Måste man ha bordsplacering???

Vi hade inte bordsplacering och det valde vi för att vi kommer från två olika kulturer och vänner från ett tredje land. Vi ville inte att vår fest skulle vara en stel tillställning där folk ska sitta och anstränga sig för att ha kul. Genom buffé och danser minglade folk ordentligt och många av våra gäster hade inte träffats på länge så att de skulle få sitta brevid varandra var en självklarhet. Kör på det som käns rätt!

Vi körde utan bordsplacering, mycket mer avslappnat. Man har nog mycket roligare när man får sitta med de man känner, speciellt om man bor långt ifrån varandra och sällan träffas. Vi ser inte ett bröllop som ett tillfälle att träffa nya människor utan snarare att återförenas med alla man tycker om och saknar.

Ja, jag tycker att man bör ha bordsplacering. Men man måste inte. Man måste ingenting, allra minst gifta sig. Men om man väljer att gifta sig, och bröllopet blir större än bara ett grillparty i trädgården med familjen, då tycker jag att bordsplacering är på sin plats.

Och som någon skrev att det skulle vara tråkigt att inte hamna tillsammans med sin partner på festen - enda gången man har sin äkta make/maka till bordet är på sitt egna bröllop. Annars placeras man i sär; gifta, sambos, ännu ej förlovade par. Enda undantaget är nyförlovade som inte bor tillsammans, de placeras alltid ihop. Varför? För att man ska lära känna nya människor.

I många år var jag en olycklig mäniska och singel, som dessutom bjöds till en massa bröllop.
Jag satt alltid och led, och tänkte att ett bröllop borde vara betydligt roligare att gå på om man är ett par.

Och när jag äntligen träffade min UNDERBARA MTB, så blev bli bjudna på bröllop ett halvår senare. Och vi satt ganska nära varandra. Vi kunde genom det ofta gå ut och prata och pussas i smyg.
Vi hade det jättemysigt ihop med nya bekantskaper vid bordet också.

Men ärligt talat så tycker jag verkligen personligen OM att njuta av en fest ihop med min älskade.
Det tycker jag ju att man helt missar, om man är bordsplacerad enligt gammal norm. Alltså långt ifrån varandra som par.

Men det är väl för att jag helt enkelt verkligen VILL spendera all rolig tid ihop med min fästman.

Vi tänkte ha vanlig bordsplacering först, men naturligtvis tänka till så att det blev bra. Men som sagt så vill vi att paren skall känna sig trygga och glada...så därför placerar vi nog dem vid samma bord, och att de själva får välja hur de skall sitta exakt.

Måste är ett hårt ord - klart att man inte måste ha en bordsplacering. Låter som många haft bröllop utan och det verkar ha gått fint. Men jag hade nog blivit förvånad och lite besviken om det inte fanns bordplacering, För mig fyller den två funktioner;

Och ingen behöver väl hamna där de inte känner någon alls, utan ha någon "trygghet" nära som man kan prata med när/om man inte hittar någon nämnare med sin kavaljer.

Jag håller med Clara H med flera – det blir i regel mycket bättre med än utan bordsplacering! Åtminstone om den är genomtänkt och omsorgsfullt gjord...
De gånger jag som värdinna lagt ner krut på bordsplaceringen har det blivit riktigt lyckat och bra stämning (t ex på mitt 25-årskalas). Då har många kommit fram efteråt och tackat för att de haft så trevligt med sina bordsgrannar!

När jag själv varit på middagar/tillställningar med fri placering har det ofta känts osäkert var man ska sätta sig -- inte kul för de gäster som inte känner någon.

Men det jag tar med från den här tråden är det där med att många bröllopsgäster nog snarare vill få möjlighet att prata med gamla vänner (särskilt sådana de inte sett på länge) än att lära känna nya personer!
Det ska vi tänka på, eller rättare sagt ska vi se till att de flesta får sitta nära båda sådana de känner och sådana vi tror att de skulle vilja lära känna -- och så ska vi försöka se till att inte placera delarna i ett par alltför långt ifrån varandra!