passionsblomman skrev 2011-07-31 14:01:34 följande:
Det här tycker jag är intressant, (lika intressant som i den tråd där "brudöverlämning" diskuteras, och en av de som är "för" läser "andra sidans" inlägg som om Hollywood stod för "ondska" för dem som inte gillar överlämning.) Varför kallar man dem som säger "nej, jag skulle aldrig ha kuvertavgift" för "rabiata"? Det är ju ett rätt starkt ord, precis som "hysterisk".
Är det bara för att göra sig lite lustig och få rolig skärpa i sina inlägg, eller tror man på allvar utifrån hur andra skriver sina inlägg att folk är helt galna och rosenrasande, utom sig och oförmögna att förstå hur det är de som gör annorlunda tänker?
Dett är väldigt sällan jag ser någon vara emot ett visst fenomen, som beter sig rabiat eler hysteriskt. De gånger jag ser det bli veritabla utbrott, brukar det tvärtom vara någon som känner sig personligt trampad på tårna av någon annans åsikt. En åsikt man dessutom själv ofta frågat efter i en trådstart.
Det är ju fullt möjligt att läsa, förstå och notera, och ändå fortfarande tycka som man själv tycker-tillexempel att man inte bör ta ut en kuvertavagift när man håller fest för att fira sig själv.
Eller är det så att man inte ska ta de starka orden på allvar alls? För det är ju annars rätt mycket både ångest, panik och höga rop på HJÄLP också på forumet.
Eller ska man bara svara om man håller med?
I min privata krets, är jag van vid att man vrider och vänder på saker "å ena sidan å andra sidan" och diskuterar, formulerar och testar sina tankar och åsikter på ett sätt som jag upplever vara många helt främmande. Ofta ofta sägs det i en tråd "Oj nu blev det väldigt het debatt här" och jag sitter och tänker "blev det?"
Jag vet, det var inte det tråden egentligen handlade om...
Jag väljer att använda det ordet för att jag har läst och läst och läst i många trådar här på BT om kuvertavgift där många som är emot det uttrycker sig, ja, helt hysteriskt kring det. De är totalt oförstående inför andras val och väljer sällan sina ord speciellt väl.
Men behöver absolut inte enbart svara om man håller med, men man behöver inte heller ta saker och ting för långt. Man kan få fram sin åsikt utan att bli väldigt arg, sur, förbannad och som sagt, många gånger framstå som helst hysterisk. Jag tycker dessutom att man bör försöka förstå den andra sidans resonemang och inte se allt så svart-vitt.
