Inlägg från: JustMeAndMyLove |Visa alla inlägg
  • JustMeAndMyLove

    Brudöverlämning - en sansad tråd om ett problem

    Nu är det inte så att jag ber om åsikter kring om brudöverlämning är rätt eller fel för då kommer det finnas 300 svar i den här när jag loggar in igen imorgon ;) Det kan man ta i andra trådar!


    Jag har istället ett problem kring saken:


    Jag har min starka åsikt och en mormor och en syster som är väldigt feministiska på ibland ett nästan "överdrivet" sätt. Jag är själv feminist om än inte lika "insatt" som de.


    Jag har sagt tvärt nej till min sambo trots att vi i början kom överens om att ha en form av överlämning.


    Det uppstod för några månader sedan ett häftigt gräl mellan mig och min svärfar om det här ämnet då han alltid drömt om att få leda fram sin enda dotter. Vi är annars väldigt goda vänner och har en nära kontakt så det var jättetråkigt att vara oense med honom.


    Nu har jag och min sambo kommit till en punkt då jag inte ens kan nämna ordet bröllop utan att hon vill gräla om saken. Hon VILL gå fram med sin pappa eller med sin mamma och pappa och hon tycker det är fruktansvärt orättvist att jag ska komma och bestämma över en sån sak pga nått JAG vill stå för och inte hon!


    Vi har grälat och grälat och hon förstår vad jag säger, hur jag menar att det kommer att tolkas men hon vägrar se det på samma sätt.


     


    Nu börjar jag känna att det är ju vårt bröllop, inte mitt. Jag vill inte ha en sunkig symbolik i vår ceremoni men samtidigt så ser jag ju hur mycket den här saken betyder för min blivande fru! 


    Mellanvägen är att vi gör som vi först tänkt, att vi båda leds fram från sidorna och möts framme vid vigselförettaren. Då blir vi ju överlämnade till varandra.... Samtidigt bär det emot så förbannat. 


    Jag tycker det är jättesvårt för vad jag än gör så blir det på något sätt fel. Min mormor skulle avsky det. Och ärligt så tror jag att min mamma skulle vägra lämna fram mig... 


    Hur ska jag tänka?


     

  • Svar på tråden Brudöverlämning - en sansad tråd om ett problem
  • JustMeAndMyLove

     


    shakynose skrev 2010-11-05 18:04:53 följande:
    Men om det inte bara handlar om dig och någt du står för, utan även dina familjemedlemmar så är du ju inte egoistisk! Det är väl i så fall minst lika orättvist att hon och hennes familj ska få avgöra hur er ceremoni ska se ut?

    Ja och det är en av mina argument. Så det är just därför det är sånt döläge, det är min familj värderingar och sätt att tänka mot hennes :/


     


     


    shakynose skrev 2010-11-05 18:04:53 följande:
    Men om det inte bara handlar om dig och någt du står för, utan även dina familjemedlemmar så är du ju inte egoistisk! Det är väl i så fall minst lika orättvist att hon och hennes familj ska få avgöra hur er ceremoni ska se ut?

    Ja och det är en av mina argument. Så det är just därför det är sånt döläge, det är min familj värderingar och sätt att tänka mot hennes :/


     


     


    Thinkerbelle skrev 2010-11-05 18:05:19 följande:
    Uff, ja det er ikke lett.. Det er mange meninger også rundt denne skikken - jeg selv er norsk og her er det helt vanlig at pappa overlämnar dotteren. Jag vil at min pappa skal gjøre det, men siden vi gifter oss i Sverige så er jeg redd presten vil nekte oss å gjøre det... Det er selvsagt viktig å ta hensyn til både dine og hennes synspunkt i saken, men slik jeg oppfatter ditt innlegg, så virker det nå som om dette har blitt en prinsippsak mellom dere, så min fråga er: klarer dere å se på saken objektivt, eller har det blitt en kampsak for dere begge? Både du og din kjære bør tenke dere nøye om, og kanskje bør dere tilnærme dere problemet på en veldig saklig måte: skrive ned de argumenter dere kjenner sterkest for, og så diskutere dem sammen? Kan dere snakke med presten om dette? Derson han/hun klarer å være objektiv i saken?   Jeg forstår på en måte at hun kjenner sterkt for å bestemme "överlämningen" selv - det er mange tjeier som har drømt om denne dagen lenge, og sett for seg alt i detalj, og da kjennes det kanskje litt skuffende når man blir nektet en del av drømmen? På samme sett forstår jeg deg godt - det er også ditt bryllup, og du ønsker ikke å ta del i noe du oppfatter som en gammel skikk.. Jeg vet at du ikke ba om meninger rundt saken, men likevel så kan jeg si at jeg ikke oppfatter skikken som kvinneundertrykkende, men kjærlig, i form av at hennes elskede pappa har denne siste veien å gå med sin datter, før hun treffer sin store kjærlighet - for meg er det iallefall en ære å skulle ha min pappa ved min side:)
    Faktiskt har jag nte tänkt på att det kanske blivit en "kampsak" mellan oss. Ärligt talat är det här det enda vi någonsin bråkat om. Kanske lite därför det är så svårt att kompromissa eller ge med sig. Präst kommer vi inte ha, vi gifter oss borgerligt utomhus. Men däremot kan det vara en ide att ta upp saken med våra familjer. Att jag prata med min och hon med hennes och sen får vi försöka gå utifrån det..

     


     


    shakynose skrev 2010-11-05 18:04:53 följande:
    Men om det inte bara handlar om dig och någt du står för, utan även dina familjemedlemmar så är du ju inte egoistisk! Det är väl i så fall minst lika orättvist att hon och hennes familj ska få avgöra hur er ceremoni ska se ut?

    Ja och det är en av mina argument. Så det är just därför det är sånt döläge, det är min familj värderingar och sätt att tänka mot hennes :/


     


     


     


    shakynose skrev 2010-11-05 18:04:53 följande:
    Men om det inte bara handlar om dig och någt du står för, utan även dina familjemedlemmar så är du ju inte egoistisk! Det är väl i så fall minst lika orättvist att hon och hennes familj ska få avgöra hur er ceremoni ska se ut?

    Ja och det är en av mina argument. Så det är just därför det är sånt döläge, det är min familj värderingar och sätt att tänka mot hennes :/


     


     


    Thinkerbelle skrev 2010-11-05 18:05:19 följande:
    Uff, ja det er ikke lett.. Det er mange meninger også rundt denne skikken - jeg selv er norsk og her er det helt vanlig at pappa overlämnar dotteren. Jag vil at min pappa skal gjøre det, men siden vi gifter oss i Sverige så er jeg redd presten vil nekte oss å gjøre det... Det er selvsagt viktig å ta hensyn til både dine og hennes synspunkt i saken, men slik jeg oppfatter ditt innlegg, så virker det nå som om dette har blitt en prinsippsak mellom dere, så min fråga er: klarer dere å se på saken objektivt, eller har det blitt en kampsak for dere begge? Både du og din kjære bør tenke dere nøye om, og kanskje bør dere tilnærme dere problemet på en veldig saklig måte: skrive ned de argumenter dere kjenner sterkest for, og så diskutere dem sammen? Kan dere snakke med presten om dette? Derson han/hun klarer å være objektiv i saken?   Jeg forstår på en måte at hun kjenner sterkt for å bestemme "överlämningen" selv - det er mange tjeier som har drømt om denne dagen lenge, og sett for seg alt i detalj, og da kjennes det kanskje litt skuffende når man blir nektet en del av drømmen? På samme sett forstår jeg deg godt - det er også ditt bryllup, og du ønsker ikke å ta del i noe du oppfatter som en gammel skikk.. Jeg vet at du ikke ba om meninger rundt saken, men likevel så kan jeg si at jeg ikke oppfatter skikken som kvinneundertrykkende, men kjærlig, i form av at hennes elskede pappa har denne siste veien å gå med sin datter, før hun treffer sin store kjærlighet - for meg er det iallefall en ære å skulle ha min pappa ved min side:)
    Faktiskt har jag nte tänkt på att det kanske blivit en "kampsak" mellan oss. Ärligt talat är det här det enda vi någonsin bråkat om. Kanske lite därför det är så svårt att kompromissa eller ge med sig. Präst kommer vi inte ha, vi gifter oss borgerligt utomhus. Men däremot kan det vara en ide att ta upp saken med våra familjer. Att jag prata med min och hon med hennes och sen får vi försöka gå utifrån det..

     


     


     


    ClaraH skrev 2010-11-05 18:10:38 följande:
    När det gäller att kompromissa i ett förhållande brukar jag tänka: Hur viktigt är detta för mig och hur viktigt tror jag att det är för honom och då kan jag ofta gradera hur ihärdig jag ska vara med det jag vill eller stå tillbaka när jag tror att en sak är speciellt viktig för honom. Det här var ju ett lite svårare fall då ni båda två har starka åsikter om hur ni vill ha det. Jag förstår dig fullt, jag hade haft väldigt svårt att släppa på den principen du talar om här. Vad jag tänker är ändå att din flickvän måste också få vad hon känner. Kan ni inte göra så att hon och hennes pappa kommer från ett håll och att du kommer från ett annat håll och att ni sedan går fram tillsammans, lite som Victoria och Daniel. Kanske ser lite konstigt ut att den ena följs av en far men inte den andra, men det skulle ju ändå kunna vara en kompromiss. Jag tycker även hon måste respektera att du inte vill ledas in. Hur ställer hon sig till att du inte själv vill ledas in?
    Ja, det där har jag försökt. För henne är det jätteviktigt. Det är hennes dröm och fantasi om ett bröllop. För mig är det ju egentligen "bara" en princip. Så på så sätt känns det bättre att kompromissa. Men då blir det ju det här med att min mamma nog vägrar leda mig in. Så då ska jag komma gående själv och hon med sin pappa. Jag vill ju att det ska vara fint också, hur löjligt det än låter :p Fasen... jag vet inte
  • JustMeAndMyLove

    Vad i hela friden blev det med mitt förra inlägg? :S 


    Förlåt att det blev så rörigt, vet inte hur jag bar mig åt!

  • JustMeAndMyLove
    1700tal skrev 2010-11-05 19:30:28 följande:
    Men hur kommer det sig att hennes far har tanken att lämna över henne som en livslång dröm? Brudöverlämning existerar ju inte i Sverige utan har kommit som en sen influens från usa de senaste 10-20 åren.. Således inte under "hans" tid.Kanske är det prästen som avgör det hela i slutänden. Många vill inte utföra den varianten och då får man anpassa sig. Tycker det är synd att man ska hänga upp sig på en så liten och i sammanhanget liten detalj. Men förstår ert dilemma, vill inte förminska ert problem.
    Vi gifter oss borgerligt, så någon präst kommer inte finnas :)

    Han viste inte att det inte var en tradition, han har alltid trott att alla göra så även här. Jag antar att det är hollywood som skapat trenden och att det är därifrån han fått det.

  • JustMeAndMyLove
    mattiasFästmö skrev 2010-11-05 19:37:52 följande:
    precis som att du skriver att det inte bara är ditt bröllop, så är det ju faktiskt inte bara hennes heller. Och om ni nu ska gifta er så måste ni ju kunna prata om detta. Hon känner starkt för, och du känner starkt emot. Det skulle ju vara fel att någon ska ge sig platt, för det är erat bröllop, och båda två ska ha sin drömdag och sväva på små moln. Om du känner starkt emot detta så kommer detta ju störa under förberedelserna och under vigseln. Jag förstår helt hur du känner, jag skulle inte heller velat ha det på vårt bröllop. Men somsagt, det är eran dag och ni ska må bra båda två. Kanske du kan ge upp något annat som hon känner starkt för om hon lägger sig här? det känns som om ens principer är djupare rotade än vad hon har tänkt sig eller har lust med. Känner jag sådär spontant iallafall. Precis som att jag aldrig skulle bära päls i hela mitt liv, även om nu min man skulle tycka att det var jätteviktigt att jag hade det just på bröllopet för han alltid tänkt sig så? förstår du hur jag tänker?
    Hm, jag förstår hur du tänker. Ironiskt att jag inte ens hade tänkt tanken på att bära en päls om så det hade varit något min sambo lämnat mig för (nu skulle hon inte göra det men bara för att påpeka hur starkt jag känner för det) men den här prinsipen känns mer tveksam. "Tyvärr" finns det inget mer vi är oense om, hehe. Inte i det stadie i planeringen vi är i nu i alla fall.

    Min spontana tanke när saken kom upp var faktiskt att skratta och tycka att hon var dum. Och just den reaktionen var ju inte den mest intelligenta från min sida. Jag menade aldrig att förlöjliga något hon verkligen drömmer om men i mina ögon var det så... löjligt :/


    Jag tror jag kör på att diskutera saken med just mamma och mormor. Det känns som att vi behöver nya ögon i dikussionen om man säger så. För på nått sätt löser vi det, vi kommer knappast gå under pga det här, vi har haft större "problem" i vårt förhållanden och löst det med vettiga diskussioner och kompromisser.

  • JustMeAndMyLove
    Houdini skrev 2010-11-05 18:56:19 följande:
    Svårt men är dina principer viktigare än din blivandes och hennes pappas livslånga dröm?Jag är glad att jag inte är i din sits för det känns som det blir fel hur det än blir.Jag kan bara utgå från mig själv och hur jag hade gjort, jag hade gått med på överlämningen om det är en sak som gör min blivande lycklig.Vi har haft lite problem eller jag rättare sagt, för jag har fått tortera ur min m2b hur han egentligen vill ha det istället för hur han tror jag vill ha det ;) så även om det har varit något jag kanske inte är så glad för, just nu kommer jag bara på två saker champagnenen och uttågsmusiken. Jag gillar inte skumpa men m2b vill ha det så då har vi det och jag ville ha något kul till uttåget men han ville att det skulle vara högtidligt så....Inte alls samma saker jag vet, men om det gör min m2b lycklig avsår jag gärna.
    Jag kan bara vsara jag vet inte på din första fråga. Vad är egentligen viktigare? Det jag står för och kämpar för eller det hon har drömt om och önskar sig?

    Känns skitsvårt att svara på. 


    Kommer sluta med att jag får fira ner henne från taket eller nått annat spektakulärt för att det ska bli nått bröllop :P *skämt*

  • JustMeAndMyLove
    BlackWIngedAngel skrev 2010-11-05 21:30:11 följande:
    Men han har aldrig gift sig då? Min pappa har ingen jättekoll på bröllopstraditioner direkt, men han vet ju hur det gick till när han själv gifte sig och hur det brukar gå till på de bröllop vi blivit bjudna till.
    Nej han är inte gift, de är förlovade men har bestämt sig för att inte gifta sig.
  • JustMeAndMyLove
    shakynose skrev 2010-11-05 20:26:07 följande:
      Okej, okej jag fattar!
    Haha ja vet inte vad det blev i det där inlägget :P 

    Jag håller med, det blir ett snack med familjen. Planerar att ta det i mellandagarna när vi äntligen är i Sverige igen, vill inte sitta i telefon och prata om det :)

  • JustMeAndMyLove
    anne på grönkulla skrev 2010-11-05 20:58:47 följande:
    Hur gör ni med andra saker ni behöver kompromissa om? Hur kommer ni fram till en lösning ni båda kan leva med, menar jag?En rätt självklar lösning vore ju t ex att var och en av er får göra på "sitt" sätt - så gjorde vi med ringar och vi har helt olika, lika eller matchande förstår jag inte alls. En annan vore att prata genom frågan helt och fullt tills ni dissekerat ner vad som eg är viktigt för er - det gjorde vi om vigseln där vi hade helt olika förväntningar och ingångvärden - men det kräver ju att man har lite diskussionsvana och inte t ex tar allt personligt utan kan resonera sakligt om varför olika saker är viktiga ("jag har alltid velat" är t ex i min värld inte viktigt eller relevant, varför man känner så strakt för något är däremot det). 
    Vi har alltid bara löst saker.. jag vet inte hur, vi pratar mycket om allt och vi är noga med att alla känslor är tillåtna och att vi ska vara hundra procent ärliga även om det är småsaker. 
  • JustMeAndMyLove
    S2011 skrev 2010-11-06 11:07:23 följande:
    jag har inte läst de andra svaren, så det kan tänkas att någon redan sagt detta (och att du redan svarat), men: varför går inte du själv fram till vigselförrättaren och så kan hon få ledas och överlämnas av sin far? du slipper gå mot dina principer vad gäller överlämning och din blivande får sin överlämning. för vår egen del kommer det se ut så; min bm väntar framme vid altaret och jag går själv längs altargången. jag vill inte bli ledd vid armen av någon, inte ens bm, utan vill känna att det här är nåt som jag gör. jag väljer att gå till min bm, jag väljer ett liv med honom.
    Jag förstår hur du menar men det är inte en motvilja mot att just jag leds fram som gör att jag inte vill, utan en motvilja mot att någon av oss leds fram eftersom symboliken finns i vårt bröllop. Till stor del är det min egen åsikt och princip, men den största anledningen till att jag har svårt att kompromissa är min familj.

    Det låter kanske som att det är för att jag inte vill  ha bråk med min familj men så är det inte! Jag har god kontakt med min mamma och min mormor och syster. Vi kan ha hela diskussioner utan att det blir någon osämja. Det handlar i grunden om respekt, speciellt för min mormor som själv har jobbat hårt för feminismens framgångar på Island. 

  • JustMeAndMyLove
    ClaraH skrev 2010-11-06 11:12:49 följande:
    Ni får väl helt enkel göra som ni brukar. Sätt er ner och kom överens om att nu ska vi lösa det här. Lyssna på varandra och vrid och vänd på problemet. Prata innan om att ni ska vara konstruktiva och inte börja gräla, målet ska vara att lösa problemet här och nu. Redan från början av samtalet är det nog bra att ni båda är med på att båda måste kompromissa. Så ni måste nog förbereda själva samtalet innan ni har diskussionen om hur ni ska göra.Jag antar att din lösning är att ni går in tillsammans, men vad är hennes förslag? Är det att ni ska komma efter varandra med en förälder eller att ni ska komma med föräldern från olika håll? Eller att du ska vänta framme?
    Hennes förslag är att vi kommer in från ett varsitt håll. Vi kommer gifta oss utomhus så det är inte svårt rent praktiskt. Vad vi ska göra om min mamma säger nej till att leda mig har hon inget svar på.

    Jag tror på ideen Anne på Grönkulla har, vi får helt enkelt tänkaom och försöka mötas någonstans på mitten. Men jag tänker också prata med min familj. Skulle var askönt med nya tankar i ämnet!


    Tack för alla svar!

  • JustMeAndMyLove
    anne på grönkulla skrev 2010-11-06 12:29:13 följande:
      Nyckeln i mitt förslag är just det - att inte ha ett förslag på hur man ska lösa nåt som är ett avgörande problem för den andra personen funkar inte. Ingen av er kan bara låsa sig vid en urspunglig tanke och inte ta in nåt annat - men det är rätt krävande på så sätt att man måste kunna diskutera fritt och öppet utan att bli ledsen eller ta åt sig personligt.
    Det problemet har vi aldrig haft egentligen, vilket jag är så himla glad över.

    Om jag blir ledsen så säger jag det direkt. "Det och det gjorde att jag kände mig sårad" Sen får hon förklara vad hon egentligen menar, eller som oftast så vet jag vad hon är ute eftr men hennes sätt att lägga fram det kan var aklumpigt och vise verse.


    Tar jag något personligt så är det samma sak där.


    Vi hanterar svartsjuka på samma sätt och det gör att vi aldrig känt riktig svartsjuka annat än en kort sekund, sen har man kunnat skratta åt det.


    Vi måste bara backa undan och göra samma sak här. Diskutera på ett öppnare sätt.


     

  • JustMeAndMyLove
    SandyDeLuxe skrev 2010-11-06 19:15:59 följande:
    En lösning kan ju vara att du väntar där framme men att hon går in själv.. Ibland känns det som att man väljer ett överlämnande istället för att gå in tillsammans för att det ska bli lite överraskning för brudgummen att se sin brud. Då kan ju detta vara lämpligt.  Men jag tror också att ni måste kompromissa. Visst det kan kännas elakt av dig att vägra pga av att det är ert bröllop men det är ju lika elakt att propsa på att ha överlämning.  Vill din sambo ledas fram för sin pappas skull eller för sin egen skull?  
    Hon vill det nog främst för sin egen skull, helt enkelt har det varit en bild hon sett framför sig när hon drömt om bröllop och hon delar den bilden med sin pappa.

    För mig är det jobbigaste att hon inte tar mig på allvar. Vi har haft en diskussion till om saken och jag inser att jag är tjurig som fan just för att hon inte är femenist. Ärligt viste jag inte att vi stod så långt ifrån varandra politiskt i den frågan. Inför valet tex var vi rörande överens om nästan allt men just hennes syn på femenismen är... lite aftonbladet inspererad om man säger så. 


     


    Jag har en diskussion om just femenism i ett annat forum och det gör mig helt vansinnig att läsa om de här förutfattade meningar folk har kring saken. Det FINNS feminister som helt enkelt borde låsas in, det är jag medveten om. Extrema kvinnor som försöker propagera om att män är skapta för att våldta och utöva annat våld på kvinnor. Jag har själv träffat en tjej från Uppsala som var "den sortens" feminist och det gör mig ursinnig att det är de som får ta plats och synas.


    Diskussionen slutade här hemma med att jag blev förbannad och hon ledsen. Inte en vanlig utgång men jag kände mig hånad och hon kände sig överkörd. *suck*


     


    Har sett några bra förslag här nu! Att gå in alla tillsamans är ju en ide även om det inte är något jag drömmer om, hehe.


     


    Tack igen för alla inlägg!


     

  • JustMeAndMyLove
    Aleta skrev 2010-11-08 11:32:49 följande:
    Eller kan ni göra något av den gamla traditionen att lämna över brudbuketten på kyrktrappan? Kan ni träffas utanför där ni ska ha ceremonin och hon kommer med sin far fram till dig där och inte inför alla gästerna? Det är riktigt tråkigt att hon inte förstår hur viktigt det är med feminism/jämställdhet. Tidningar av typen Aftonbladet/Expressen har verkligen gjort stor skada i frågan.Jag vet inte riktigt hur jag skulle hantera en sådan stor skillnad i synsätt. Du kan inte ha en liten minikurs med henne så att hon lär sig lite mer om frågan. Inte just med tanke på brudöverlämning utan på värderingar i vardagen och resten av livet?
    Hm, ja nu har vi ingen kyrktrappa men förstår iden. Gillade också den där iden om att de kan gå bakom. Värt att tänka på!

    Ja synen på feminism är tråkig, för jag vet ju att hon delar mina principer om lika rättigheter. Hon vill bara inte kalla sig feminist. Men en sak som känns bra i det hela är att vi i alla fall har samma syn på barnuppfostran vad gäller genus. Klart man kommer göra en massa fel men vi är i alla fall båda medvetna och det tycker jag känns jätteskönt. 


    Men jag har ett hemligt ess i kort ärmen ;) Och det är min mormor. I jul tänker jag helt enkelt be henne berätta för M om min släkt. Mormor kommer bli överlycklig och M får höra en sann, vacker och stolt feministisk historia :) Hehe

  • JustMeAndMyLove
    Cuddly skrev 2010-11-08 11:59:40 följande:
    Jag gillar att du tar det där med feminism väldigt allvarlig. Låter som att du är envis, men väldigt omtänksam också... Hoppas att ni kommer att få en underbar dag tillsammans.
    Jo, jag tar det på stort allvar. Jag är uppfostrad så :) Och det är faktiskt som du säger, bara kul att lära känna varandra mer! Till slut kommer vi nog få en underbar dag oavsett hur vi kompromissar, det är jag säker på!

     

Svar på tråden Brudöverlämning - en sansad tråd om ett problem