Augusti 2011 - del 2

Jag hoppar in här jag också  Jag och min blivande gifter oss den 13:e augusti i Göteborg.

Sassabrassa, jag håller med!!! Har haft en relativt avslappnad inställning till dettta hittepå hela året, men nu när juli kom och jag insåg att "jävlar nu är det bara en månad kvar snart!!", då kom hjärtklappningen och mardrömmarna  haha  

Vi har ändå det mesta klart, skrivit info om nästan alla gäster och festhäftet ska i princip bara sättas ihop... Sedan är tanken att det ska tränas lite mer på valsen, göra klart spellista (vi ska ha musik på dator) till festen, göra en stor skiss på bordsplaceringen (fast själva bordsplaceringen är klar, puh tog två långa kvällar och tre glas vin var för mig och sambon!), och sista detaljerna i vigselprogrammet.
Jag tror fasen bara att det är det kvar.. gick också omkring med en lista instoppad i kalendern på allt som varit kvar att göra, det är ju helt underbart varje gång man kan stryka något.

Haha ja min är också ganska avslappnad, vilket är tur eftersom jag varit hyperstressad så då har han fått lugna ner mig...   Vi fick träffa vår präst i måndags, oj vad verkligt alltihop blev när man fick gå kyrkgången fram íhop!
Vi får nog också ta och vänta med stora bordsplaceringen, hade bara vart så jäkla skönt att få klart allt.
Ändå har vi en veckas semester ihop innan det smäller, men jag har en känsla av att det kommer dyka upp små problem som ska lösas i sista minuten ändå.. Hade varit så härligt att bara vara lediga ihop och vila upp oss efter den här planerings-pärsen och se fram emot bröllopsdagen (för att inte tala om bröllopsresan i två veckor, hell yes!!).

Och till SnartFruSir: Vilka jävla ego-svin rent ut sagt. Ge dem fingret och koncentrera er på er egen lycka och på de som delar den med er!

Bra att du står på dig!!! Varför skulle ni ändra datum för deras skull, EN MÅNAD INNAN DESSUTOM, verkar ju helt uppåt väggarna.. För jag antar att det inte är för deras skull ni håller bröllopet ;)
Och vadå "fixar problemet"?? Det är väl de som är problemet, åtminstone en större del av det.
Man kan inte hjärntvätta folk på det viset även om man vill, nu vet inte jag alla omständigheter men om något så har du kanske gett honom en ryggrad och vettiga åsikter som de kankse inte har sett hos honom förut..?
På sätt och vis förstår man att din blivande vill tro på det fina scenariot med en big happy family, men det kanske vore lättare för er allihop om man gav upp den bilden...
Verkar ju rätt uppenbart att de i vilket fall är personer som ser alla andras fel och brister men inte sina egna, såna människor är inte lätta att leva med.
Sackars honom och stackars dig, man väljer ju inte sina föräldrar (eller sina svärföräldrar...).

Det verkar ju helt sjukt alltihop, om du kan så är det nästan så att du ska försöka skratta åt deras idioto och hela skiten