Hej på er!
Då den gamla tråden varit stängd sedan länge tänkte jag att det var dags att starta en ny.
Hur går det för er i planeringen? Allt klart? Precis kommit igång? Ångest över fägteman? Funderingar på huruvida din ingifta låssaskusins nya flickväns hamsteruppfödare har en given plats vid honörsbordet? Och när är egentligen den optimala tidpunkten att skicka iväg inbjudningskorten?
Eller kanske något helt annat du vill diskutera, tipsa eller fråga om?
Välkommen hit!
Och sen tycker jag att det är märkligt att många människor (släkt, ytliga vänner, kollegor,gamla barndomskompisar, även nära vänner också för den delen) verkar förvänta sig och ta för givet att dom ska "få gå på bröllop" när någon dom känner ska gifta sig. Helkonstigt tycker jag.
Det är en sak att HOPPAS att man blir bjuden, det är en annan sak att FÖRVÄNTA sig en inbjudan.
Men just bröllop verkar dra fram en massa konstiga beteenden hos folk. Som att brudparet och just deras bröllop drar fram alla möjliga känslor....som att brudparet och just deras bröllop får symbolisera omgivningens egna erfarenheter och förhoppningar och besvikelser av/från bröllop, kärlek och hela livet.
Och omgivningen verkar i många fall ha extremt svårt för att förstå vilka erfarenheter,förhoppningar och önskemål osv som är DERAS och vilka som är brudparets....som att gränsen mellan deras egna jag och brudparet suddas ut. Det verkar som att många inte kan se att brudparet och deras bröllop inte "ÄR" dessa männsikors erfarenheter,förhoppningar, bitterhet över besvikelser osv...
Det verkar som att många på nåt märkligt vis "sätter sitt hopp" till brudparet...nu ska dom själva "få sitt eget drömbröllop" eller så som dom tycker att "alla borde ha sina bröllop" och att "nu minsann så ska dom få gå på bröllop och nu ska dom få vara med och ge 'goda råd' så att det blir ett bröllop som DOM själva skulle vilja ha"...Så när brudparet har önskemål som inte stämmer in i bilden av hur dom här människorna vill ha bröllopet då krockar det liksom i huvudet på folk...
Idag känner jag mig bara trött på alltihopa. Det tar verkligen det roliga ur planerandet när folk uppför sig såhär. Vi försöker verkligen planera en fest för ALLA och inte bara oss två och jag har anstängt mig massor för att ha roligt och inte stressa. Vi och våra familjer sliter häcken av sig för att få ihop en härlig fest och så tycker vissa att dom har rätt att gnälla. Ärligt talat, stanna hemma då! Just nu vill jag bara bli allra närmaste familjen, ett par vänner vardera och så är det bra så.
Idag är de bara 103 dagar kvar brudar!! =0D
Ja verkligen, tycker att det har gått jättefort, Skönt att du har tärnorna som kan hålla allt under kontroll =)
Ha det så skönt utomlands!
Hej Brudar!
Här går det undan, det mesta är bokat, klart,fixat och bestämt.
Vi gifter oss i Skåne den 4 juni men bor i Sthlm. Ganska spännande och delvis svårt att planera på distans, någon annan som gifter sig i en annan stan en den ni bor i?
Vi skickade ut ibjudningskorten för en månad sen, finns bilder i mitt album. Jag är toknöjd!
Bröllopsfärgerna är cerise och orange.
Hämtade skorna förra veckan, dock fattas en strassten så jag måste tillbaka. 3/3 ska klänningen till skräddaren och 24-28/3 åker vi till Åhus och provar mat och dryck, provsminkar, provar tårta och träffar präst m.m.
Hur ska ni göra meny och vigselprogram?
Det är helt galet vad mycket man lär sig om sig själv och andra när man planerar bröllop, man måste fatta beslut man aldrig trodde man skulle behöva göra och tänka i banor man inte trodde behövdes i bröllopssammanhang. Att skriva gästlista är det jobbigaste jag gjort på länge men slutligen lyckades jag känna efter vad jag vill och koppla bort vad alla andra tycker och tänker och fästmannen gjorde det samma. Det är brudparets dag, ingen annans.
Hade ni svårt med gästlistan?
Jag längtar tokmycket! och klart man är lite nervös!
