Dilemma! Vigsel i kyrkan även om man inte är troende?

Nej,  i kyrkan får man inte  ha  borgligvigsel om den fortfarande är helig mark.

Snälla, kykor  är inte kulisser för nippriga brudrar, det är någons  heliga mark där man tillber och där man visar in  kärlek till gud.

Historiskt sett har de flesta relgioner utövat  förtryck och  bankat skiten ur folk som  inte tror som de själva. 

Nej,  en präst kan inte jobba så för då begår de tjänstefel och kan förlora jobbet och sin vigselrätt.  Gifter man sig i kyrkan , ja då får man ta med  Gud i det hela.

 Kyrkor, synagor och moskér  må vara kulturella byggnader MEN det är till för  religösa sammankomster,  rummen är välsingade och gifter man sig i någon av dessa så kommer gud vara en del av cermonin.

Borgligt kan vara pampigt som fan, hitta ett slott, gift  Er i  bal salen eller ett av det fina rummen så får ni samma känsla.

Vi gick in hand i hand på vårat borgliga  bröllop i en rätt så pampig sal, det var vackert och tog 25 min. 

Hehum   är inte  vigsel akten i sig religöst??

Hur personligt kan vi utforma vår vigsel?

 En kyrklig vigsel är en gudstjänst som består i huvudsak av tre delar:

Var är alla präster på BT numera? Denna tråd behöver lite rätsida tror jag om vad som gäller och hur man kan lägg upp det hela.

Intressant tråd, hursom..

Men måste bara få höja ett ögonbryn över vissa dragna paralleller mellan gudstro och medvetenhet om historisk (och nutida) maktmissbruk... Det fascinerar mig ständigt.

Varför skulle den vissheten påverka min gudstro? Inte blir man väl ateist för att man läst religionshistoria? Eller? Kritisk, äcklad och full av avsmak, möjligen. Förbannad på människors dumhet och egoism, absolut. Kan se framför mig hur gud skakar på huvudet åt människopuckon...

Ofta när folk får höra att jag är troende (går inte på gudstjänst regelbundet men gör det gärna då och då. Framför allt besöker jag kyrkor ensam ofta) kommer påpekanden om hur kyrkan har missbrukat makt i århundraden och förväntar sig en diskussion. Men det blir platt fall. Jag är den första att hålla med. Maktgalna människor finns överallt, i alla samhällen, alla länder och alla samhällsklasser. Men det har inte särskilt mycket med uppriktig gudstro att göra...

Maktmissbruk och tvång är ju människans verk, historiskt sett. Många av våra vackraste och största kyrkobyggnader är ett direkt resultat av människans makttävlan och habehär. Men byggnaderna överlevde medeltidens hårda kyrkoliv och är inne i en ny tid (som jag ser det) av ödmjukhet och frivillighet. Och i en sådan kyrka står jag gärna idag och lovar min älskade att leva mitt liv med honom...

Om sambons far är pastor så betyder det väl att han inte är präst- utan verksam inom någon annan gren. Det måhända att de inte har samma gudstjänstförordning som i svenska kyrkan. Jag vet att det inte får till på samma sätt i tex pingstkyrkan. Deras pastorer är inte prästvigda, utan kan vara vem som helst som predikar guds ord och har kallelsen..

Om det bara är lokalen du är ute efter så finns det några enstaka kyrkor som inte längre fungerar som kyrkor. Skeppsholmskyrkan är en av dom och där går att ha borgerlig vigsel.

Jag och min man är inte alls religiösa och tänkte från början att det skulle kännas fel att gifta sig i kyrkan därför. Hade bokat rådhuset men så ändrade vi oss för att vi tycker ändå att det är väldigt fint i kyrkan och att de ofta ligger väldigt fint (särskilt den kyrka vi valde...=)) plus att vi ändå ville ha en liten ceremoni som man skulle komma ihåg och inte att det skulle vara över på tre minuter och man skulle typ köa med folk i jeans i rådhhuset...(man kan ju gifta sig borgerligt på en fin plats förstås men det var inte ett alternativ för oss eftersom det var vintertid m.m.) tänkte också innan att psalmer var lite torrt och töntigt men efter att ha gått igenom några stycken insåg jag att det är väldigt vackra texter i många av dem (vi valde nr 411 och 82) även om den dystra orgeln förstör lite... Jag är i allafall jätteglad att vi gifte oss i kyrkan! Det var en jättefin ceremoni och prästen var supertrevlig. sen tycker jag det är lite fint att så många innan oss har gift sig på samma plats och att mina föräldrar och mor- och farföräldrar alla gifte sig i kyrkan. fin tradition helt enkelt även om jag inte är religiös. jag tror aldrig man ångrar efteråt om man väljer kyrkan...

Är präst och har kommenterat i frågaprästentråden.

Två saker vill jag ta upp:

Det första är att en kyrklig vigsel ÄR en gudstjänst och det går inte att utesluta Gud, böner eller annat. Prästen har vigselrätt endast genom sin kyrkas fastslagna vigselordning och kan alltså inte göra som han eller hon vill. Sedan går det naturligtvis att formulera sig i vigseltalet på en mängd olika sätt om Gud och det heliga och kärleken och vad det nu är man pratar om.

Det betyder dock inte att man i Svenska kyrkan viger på tro, dvs endast viger dem som bekänner Jesus, Gud och Helig Ande. Vi viger om en i paret är medlem (eller särskilda skäl föreligger) och paret har giltig hindersprövning (sen har varje präst inte skyldighet att viga varenda par som kommer till sig, men det är en annan femma). Så länge man accepterar den ordning som finns och har respekt för den tron tycker inte jag att det är problematiskt. Vem är jag att döma eller bedöma en annan människas gudsrelation, förmåga till språk för tron eller vad det nu månde vara. Min grund är att Gud inte finns för att jag eller vi tror och verkar i kärlek.

Det andra är att om man nu faktiskt egentligen är helt på det klara att det inte är en gudstjänst man vill fira och att man inte alls vill ha kyrkan annat än för det vackra rummet och stämningen (som iofs kan sägas vara helig Ande!) så tycker jag generellt sett att man pratar för lite om möjligheterna i en borgerlig ceremoni. Det finns massor med platser man kan vara på också på vintern. Museer, festlokaler, stadshus...det gäller att ha fantasi bara! Och man kan utforma ceremonin precis hur man vill med vem som helst som ledare och om man nu inte hittar en borgelig vigselförrättare som kan/ställer upp en viss dag eller tid kan man ju vigas juridiskt och kort med vittnen först och sen ha en stor utnyggd ceremoni.

... och en borgerlig ceremoni behöver inte vara över på tre minuter. Om man förlägger den till ett museum, en sal i en herrgård eller var det nu är man väljer så kan man fylla ut med sånger och diktläsning såklart!