I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Nu dusch och sängen, kram finisar!

Finaste Blomman, så kan du ju inte ha det! Bra att du får kollat det direkt. Men glöm för allt i världen inte att viktuppgången INTE beror på osunt leverne utanapå medicineringen! Det borde ju rimligtvis gå tillbaka när doseringen blir rätt och bekommer allt ditt slit att kännas och synas igen.

Jag ligger inne hos J och väntar på att maken ska smyga ut från A så att jag också kan gå ner. Men när jag tänker efter så har det varit tyst en bra stund nu så det finns nog en risk att de sover båda två... Med tanke på att de har varit uppe sen 04.30 i morse så är det inte så konstigt. Jag ska nog smyga ner och plocka undan och se om jag får sällskap, sedan blir det sängen om en stund. Det är fortfarande trötthet på nivån "att överleva" här. Kram på er!

Och GRATTIS September! 'Måtte det gå vägen!

Då kommer allt ditt slit, ska det stå.

Stor, varm, kram, finaste Flamman! Jag är glad att din mor ändå fick det avslut hon önskade och att ni i familjen verkar ha haft en fin stund tillsammans. Kram! 

Jag är här!

Har precis bakat scones med A, det gick bättre än förväntat Han är ju 2 år och snart 4 månader och pendlar mellan att vara den goaste lilla varelse som finns och nästa sekund världens monster. Helt normalt i den åldern, har jag förstått Han pratar för fullt och det kommer både klokskaper och galenskaper från hans lilla mun

Lille J är snart 9 månader och alldeles genomljuvlig. Skrattar i princip hela tiden och är så gosig att man bara vill äta upp honom  

Jag ber om ursäkt för att jag inte har skrivit på evigheter. Jag har helt enkelt inte orkat. De senaste nio månaderna har varit de mest fantastiska i mitt liv, men också de jobbigaste. Sömnen har periodvis varit katastrofal, och jag fungerar inte riktigt då. Allt har gått lite på tomgång och så fort pojkarna har somnat och allt har varit undanplockat har jag stupat i säng. Nu börjar det bli bättre. Pojkarna sover oftast hela nätter, även om det är lite väl tidiga morgnar för min smak.

Maken är ju borta en del i jobbet också, han var bland annat en hel vecka i USA nu i början av oktober. Dessutom har jag skadat mitt friska knä. Jag gick lite med en krycka eftersom jag inte kunde stödja på det, vilket resulterade i att mitt gamla trasiga knä tiog stryk så nu har jag ont i båda. Inte så lätt att vila knäna med två små barn och två hundar...

Jag ville egentligen bara kika in och säga att jag har saknat er! Ska försöka både läsa ikapp och skriva lite mer.

Puss på er!  

Tittar in snabbt för att önska lycka till till September och Hvidis (fast Hvidis ser jag ju dagligen på fb ). Jag har gissat på fredag i Hvidis fall, det är min och makens 15-års dag

Jag är ganska trött efter snart en vecka med två sjuka barn och en sjuk make hela helgen, men på fredag åker jag och mamma ner till lillasyster i Prag. Då hoppas jag kunna ladda batterierna ordenligt,

I övrigt tar mina smärtande knän mycket energi och begränsar min vardag. Ska träffa ortopeden snart igen, hoppass kunna vänta med operation till hösten då J har blivit lite mer självgående och mina föräldrar går i pension och har möjlighet att komma och avlasta under konvalescensen.

Nu vaknade J så jag hinner inte skriva mer just nu. Stor kram till alla och en extra kram till de som behöver med stundande förlossninar, begravningar och sjukdomar. Jag börjar jobba i april och hoppas få lite mer tid vid datorn då. Kram på er!

Jag lade förresten in årets julkort på pojkarna i mitt galleri, men hann aldrig skriva. Det ligger där iallafall  

Grattis September och Hvidis (här också) Beklagar sorgen, September. Skönt att lillan han komma i lugn och ro först.

Hvidis, så härligt du beskriver förlossningen! Det påminner väldigt mycket om när jag födde A, med skillnaden att jag BARA ville ligga på rygg och profylaxandas. Det var det ända sättet för mig att slappna av i hela kroppen. Så fort jag satte eller reste mig upp gjorde värkarna mycket ondare. Det var likadant med J, trots igångsättning, jag ville bara ligga still och andas A tog jag också emot själv, sittandes på en pall med maken bakom. J flög ju ut mitt i rummet på prenatal när jag skulle köras till förlossningen

Hann komma och enda sättet, ska det stå.