• Dazzle

    Det här med namn känns knepigt...

    Min sambo å jag går lite som katten runt het gröt med det här med efternamn. Han har ett -son namn å jag vill inte byta ut mitt efternamn mot det men jag har alltid tänkt att jag vill byta efternamn - å då mot något som e lite ovanligt, lr iaf inte byta Wendell mot Andersson. Det känns bara så konstigt om min sambo skulle ta mitt namn - å jag vet vi är jämställda å massa människor gör det å jag har egentligen aldrig haft problem med det men plötsligt känns det läskigt och undergivet av honom.

    Kanske skulle vi byta namn båda två, men varför? Bara för bytet i sig? Verkar konstigt - är verkligen helt förvirrad... mitt namn känns oxå dumt å ändra - egentligen då det bygger på alliteration och klingar bra. Vi har ett släktnamn på min mammas sida som jag som barn tänkte man skulle ta å försöka få det leva vidare men idag känner jag inte att jag heller vill förknippas med dem.

    Har några av er skapat ett efternamn? TAgit släktnamn? Valt varandras? hur har era tankar gått å vad har varit avgörande? Jag tror frågan blir extra svår för oss eftersom ingen av oss har någon klar åsikt ännu.

  • Svar på tråden Det här med namn känns knepigt...
  • Dazzle

    Tack för ditt svar.

    Vi har försökt prata om det, jag börjar å han säger vet inte, å frågar vad jag tycker å jag säger vet inte.... så har vi gjort typ tio gånger nu...

  • Dazzle
    Kemist skrev 2011-01-04 11:48:23 följande:
    Jag har inte egentligen ett problem, min killes namn är det bara hans familj som har i Sverige, så det är ovanligt. Mitt efternamn är ett utav de vanligaste -son namnen. Däremot har jag haft svårt att komma till sans med att jag blir av med mitt namn, att jag tar hans. Jag vill inte ha dubbelnamn, för hans namn kan folk tycka är svårt att stava till (även om det ligger bra på tungan) och jag vill inte komplicera det ytterligare med att lägga till mitt namn där nånstans. Nu har jag bestämt mig för att ta hans namn, och är glad för det, men har stött på en hel del grymtningar från t.ex arbetskamrater som säger saker som att "jag skulle då ALDRIG ta nån annans namn, det är jag för stark för, varför ska kvinnan alltid byta?". Och det är den trevligaste formuleringen jag hört från de som ställer sig negativa. Den inställningen gör mig ju lite nere, gillar inte känslan av att jag skulle vara svag bara för att jag byter efternamn.
    Sen finns det ytterligare faktorer som drar ner, jag är forskare och har publicerat i mitt gamla namn. När jag sen byter namn kommer det ju se ut som att jag har färre artiklar än jag har, när jag väl fortsatt publicera i det nya namnet. Men det är smällar man får ta tycker jag.
    Hej
    Jag tycker du gör rätt om hans namn är så ovanligt, då blir det ju nästan enklare i längden att hitta dina publiceringar. Jag vill inte heller ha dubbelnamn. Jag tycker att det här med namn e så konstigt, tar man släktnamn tycker folk man e pretto, tar man mannens e man undergiven, tar man kvinnans e han undergiven.... skitirriterande. Man måste nog bara göra som man själv tycker känns bäst!! Jag har oxå publicerade texter bakom mig och en viss del av ryktbarhet inom mitt politiska parti. Det känns så svårt å byta mitt... å det är samtidgit så konstigt att jag ser min kille som så undergiven om han tar mitt namn. =(.
  • Dazzle
    2010 2010 skrev 2011-01-04 12:08:25 följande:
    Min blivande har ett son-namn och jag har det inte, men mitt namn är inte så ovanligt. Jag kommer inte ta hans namn och han vill inte byta till mitt. Då återstår att hitta ett nytt och eget och det kan ju vara spännande samtidigt känns det som man "klipper" allt om man gör så. Fast samtidigt är det ju mysigt att vi i vår familj med våra namn skapar ett eget namn. Är väldigt kluven i frågan faktiskt, det enda jag vet med säkerhet är att jag inte byter till hans namn.
    Känns så svårt, rädd att mans ka dömas som pretto om man letar lr skapar namn, men jag tycker det rättvisaste vore om båda bytte.. det jag sörjer mest är att min namn är en alliteration, typ "Veronica Versen"
  • Dazzle
    nu05 skrev 2011-01-04 12:40:23 följande:
    Min blivande man vill att jag ska ta hans namn,jag är inte alls gad över då han heter Nilsson

    Jag tycker han kan byta alt att vi heter olika men det är tydligen inte nåt alternativ

    /Blivande fru NilssonGråter 
    Jag förstår verkligen din känsla. Det hade jag inte heller velat. För mig är namnet jätteviktigt, givetvis inte mer än att få leva ihop, men då hade jag hellre inte bytt namn å hetat olika än att tagit hans mot min vilja...
Svar på tråden Det här med namn känns knepigt...