som kyrkan dessutom verkligen med en tanke införde en gång.

Kyrkan får ofta skit för att inte förya sig och anpassa sig till samhället och nutiden. I de fall man faktiskt gått före tycker jag det vore väldigt trist om hela den tanken bara smetades ut, suddades bort och försvann med tiden, helt enkelt för att så många unga brudar antingen tror att det faktiskt är överlämningsmodellen som är det "gamla fina traditionella" eller tvärtom tycker att de ska göra något "eget och individuelt" fast det -som alltid -tenderar att istället vara ganska så precis likadant som alla andra också gör vid tiden för flugan i fråga.

Att jag hört upprepade gånger att bruden (för det brukar vara hon) skriker av sina lungors fulla, att "men JAG vill, och det är MIN dag och om prästen säger nej så PISS OFF" eller "Då tänker jag leta rätt på en präst som gör som jag vill" får mig att inse att det råder en fullständig brist på respekt för kyrkan som en plats dit man kommer för att delta i en vigselgudstjänst, utan man ser hela saken som sin ensak och en stund man har rätt att regissera som man vill utifrån egna idéer och nycker. Då tycker jag det är dags för en reality check och ett wake up call, för att uttrycka det milt. Numera är dt väl säkrast att säga det på engelska, så folk förstår...

Att ett bröllop innebär att man sammanför släkter, är väl förresten lika gammalt som äktenskapet självt. Det har det ju alltid gått ut på. Men tack och lov är det idag ett annat fokus på de två som faktiskt blir äkta makar, än på själva släktihopfogandet. Mindre business och mer kärlek så att säga. Det tycker jag är utomordentligt bra.

Åh vilken svår fråga. Vi har diskuterat båda alternativen. Först var vi helt säkra på att vi skulle gå in tillsammans, men sen började vi fundera på ingångsmusik och då vill jag gärna att min sambo och hans sånggrupp ska sjunga, vilket blir ett problem om han går samtidigt. Så nu lutar det åt att jag går in med pappa (jag har inte frågat honom än) och att grabbarna sjunger framme vid altaret och tar emot mig men vi får se, vi har ännu inte bestämt oss. Vi tänker fråga prästen och kantorn också om de har några bra idéer. Här är egentligen inga traditioner inblandade, bara rent praktiskt tänk.

Det här börjar lukta lika unket som diskussioner i stil med "vartannat övergångsställe ska ha skylten FRU gårman". Att jämställdhetsfrågor alltid ska urarta i de mest meningslösa strider! Läg krutet på det som är viktigt istället, som lika lön för lika arbete och andra tunga bitar. Hur familjer väljer att lägga upp sin vigselakt är väl totalt poänglöst i jämställdhetsdebatten? Dessutom tycker jag att man tar för hårt på denna påverkan som de stackars flickebarnen utsätts för, "hade de inte sett någon annan gå in med sin far hade de inte kommit på tanken". Här måste jag bara påpeka, precis som jag gjorde i början, att influensen stavas U-S-A! Om ni bara visste hur påverkade vi alla blir av allt vi ser som skapats i hollywood. Jag älskar film men jag upphör väl för tusan inte vara en tänkande människa för att jag kollar på hollywoodfilmer! Man får ofta höra besvikna kommentarer på kyrkbacken nu för tiden om att brudparet inte kysstes i kyrkan, och då brukar jag halvt på skämt fråga om de trodde att prästen skulle säga "you may noooow kiss the briiide". Samma sak med brudöverlämning, man ser det på film och antingen vill man ha det eller tycker man det är helt förkastligt. Det är precis så enkelt, vi behöver ingen diskussion om hur ungar påverkas eller hur jämställt det är, vi behöver bara inse vad det är vi tittar på varenda lördagkväll. Och vad är det som är så hemskt med utländska influenser? Kyrkan är mån om att vigselakten ska följa ritualen och det är helt rätt, ska det vara någon mening med att gifta sig i kyrkan måste ju gud få vara en central del i det hela. MEN att dra det ett steg längre och börja ifrågasätta vilka traditioner, varianter, idéer och annat folk väljer att lägga till, det är faktiskt inte kyrkans sak. Det är bara en negativ och tråkig inställning att se brudöverlämning som ett hot mot jämställdheten, alla som väljer att ha det har garanterat skäl som bottnar i glädjen över att ha en "gammal" och en "ny" familj.

Jämställdhetsdebatt eller inte.

För mig är det centrala i den här frågan att brudparet aktivt väljer att gifta sig i Svenska kyrkans ordning men likafullt vill "pilla" på såväl form som innehåll i den kyrkliga vigselgudstjänsten.

Att bruden vill överlämnas av sin far är bara en del i detta "pillande".
Innan jag började hänga här på BT hade jag inte i min vildaste fantasi trott att någon önskade sig en kyrklig vigsel men gärna utan själva gudstjänsten.
För egen del hade det självklara alternativet i sådant fall varit en borgerlig vigsel.

Att se en positiv symbolik i att kvinnan lämnas från tryggheten i föräldrahemmet till tryggheten i sin nya, egna familj kan även jag tycka kan kännas fint.
Fast... Då ska väl den symboliken gälla även för mannen? Varför ska han behöva stå ensam där framme och vänta?
Men vem ska då lämna över honom? Och till vem?

Min synpunkt blir nog helt enkelt att väljer man en vigsel i Svenska kyrkans ordning så bör man kanske välja det baserat på en egen gudstro eller en tro på (och respekt inför) ritualen.
Så min röst går till de som inte gärna ser brudöverlämning i våra kyrkor.