Sanna J skrev 2011-01-03 09:40:23 följande:
Tack för ditt svar! Nu kommer ett långt tillbaka.. :) jag förstår hur du tänker och jag kände precis likadant,
fast nu ser jag det på ett annat sätt faktiskt.. Jag vet att han inte gör det
för att jag inte duger, eller för att han inte bryr sig om hur jag mår.
Han är oerhört mån om hur jag mår, frågar mig det varje dag, han ser hur jag mått och mår jättedåligt pga det. Men som vissa säger, man kan inte tvinga sig till sex. och det att mannen sexuella behov kommer främst, jag kan även förstå hur du menar där, fast samtidigt så händer detta både kvinnor och män, det är minst lika många män som lever i förhållanden där kvinnan inte har lika stor sexlust, men kanske tillfredställer sig själv. Men ja, någon slags skillnad är det ju mellan kvinnor och män. Vi funkar väl lite olika.
jag hade nog ärligt varit ännu mer orolig om han inte runkat alls. Då skulle ja bli orolig för hans hälsa överhuvudtaget. jag har funderat mycket på det, om hur han kan runka istället för att vilja ha sex, och börjar mer förstå varför faktiskt. Om man inte har sån stor sexlust eller energi till det, så kan att tillfredställa sig själv vara mycket enklare den perioden. inga krav, ingen prestationsångest, inga om och men. Lust har man väl kanske lite då och då, men kanske inte orken och energin, man vill ju inte bara ligga där o vara passiv under sexakten. Men givetvis får man inte låta det ta över heller. Man måste ju prata om det. Och det gjorde vi för några dagar sedan faktiskt. Jag har alltid haft bra självförtroende, men självbilden har kunnat vara bättre. Så sex är stor bekräftelse för mig. Och det är inte heller bra. Det blir press på mig oxå och en ond cirkel till slut. Men ja frågade honom just om det, jag sa att du verkar ju ha lust eftersom du tillfredställer dig själv ibland. Och vi pratade ut lungt o sansat utan press och det kom fram att vi inte hittat den där rytmen, vi vill vid olika tidpunkter, han har tagit det som att jag vill mest på kvällen innan vi skall sova. För att göra en lång historia kort, vi har missförstått varandra lite, och han sa att han självklart vill ha sex och vill ha mig, men eftersom det var så otroligt mycket press och stress på honom (nytt jobb, högre position) och med andra saker omkring, så har det inte vart prio ett. Han har inte haft orken och energin. Han har dessutom gått upp några kilo i vikt (för annars en väldigt vältränad kille) så jag vet att den fysiska orken inte vart på topp heller. Men efter att vi pratade så hade vi faktiskt sex, och jag kände att mitt självförtroende på den biten inte var på topp (efter allt som hänt) men vi pratade om det och kom överens om att säga till om man inte vill, orkar eller om det är nått man tänker på. Och det känns bättre, känns som att jag släppt tanken på att JAG var problemet, och det var det som sårade mig mest..
Jättebra att ni har tagit tag i det tillsammans, det är ändå det viktigaste.
Jag vill bara poängtera att jag inte hade tolkat hans beteende som att han inte ville ha mig längre, däremot hade jag blivit väldigt arg för att han hänger sig åt en verklighetsflykt (det är ju vad både jag och min sambo anser porr vara) istället för att engagera sig i vårt förhållande. Vi har varit tillsammans i fem år snart och har gått igenom mycket, men vi har aldrig haft en "torka" och hur trötta vi än är så finns lusten alltid där. Jag skulle därför tycka att tre månader med bara sporadiskt sex var outhärdligt länge och jag tycker att du är oerhört stark som lyckats gå igenom det utan att ha pressat honom mer än du har. Tror som sagt inte att jag hade kunnat göra detsamma och han hade antagligen ledsnat på mitt dåliga tålamod efter bara nån vecka, haha.
