Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta! Skratta för att de som man själv upplever som jobbigt med sitt bröllop inte e de i jämförelse med andras o gråta för att de finna dem som har de värre. Tycker de e så sjukt att folk inte kan uppföra sig o respektera brudparets önskan. Hur svårt ska de vara att följa instruktioner, blir riktigt förbanad. Ett bröllop e ju inte som vilken fest som helst här sitter vi brudpar o lägger ner vår själ i tex bordsplacering o gästpresentationer o så talar vi inte om den ekonomiska biten... Om de står att man ska ringa till X så gör man väl det??? Oavsett om X är brudparet i fråga el värdpar, toastmaster el en marsian!!! I vårt fall har vi blivandes faster som har tackat ja via sin bror allstå min svärfar som har sagt till min blivande. Osa skall enligt inbjudan göras till mig. Jag blir skitsur o har god lust att inte låsas om detta, men blivande tycker att vi faktist vet att se kommer då svärfar har sagt det :( Tycker det är respektlöst. Tur att det finns mammor att gråta ut hos! Va jobbigt att ett krig utbröt då din blivande inte fatta att mostern osa hela släkten... Vem skulle göra de?! Tycker det är ouppfostrat att inte kunna ringa till rätt person o tala om man kommer el inte, allergier o ev tal. Tycker synd om dig, Snartfrusir. Vad ger din svärmor rätten att bestämma hur ni bjuder o gå emot er önskan o inbjudan!!! Nä folk är bra knäppa!!! Brudparets önskan verkar inte vara så mycket värt:( att det är brudparets dag spelar inte så stor roll. Bör bara så ledsen o förbanad att de inte bara kan vara en glädjens dag o brudparets dag! Vi har inte osa förens ca en månad innan, 27 juli. Känns som om vi har det sent....
