I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

HEJ HELOISE!!! *stora välkommentillbakakramen*

GUD vad jag har saknat dig! Några ursäkter behövs dock inte-bara berätta hur du har det!

Hellooo tråden!

Oj, några dagar bara for förbi! Här har Blompojkens bästis från Stockholm hunnit vara hela förra veckan och igår skjutsade jag honom till bussen. I förrgår fick de gå på bio och så mötte vi upp för att gå ut och äta ihop. Igår var vi på banken för att höra om lån till att fixa badrummet-det vore roligare att göra det lite ordentligt när det nu ändå tvunget måste göras.
Ja, och så fotboll fotboll fotboll, lite fixande i hönshuset och all denna mat man jämt måste laga.
Och så har jag i omgångar och med stor möda klippt allt gräs på hela tomten, vilket var så jobbigt att armarna skakat i flera dagar. Gräset var på sina håll rätt långt kan man tillägga, förutom det faktum att jag ju har ont i mina armar. Jag påmindes starkt om varför jag brukar överlåta just klippandet åt sambon.
Så har jag knipsat och klippt en massa på olika träd och buskar, för att kunna varva gräsklipp, hönsskit och kvistar i en, vad jag inbillar mig, lagom blandning för en fluffig och bra kompost. Hönorna hoppar förövrigt runt i den, till synes just så nöjda som jag hade hoppats.
Emellan klippandet har det varit veritabla hällregn, allesamman slagna med hästlängder av det hysteriska oväder som drog in här ikväll. Man kan inte fatta att det är möjligt för regn att banka ner i backen på det sättet. Eller att åska kan pågå så länge.
Åskat har det gjort av och till i flera dagar och jag har fått dra ur alla sladdar. Eftersom datorn är hundra år och ytterst långsamtstartad, har det då inte blivit av att plugga in den alls. Lite film, lite friidrott och en sväng till bibblan för en ny hög böcker har jag också fått med. Jag tror jag ska ta och välja ut en och gå och lägga mig och läsa.
Hoppas det inte regnar så här imorgon, för då ska Blompojken spela match. Det är så  mycket mer gemytligt att titta på match utan ösregn.

Inatt tog minken tre av mina fina hönor.

Hemskt nog så var det dessutom Blompojken som hittade dem, eftersom han glad i hågen ville få släppa ut dem idag innan han skulle till skolan. Han blev ju helt förstörd.

Jaha. Nu vet jag hur en höna ser ut på insidan.
Jo, för när de nu ändå låg där helt i onödan döda, så tänkte jag att det vore idioti att inte försöka lära sig det här med att plocka och ta ur, för det kommer jag ju att behöva göra framöver om jag ska slakta. Och då är det bättre att göra generalfel nu när det ändå inte spelar någon roll tänkte jag.
Så, nu har jag skållat, ryckt fjädrar och dragit ur innanmäten tre gånger. Det är ett fasligt meck kan jag upplysa om ifall ni inte gjort det själva. Och flugorna anfaller i svärmar och formation-de luktar döden på mils radie verkar det. Alltihop på det hela taget en ganska surrealistisk känsla. Jag är ju liksom florist-en blomsterflicka-ingen slaktare.

Och så hemskt ynkligt det ser ut, med tre hönor utan skin men med fötterna kvar, där i en bunke i kylskåpet. Ja, jag hade inte tänkt äta dem själv-jag tror inte det är så optimalt, de lär ju vara en aning adrenalinstressade i sina muskler efter den förfärliga avslutningen på sina korta liv.
Men, kanske borde man koka dem och ge till katterna och hunden? Eller kanske grannen vill ha dem till sin hund?
Resten av dem har jag kastat i soporna, för jag inser att en bagravning bara skulle leda till än fler rovdjur och imorgon hittar välk stackars blompojken istället kadaverdelar utspridda i trädgården.

Jag vet vart minken har gått in. Det är så urbota korkat av mig att glömma den gluggen. Om jag vore mink skulle jag också ta den vägen. Ett hål på 10x10 cm ifrån vedbohållet är ju liksom bara som att säga"varsågod, här var det framdukat". Jag känner mig rejält dum i huvudet som glömde det. Men nu, sent om sider är där metallplatta fastskruvad över det hålet. Men själva lilla delen av hönsgården däremot, måste ju nu tas itu med på allvar. Mer nät och dit med dörren och så gå över alla tänkbara ställen så får vi sedan hoppas att det ska räcka. Åtminstone ska ju själva hönshuset nu vara safe att stänga in dem i. Usch! Jag mår pyton när jag tänker på vilken panik de måste ha haft, helt utan chans att fly.

Tuppen går där med sin enda höna kvar. Jag undrar om han medvetet skyddat henne mest, eller om hon också hade bättre chans för att hon är påtagligt större än de andra var. Hon är högsta hönset, och det är hon som är kvar. Ikväll ska en granne komma och låna ut minkfälla till oss. Den kan gott gå och dö, den uslingen!

Heloise förresten-nej just det, Malteser fäller ingenting alls. Man klipper dem, och det hår de släpper är det man får i kammen.

Så har skolstarten dragit igång, med nya lappar, blanketter att fylla i, föräldramöten att gå på och dagar att notera som läxdagar. Snart börjar aktiviteterna med, så man ska pussla ihop träningsdagarna med de nyss nämnda läxdagarna.
Det är då man kommer ihåg varför man varje år köper en familjealmanacka.

Fast jag har alltid gillat det där med att fylla i, notera och märka upp. Jag tycker det är roligt att skriva namn på nya böcker, skriva in lovdagar och annat värdefullt i kalendern och liksom se planen.
-Men, när jag ska hitta tid att åka och köpa några nya hönor, begriper jag inte när jag tittar på de närmaste dagarna...

Daa, är det inte högst märkligt (och väldigt väldigt dumt) att det är så mycket lättare att "fixa" att tänka negativa saker om sig själv? Borde inte tanken transportera sig lika enklet via hjärnans synapser om den är plusladdad? Nu är jag ju vare sig fysiker, kemist eller biolog, men jag tycker det voore mest logiskt. Ändå; gång på gång gör vi sådant där mot oss själva. Trycker till, gör oss plattare och mer tilltufsade än vi alls behöver vara. Snacka om onödan!
När du är en vacker och vital kvinna mitt i det härliga livet, med ben att springa på, röst att sjunga med och förmåga att spela instrument. Det är ju underbart och du är en skön tjej med härlig humor som borde få hur många presenter som helst bara för att du ens finns!

Apropå telefoner så dör min vilken dag som helst. Den sista telefonen på jorden utan appar, gps, och pet-skärm. Jag kommer att sakna den, för jag får nästan ett utbrott bara över tanken på att behöva lära mig en ny. Som kommer att bråka med mig så jag lägger på istället för att svara, raderar saker jag vill ha kvar och inte fattar hur man flyttar grejor, sparar, uppdaterar och allt annat man ska hålla på med. Min sambos är det samma status på, så vi kan väl ha en dubbelbegravning, och sedan hoppas att vi med de nya lurarna åtminstone kommer att klara att ringa varandra...

Hvidis, under "förfärligt onödigt" kan vi också sortera in foglossning. Värdelöst! Hur gick det med din helg, det blev trevligt hoppas jag?

Jag tror förrseten att bygga eget hus är världens jätteprojekt, som kräver att man sätter sig in i ganska mycket under resans gång. Regler, villkor, kontrakt, papper, beräkningar osv osv. Och det tar mycket längre tid än man tror och massor av kraft. Jag fattar faktiskt inte att folk med små barn fixar sådant utan att separera-men det gör ju somliga. Jag tror att det är väldigt olika också, hur mycket man tänkt göra själv, vilken typ av hus, hur man bor under tiden etc. Men jobbigt vet jag att det är. Och jag tror det är en fördel om någon i familjen är ganska intresserad och rätt slipad just med avtal och att kunna sätta press på olika håll.

Flamman, BRA att du börjar hajja det där med att inte jobba när man är sjuk. Du har gått till jobbet risig alldeles för många gånger bara under våra tråd-år. Och som sagt, när allt kommer till kritan är det ingen jäkel som tackar en för det. Och jag förstår taggen du känner över den olika uppmärksamheten för dig och din arbetskamrat. Det svider faktiskt, sådant där.

Heloiiiiiise, du tänker vär inte försvinna genast igen? Jag vill höra mer från din vardag.

September, hur går det för dig?

Någon som hört ifrån Syrinx? Och Andbeyond, det var så kul att se dig här igen-komsi komsi!

För att inte ens tala om Ninnis-VAR är du? Får du sova mer än?

Ja, everyhopa-what´s up?

Jag håller själv på att försöka storstäda, eftersom jag dels vill göra fräscht inne för att så att säga "göra höst" och kunna känna att man kan vara härinne och tända brasor, ljus och de på auktionen under sommaren inköpta lamporna. Dessutom kommer min mamma och hennes man hit på fredag och det vore ju trevligt om det då var någorlunda rent  och dessutom inte låg kläder och pinaler överallt.

Fast egentligen vill jag vara ute och greja, för det är underbart väder och gräset behöver klippas igen och jag har saker att fixa med på hönsgården etc etc.

Men, lite kul är det inne med, för jag var på sommarens sista auktion i söndags och det är roligt att ur diskmaskinen plocka ut de nydiskade fynden, som engelska thekoppar med fat (sådana där blåvita ni vet), emaljgrytor och fat från kockums mm. Vi ropade in en enorm stekgryta i gjutjärn också och den skrubbade jag fin igår. Två perstorpsbord att ha på altanen (eller var som helst man behöver ett litet bord med utdragsskivor),gamla fina dalahästar (jag är ju född där och förresten är min hönor dalkullor de med av ras och härkomst) retrolampor, bamsevas i keramik-jag älskar att gå på auktion!!! När jag sa hej och tack för i år till auktionsförrättaren, sa han "dig har det varit väldigt roligt att ha här, för du har hjälpt mig mycket!"
Haha! det var väl kul? Jag tror han menade att jag är med och bjuder på ganska många objekt och dessutom är rätt kvick så det  blir lite fart och inte segar för mycket. Och så att allt inte går för noll och inget här i snål-land.
Jag ska min själ spara pengar under året så att jag nästa sommar kan ropa allt jag vill!

Imorgon ska jag hämta två nya hönor som min säljare har vänligheten att avvara åt mig. Tuppen blir nog glad, för han har galt mer än vanligt och sitter så ensam på sin pinne om kvällen. Jo, för den sista hönan har nämligen råkat komma på att "ruva är en bra idé", så här när det går mot vinter. Än så länge ligger hon på endast ett ägg och det är dessutom så att vanligen så antingen tröttnar förstagångsruvarna och lägger ner projektet, eller så klumppar de till det och trampar sönder ägg, eller klämmer ihjäl kycklingar osv. Så det är långt ifrån säkert att det här betyder små duniga bollar med näpna pip här. Och jag undrar hur hon reagerar när de gamla bekantingarna från gamla flocken dyker upp?  Hon kanske blir skitarg och störtar upp-eller så är hon så inne i vad hon håller på med att hon skiter i de där andra brudarna. Det blir spännande att se.

Nu måste jag verklgien ta tag i dagens uppdrag-att städa färdigt i köket. Jag började igår och startade i skafferiet. Guuud vilken tid det tar när man ska rensa, torka och plocka med allt! Men jag måste börja där, för annars får jag inte undan allt som ligger på fel ställe i köket. Idag ska alla saker ut ur skåpen och de ska dammsugas och skuras. Fy för bövelen vad jag önskar att det redan var klart!

Ojsan-där fick ni ett maratoninlägg av den gamla klassen...