Varför gör han så? :(

Jag har försökt. Eller okej, inte en längre period, blev bara frustrerad och besviken när inte mycket hände, även om jag kände att han kanske var lite på mer, även om det inte ledde till sex. Jag får nog försöka med det lite mer, så att han verkligen inte känner ngn press.. men oj, det är svårt..

Vet dock inte hur jag skall hantera att han tillfredställer sig själv trots det. Vet lixom inte hur jag skall tänka där? inte ta det personligt? :(

Tack för dina svar!!

Precis som i ert fall, kände han sig otillräcklig men även jag då jag inte kunde få honom att känna sig tillräckligt. Så det blev "en smäll" för oss båda. Men vi pratat o pratat och försökt göra varandra tryggare.

"jag känner mig så himla elak som kanske kommer att förhindra hans möjlighet att få egna barn pga en del händelser i mitt liv..." 

Det skall du inte göra, lättare sagt än gjort, och jag hade nog känt detsamma, men han har oxå ett val, du har itne tvingat honom till något antar jag, så sålänge han är kvar, har han gjort det valet, och det bevisar ju bara hur mycket han älskar dig. :)

Just nu känner jag att jag verkligen itne har orken till att prata mer, jag tror inte det blir bättre vare sig för honom eller mig. inte just nu iallafall. Så jag tänker fokusera på annat och inte försöka tänka på det dygnet runt, så att vi BÅDA slappnar av. För detta blir ju en press för mig oxå nu. Får se hur det går.. stort tack för svar!! :) KRAM 

Vilken underbar man du har! :) Och härligt att det blev bättre för er. Jag har verkligen försökt, som din sambo att hjälpa till, inte tvinga eller pressa, utan hjälpa till och fråga hur han känner, önskar/vill osv. Men sen är min sambo inte jättemycket för att prata känslor, inte sådana känsliga ämnen, vilket detta ämne just är för oss båda. Men jag känner att jag själv blir mer frustrerad och arg när jag pratar pratar o ältar ältar. Så jag skall försöka bara vara och slappna av jag med, så kanske vi båda för en bättre ställning till det hela och kanske smått då o då kan prata om det.. vi får se!  jag försökte detta för några veckor sedan, bara vara o inte prata om det så mkt, för han blir mer stressad av det har han sagt och jag kände att vi båda slappnade av mer, han blev mer glad o öppen.. o avslappnad.. men jag hade inte så mkt tålamod där.. skall försöka bättre denna gång, se hur det går.

TACK! och KRAM!

Min plan precis.. :) Ja precis, min sambo har svårt att tro detta, haha.
Jag hjälper honom så gott jag kan, men min tålamod är inte den bästa, skall försöka inte ta saker för personligt och ha lite mer tålamod denna gång. Värt ett försök iallafall!

Haha, helt rätt! Tack för svar!

Ja, jag hör att många säger  det, har inte lyckats få in det i min hjärna bara.. :)
Men nu så.. ni är många som säger det, och jag kan ju förstå att det stämmer.. ¨

Stort tack för detta svar, jag skall verkligen försöka se det så och inte ta illa upp eller ta det personligt när det händer..

KRAM

Även du säger som andra, att det inte är samma sak, så jag får lita på er.. ;) men jag kan ngnstans förstå att det faktiskt är så själv.. Ville väl bara höra det för att må lite bättre. Skall verkligen försöka att inte ta det personligt och inte ta illa upp. Vill ju inte att det skall sluta med att han skäms över det, fy, då blir det illa, för det ska han absolute inte!

Tack för dina kloka ord. Stämmer helt, 3 månader är inte så mycket, och vi har ju haft sex 1 gång/vecka, denna gång har det gått lite mer, men det har ju inte vart helt brist på det i 3 månader. Så jag antar som du säger, i det långa perspektivet så är det inte lång tid och inte konstigt att det sker då och då.

Jag skall sluta med det, och lägga det hela "på is" så att vi båda känner oss avslappnande och bekväma, så kraven minskar på oss båda. Är trött ändå in i själen känns det som av alla tankar och tårar som vart de senaste månaderna. Måste pusta ut för min skull med. Stort tack för ditt svar, det hjälpte. :) Kram

Tack för ditt svar! Nu kommer ett långt tillbaka.. :) jag förstår hur du tänker och jag kände precis likadant,
fast nu ser jag det på ett annat sätt faktiskt.. Jag vet att han inte gör det
för att jag inte duger, eller för att han inte bryr sig om hur jag mår.
Han är oerhört mån om hur jag mår, frågar mig det varje dag, han ser hur jag mått och mår jättedåligt pga det. Men som vissa säger, man kan inte tvinga sig till sex. och det att mannen sexuella behov kommer främst, jag kan även förstå hur du menar där, fast samtidigt så händer detta både kvinnor och män, det är minst lika många män som lever i förhållanden där kvinnan inte har lika stor sexlust, men kanske tillfredställer sig själv. Men ja, någon slags skillnad är det ju mellan kvinnor och män. Vi funkar väl lite olika.

jag hade nog ärligt varit ännu mer orolig om han inte runkat alls. Då skulle ja bli orolig för hans hälsa överhuvudtaget. jag har funderat mycket på det, om hur han kan runka istället för att vilja ha sex, och börjar mer förstå varför faktiskt. Om man inte har sån stor sexlust eller energi till det, så kan att tillfredställa sig själv vara mycket enklare den perioden. inga krav, ingen prestationsångest, inga om och men. Lust har man väl kanske lite då och då, men kanske inte orken och energin, man vill ju inte bara ligga där o vara passiv under sexakten. Men givetvis får man inte låta det ta över heller. Man måste ju prata om det. Och det gjorde vi för några dagar sedan faktiskt. Jag har alltid haft bra självförtroende, men självbilden har kunnat vara bättre. Så sex är stor bekräftelse för mig. Och det är inte heller bra. Det blir press på mig oxå och en ond cirkel till slut. Men ja frågade honom just om det, jag sa att du verkar ju ha lust eftersom du tillfredställer dig själv ibland. Och vi pratade ut lungt o sansat utan press och det kom fram att vi inte hittat den där rytmen, vi vill vid olika tidpunkter, han har tagit det som att jag vill mest på kvällen innan vi skall sova. För att göra en lång historia kort, vi har missförstått varandra lite, och han sa att han självklart vill ha sex och vill ha mig, men eftersom det var så otroligt mycket press och stress på honom (nytt jobb, högre position) och med andra saker omkring, så har det inte vart prio ett. Han har inte haft orken och energin. Han har dessutom gått upp några kilo i vikt (för annars en väldigt vältränad kille) så jag vet att den fysiska orken inte vart på topp heller. Men efter att vi pratade så hade vi faktiskt sex, och jag kände att mitt självförtroende på den biten inte var på topp (efter allt som hänt) men vi pratade om det och kom överens om att säga till om man inte vill, orkar eller om det är nått man tänker på. Och det känns bättre, känns som att jag släppt tanken på att JAG var problemet, och det var det som sårade mig mest..

Kattpoet, du har svarat på inlägg jag skrivit tidigare och dina ord tar jag åt mig av, alltid lika kloka!

Det du skrev:  "När man har sex med sin partner så mycke mer som händer, man måste vara avslappnad och må bra för att få det att hända och då är det underbart.  Att plikt troget knulla någon vare sig man har lust eller inte bara för man är par och man numera inte får runka är bara dumt, för då kommer man till slut att få avsmak för sin partner."  Håller med dig. Man kan inte vara tvingad till sex, då blir det bara fel och ännu ondare cirkel till slut. Jag skulle inte ens vilja ha sex med min partner om jag vet att lusten inte riktigt finns där, då skulle jag nog bara ha i skallen "känner han sig tvingad nu eller inte".. Som jag svarat på ett annat inlägg: Vi pratade för några dagar sedan och kom fram till att det blivit en del missförstånd om när den andra haft lust eller inte, jag har vart lite för rädd för att ta initiativ i rädsla om att bli avvisad, trots att han egentligen aldrig riktigt avvisat mig, utan jag har mest vart medveten om att lusten inte vart på topp.

Jag har tagit det för personligt helt enkelt. Sambon min är världens goaste, han frågar mig varje dag hur jag mår, och han har givitvis mått dåligt över detta ochså. jag har äntligen fått in i min skalle att det faktiskt inte handlat om mig (även om han sagt det hundra ggr), utan stressen, tröttheten och orklösheten är orsaken. Nu har det lugnat sig på jobbfronten och det märker jag, han verkar piggare och gladare. Dessutom har han gått upp några kilo, och eftersom han annars är så vältränad gör det mycket, han hans kondition är helkass. Nu känns det lite bättre och jag skall även försöka få upp mitt lite förstörda självförtroende igen.. Tack för dina svar!

Tack för ditt svar! :)

Och tack för länken, skall jag genast kika in på!
Som du skrev: "sex i en relation för bekräftelsens skull är en otrygg relation eller då att en av parterna är otrygg". Det stämmer, dock är jag inte otrygg i relationen, har världens underbaraste sambo som jag litar på helt, osäkerheten ligger mer hos mig, och som det gjort även innan min sambo. Det är främst självbilden jag måste jobba på, för att inte ta sådana här saker för personligt.

ja precis, närheten får jag i stora doser. Min sambo håller alltid om mig, även om vi bara sitter på soffan tillsamamns, han vill jämt vara mig nära och är väldigt kärleksfull av sig. Så den biten får man inte glömma. Jag tror i mitt fall så är det pga sexet ser jag som en bekräftelse, men att han säger att han vill leva sitt liv med mig, och ha en familj och att han säger att han älskar mig verkligen varje dag, borde ju räcka en hel del.. :)

Tack igen för dina ord! Tagit åt mig och nu känns det lite bättre då jag o sambon har pratat och jag verkligen fått in i hjärnan att det inte har med mig att göra! Nu ser det ljusare ut..

Ja, jag vet, det är min självbild som kunde vart bättre. Något jag brottats med många år nu.. Jag håller med dig helt i vad du säger och du har så rätt så. Jag lägger min självkänsla i hans händer om man säger så.. inte rätt. Det är jag som skall jobba på den. Han ger mig mer än tillträckligt med kärlek annars så bekräftelse får jag verkligen, dock har jag lite svårt att ta in det bara. Vet inte varför den bekräftas just med sex. Men det är något jag får fundera ut.. Jag tackar för dina ord! Vi har pratat ut, innan oxå, men denna gång kändes det mycket bättre. Så nu har vi rensat luften helt och det känns bättre.. ingen press mer. Utan när lusten finns så.. :)

Hej igen! hur har du tagit dig igenom detta? Känner igen mig i det du skriver! jag har mia törnbloms böcker hemma, fast inte läst igenom dom helt, skall nog ta tag i det.. någon annan boktips? :) Jodå, jag känner precis som du gör/gjort! "Det e väl bättre å duga som flickvän/sambo/barns mor än som ett ligg? Men som sagt, du måste duga till dig, då inser du oxå att du duger till andra. Och återigen, lust går upp å ner!!" OHJA! Verkligen, och jag vet att sambon vill leva sitt liv med mig, men min hjärna måste fatta det oxå. Där ligger det svåra. Känner igen mig i vartenda ord du skriver, precis så är det för mig! TACK för dina ord!

 Jag tror att sambon har lust, eller den är inte borta helt om man säger så, dock är det tröttheten, stressen som gör att han inte prioriterar sex. Han har även gått upp några kilo, och har urkass kondition! Vi skall börja träna tillsammans igen, och det känns bra, får nog igång oss båda.. Skall tänka på dina ord, du har helt rätt, skall inte ta det personligt och inte pressa honom, utan ta det som det kommer helt enkelt.. :)

 

jag kommer inte av enbart samlag, och detta gör min karl lite osäker tyvärr (vet att detta spökat på lusten innan oxå), men det verkar vara mycket bättre nu och jag skall ta ditt råd och försöka komma på andra sätt att tillfredställa varandra, leka lite såsäga :). Tålamod och att inte ta det personligt, det måste jag ta tag i! Hahaha, mycket bra sagt, självklart håller jag med! Hans välmående betyder allt för mig!

Du har rätt, jag tror (även om han nekar att han forfarande är osäker) att självförtroendet fått sig en liten smäll där :/. Ohja, jag är absolute inte blyg i sängen och tar för mig och visar gärna hur jag vill ha det. Han har med fingrarna försökt tillfredställa mig, och det går ju inte lika snabbt som om jag gör det på honom, men när det väl går så är det grymt bra! Han är väl lite osäker där även kanske, att det tar tid och han tror han gör fel, vilket jag sagt att han absolute inte gör, jag berömmer honom varje gång, för att jag vill samt för att han skall bli mer säker. Men får väl försöka hitta på lite annat och berömma honom mer :).

Ja, bråka har itne löst något alls! Vi har pratat lungt o sansat och det börjar ljusna tror jag.. jag försöker!
Absolute, lika mycket som han är mån om att jag mår bra och verkligen bryr sig om mig, så känner jag detsamma. Hans lycka betyder allt för mig! TACK snälla du! jag väntar på ditt mail.. :)

Ja, jag tycker det, haha :)

jo, jag har faktiskt funderat på det, och tagit upp det tom, och han verkade vara med på det, har dock inte blivit av än. Antar att jag får släpa honom till en butik och leta upp lite leksaker. Kan absolute vara värt att testa iallafall och se om det blir bättre. Tack!

Jodå! Tack kära du! Sitter på jobbet och var tvungen att gå iväg innan ja hann svara dig här. :) inboxar dig nu!

Haha! I see your point.. :)

Jo, så kan man oxå göra ifs. Fast jag är inte så känslig down there, så det kommer ta väääldigt tid för stackars sambon om nått skall hända :(