I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Sådärja! Nu har Blompojken och jag packat våra väskor, allas sängkläader och presenterna som ska med. Blompojken har plockat ur diskmaskinen, städat upp på köksbänken, torkat ur handfatet på ena toan och gått ut med soporna-han är mäkta nöjd med sin egen insats. Och jag med, för han tog sig an flera saker helt frivilligt!
Diskmaskin och tvättmaskin går nu för vardera sista gången innan de ska stängas av.

Jag ska nu försöka packa åt sambon-det är nödvändigt eftersom omedelgenast när han kommer hem måste vi på stuberten åka-Blompojken har en match att spela innan vi ska dra uppåt, och det är verkligen frågan om sambon hinner hem så att vi kommer i tid till samlingen. Jag har aldrig ägnat mig åt att packa hans grejor förut, så vi får se om han kan bli nöjd med vad jag får ihop...tur att vi bara ska vara borta ett par dagar!

Flamman, ja det är kalrt att det känns så! Du har ju lite annat i tankarna kanman ju säga.

Jag har nog aldrig sett någon bära ett sorgband någonsin tror jag-utom när de gjort det i något fotbollslag och så, för att hedra någon lagkamrat. Men det är lätt att förstå vitsen med det när du skriver som du gör-köp en bit svart band på syavdelningen och sätt fast med en säkerhetsnål tycker jag!

Midsommar var fin. Kanonväder, lagom mycket folk och jag orkade -med medikamenters hjälp-vara med. Krans i håret, hundar och ungar, undulater och hästar,massor av prat, båttur och solvarma smultron-en hel tallrik smultron! Bara till mig!

Resan hem tog vi i sakta mak, lämnade Blompojken för röj på Grönan med sin bästis och själva passade vi på att fira vårt 14:e år ihop med en lyxig lunch på Ulla Winbladhs innan vi finspatserade längs Strandvägen för vidare färd hemåt. Stannade en bra stund i Söderköping för mera promenad längs kanal, rosengård och pittoreska små hus. Truls har den här helgen fått miljöträning så han måste blvit alldeles yr i knoppen.

Igår sov jag som jag vet inte vad, och det gjorde Truls med-det tog på krafterna att åka iväg sådär-men det gav energi också. Nu är jag strax på väg till Kalmar-min väninna sedan vi var 6 år kommer och gissa vad? Hon har bjudit mig på en hotellnatt för att hon tycker jag ska slippa hålla på med mat och så! Va?? Bara vi två! Så nu måste jag fixa lite...

Lite lyx och guldkant på tillvaron är det allt när man plockat och ätit sommarens första kantareller!

Japp! Min runda har många kvalitéer.
En av dem är att ingen annan verkar vilja ha de där kantarellerna, fast de växer mitt i vägen-det är väl konstigt?
Å andra sidan har jag bara mött nåon där tre eler fyra gånger på de här åren, så det är inte precis högtrafikerat där. Vilket passar mig utmärkt, inte bara vad kantarellerna och murklorna beträffar.

Jag har ätit ometlett med en stor hög  smörstekta kantareller på både idag och igår, idag fick sambon en med och det finns tills imorgon med i byttan i kylen.
Nu tror jag jag går och lägger mig. Blompojken är på grill-och tältgrej med ett gäng klasskompisar borta hos en av tjejrna i klassen. intressant eftersom det ösregnar...han har reda varit hemma och bytt till torra kläder en gång.
Sambon jobbar och påTV är det ju inget att se, så jag kan lika gärna lägga mig och läsa.
Imorgon ska jag släpa med sambon på auktion tänkte jag. Jag hoppas det slutar ösregna tills dess-auktioner blir inte lika roliga om allt är plaskvått.

Flamman-en extra kram till dig! När blir begravningen?

Blompojkens kompis messade idag"jag kan inte komma till grillfesten ikväll, för min farfar dog idag" Jag måste nog gå över till hans farmor med en blomma i dagarna, hon bor precis runt hörnet här och Blompojken har varit mycket där ihop med sin kompis.

Klart det blir! Jag tror hela begravningen kommer att bli jättefin. Det är faktiskt-mitt i sorgen-ett priviliegium att få lov att ta avsked ordentligt och veta så väl  hur den man tar farväl av vill ha det. Det är nog det klart värsta med folk som bara blir borta och inte hittas-att man inte får göra de här sakerna runtomkring, hur mycket de än tar på krafterna. Och tänk alla som aldrig pratar om döden öht! På det sättet är jag väldigt glad för din skull mitt i allat, om du förstår hur jag menar.

Igår var jag och sambon på auktion. det var skitkul! Dels att han faktiskt följde med mig och dels att vi bjöd på lite allt möjligt, och både "vann" och gav oss lite lagom. Jag fyndade bla en helt oanvänd diskho (dubbe, i rostfritt stål med stora hoar) för 50 spänn! Rör och allt ouppackat. En annan ho ner til källaren för blötläggning och handtvätt, en stor kopparkittel, en fin lampfot, märkeskeramik att ha som sushitallrikar, trasmattor, en hurts att ha papper i på kontoret, 25m svetsat nät till hönsgården och några småsaker till. Recykling, inredning, bra-att-ha och så lite lagom adrenalin, folksamling och vistelse utanför hemmets väggar för att jag skulle känna mig både trött och jätteglad samtidigt.

Det har jag med-men även behov av en del annat och tillräckligt med plats för att kunna kosta på mig att falla för en gungstol eller så, om den inte blir för dyr. fast råd har jag ju egentligen inte. Det är därför det är bra med nät och diskbänkar till en bråkdel av butikspriser.Oj, det var en ganska magstark önskan kan jag spontant känna-vem som helst annans begravning likom, men att hålla ihop det när det är ens närmaste, det vet jag inte om man kan begära. Inte minst för att jag tycker man har rätt att få försöka vara närvarande i stunden-inte sitta och tänka på sitt solo. Och dessutom kan det mycket väl hända att man vråltjuter från start till mål. Om det är fråga om psalmer, tycker jag faktiskt du ska be prästen vara behjälplig ifall det blir för jobbigt, så han är inställd på att styra upp församligen på att ta det unisont ifall det inte funkar.
För den delen så är det ju egentligen ingen katastrof ifall man gråter och sången kommer av sig. Snarare rätt naturligt.

Annars gäller väl det gamla rådet: fästa blickan på en punkt på väggen längst bak och under inga omständigheter ta ögonkontakt med någon man vet kommer att få det att brista.Undrar man? Nä, det tycker jag inte man behöver undra-skit i det och låt dem ha vad de vill trygg i att mormor skulle tyckt de var så fina!!!

Fy farao!Åh!  En tämligen älskvärd kompensation!Så utomordentligt trevligt! Nervöst, skulle jag känna.Helt och hållet obegripligt. Jag kan verkligen inte förstå det. Alls. Så urbota dumt!!!

Men shit! Flamman, vad i allsindar är det som händer