kille otrogen igen?( lång text )

Jag var otrogegn en gång mot nån jag älskar. Min tjej kom på mig när hon läste ett korkat sms jag skickat till den jag varit med. Det var fruktansvärt. Ångesten när jag insåg att jag gjort henne så illa var total.

Jag lärde mig av mitt misstag. Jag accepterade att hon var arg, att vi gjorde slut och jag försökte vara ärlig och svara på alla hennes frågor trots att det gjorde ont. Att vara otrogen är fruktansvärt, det är helt enkelt något jag aldrig kommer göra ont. Inget sex i världen är värt att såra någon man älskar.

Att göra det IGEN mot samma person som din kille har ser jag som snäppet värre. Saker händer, vist. Man gör dumma saker, man ångrar sig. Men sättet han behandlar dig på tyder ju på att han inte ens känner nån skam? 

Att han dessutom tar pengar, att du försörjer honom tycker jag tyder på att ert förhållande kanske inte är så jämnställt och possitivt.

 Jag har varit ihop med en kille (jag är tjej) som var otrogen på det mest sjuka sättet jag kan tänka mig. Men av någon anledning stannade jag kvar länge. Det krossade mig totalt. Självkänslan jag hade innan var som bortblåst. Jag var ett vrak när jag tillslut fick nog och gjorde slut.

Om jag suttit i din sits hade jag gjort slut. Kärlek ska inte vara på det sätt du beskriver i ditt inlägg. 

Hoppas du kan ta dig ur det här förhållandet och jobba på att må bra själv! Och längre fram träffa någon som förtjänar dig.

 

 

 

Jag önskade nästan att psykisk misshandel gav blåmärken. För när man står och ska ta sig från ett sånt förhållande har man inget att luta sig mot. Män (och förstås kvinnor) som beter sig så här mot sin partner är ofta väldigt manipulativa och när man står och försöker övertyga sig själv om att man måste därifrån så kan det plötsligt kännas så "litet" att "bara" ha blivit sårad, kränkt och nedvärderad. Det där han/hon gjorde eller sa som gjorde så himla ont blir plötsligt bara löjligt.

Jag lyckades ta mig ur ett förhållande för folk i min närhet, faktiskt en total främling, ruskade om mig ordentligt. Det var min pojkväns chef som reagerade och blev helt rasande. Nu i efterhand känner jag mig så jävla dum. Man accepterar så mycket skit när man tror man är kär. Jag var i själva verket beroende. Av bekräftelsen och tryggheten han gav mig. Hur han kunde inge de känslorna samtidigt som han fick mig att känna mig helt värdelös, dålig som människa och utan något värde är för mig ett mysterium än idag.

 

Som MyJoy säger blir konsekvenserna större än man tror. Att bygga upp ett självförtroende är nog det svåraste du kan göra. Så ju snabbare man vågar ställa krav och inse att man är värd respekt, kärlek och lojalitet, ju snabbare inser man vilka förhållanden som är fel och ta sig därifrån. 

Jag tycker du ska vända dig till dig själv och fråga dig hur du egentligen mår med honom. Och utgå från det.

Absolut. Jag är ju lesbisk också. Vilket jag visste när jag gick in i ett förhållande med honom. Han var en del av en dröm om mig själv också. Att vara som alla andra, slippa frågeställningar och misstro. Egentligen var han bara en del av det liv jag bestämde mig för att leva, vare sig det var sant eller inte. Sånt håller inte i längden.