Äntligen fredag del 23

Näää jag avskyr min dator. När jag skriver något så plötsligt dör allt och jag förlorar infon jag just skrivit. !"!!!q¤%&¤("¤##### AAAAH GRRRRR   

*kramar om er båda* såhär utanför småbarnslivet tror jag att jag utan att riktigt våga känna efter känner mer som Hilde - men sympati för frustration av andra slag hoppas jag att jag kan visa ändå.

Här är jag gräsänka ikväll, men inga roliga kompisar att umgås med är lediga. Så jag fixar hemma på egen hand, lagar lite mat o donar. Har surt nog fått inse att jag måste köpa en ny dator så det gjorde jag igår, ska installera den i helgen - onödig utgift. Men igår hade jag vårkappa för första gången!

Jag behöver installera word på datorn och maken surar. Han hade tydligen tänkt att jag ska ha ngt annat program som jag INTE vill ha. Jobbigt med envis datorsnubbe till make. Jobbigt också att eftersom jag har just datorsnubbe att leva med så har jag själv inte behövt klara av datorhaverier på egen hand och har därför svårt att fixa fram ett word själv. 

Äntligen fredag! Vad händer i helgen?

Imorgon blir det loppis, ev bio med Elias, hockey för maken.
Sön blir det nog en promenad på isen om det är väder som tilltalar och hockey på em.

Vi åker till pappa i Skåne imorgon och därifrån till mamma imorgon och tänkte hinna in på Gekås på vägen hem.  

Äntligen fredag! Shoppade loss på outletförsäljning av Anna Holtblad på lunchen, sen bubbel med vnner efter jobbet för att fira ett avslutat projekt., Inte alls dumt - nu ledig helg att se fram emot. Först sova!

Jaha och så sitter jag här och sliter mitt hår igen. Kommer inte ihåg hur jag får Word att börja sidnumrering längre in i dokumentet. Gah säger jag bara. Skulle aldrig pillat på texten igen för det var ordning på allting innan jag fick för mig att ändra på f*n-skapet...

har för övrigt hemmamammablues igen. Jag är i desperat behov av att träffa trevliga människor som har hyfsad IQ-nivå och som har andra intressen än barn, kakor och blöjor... typ! Min lilla ettåring är också så fantastiskt frustrerad över livet. Ena sekunden jätteglad, nästa illtjudet han i total ilska, nästa lägger han sig raklång på golvet och gråter över livets orättvisor för att i nästa sekund ha pillat tag på ngt som inte borde ha gått att pilla på överhuvudtaget, slänger glas i golvet m.m. Så jag önskar verkligen mer vuxensällskap. Går på öppnaförskolan två gånger i veckan. Mest för att träffa andra vuxna faktiskt, även om nu min son också får bra stimulans där... men senaste gångerna har jag insett att jag vet vad människorna ska säga innan de har sagt ngt... ganska förutsägbra m.a.o. och så är ämnena så långt från mina instressen det bara går att komma. Nämnde något om Libyen en gång och insåg att omvärldsintressat var fullständigt noll koll ! Va bråkar de om egentligen... ja de där muslimerna bråkar så mycket typ. Ja och så blir jag så trött på när det är världens största intresse att diskutera om stackaren vars hus har brunnit ner, om han hade huset försäkrat eller inte, för någon som känner någon som pratat med en SÄKER KÄLLA hade hört att han glömt betala in försäkringen. Sådant kan man tydligen avhandla i evigheter utan att bli uttråkad.

Överhuvudtaget behöver jag hjärnjympa och få träffa fler människor som INTE är inskränkta i sina åsikter om andra.

Massa massa kram till Hilde (och övriga såklart). Jag får ju istället nästan överdoser omvärld, kunde man tycka. Men jag kan prata om vardagligheter också, så det så!

F ö är det lite skönt att den kollega som sitter hårdast i vab-träsk o har mest dåligt samvete för det är en karl i 40årsåldern. Som är superbra fö också.

Igår blev det nog aldrig äntligen fredag - både torsdag o fredag var låååånga dagar med kvällaktiviteter i jobbet, men roliga sådana i och för sig. Men trött blir man och imrose när jag vaknade onödigt tidigt fast jag inte behövde så tvingade jag mig att somna om.

Rätt sligt på jobbet nu också. städar en del efter andra parter i deras eget intresse - men mina chefer ser och uppskattar det iaf, det vet jag. Så det är OK, om än tröttande.

Jag älskar att prata vardagligheter det är när de helt förtränger ALLT annat som jag till slut får spader. Idag har jag haft släktträff i litet format... vet inte om det heller var så upplyftande. Lite småpikar om ett och annat som man borde ta hänsyn till ... lite mer än jag uppenbarligen gör. Lite om hur "ensam" min bror är bl.a. Jag har inga skyldigheter mot ngn som inte visar intresse tillbaka anser jag själv men orkar inte ta den diskussionen...