Är det fult att inte bjuda med partner?

Min första spontana tanke ur personlig vinkel (och alla familjer är förstås annorlunda) är att våra släktingar, både min blivandes och mina (typ mostrar, kusiner osv) skulle bli sanslöst besvikna, bestörta och ledsna om vi bjöd närmaste släkt (föräldrar och syskon) och våra jämnåriga vänner men inte dem! Vi som har gått på alla deras bröllop, dop och kalas genom vår uppväxt!

Hos oss är kompisar prio 2, har redan strukit några som vi inte umgås tillräckligt med. De enda som har sina givna platser är släkten.

Men för att svara på frågan; de kompisar som är bjudna ska självklart ta med sina respektive! Min sambo har ett "gammalt" tajt kompisgäng (både tjejer och killar) sen småskolan som hållt ihop i alla år. För mig är det lika viktigt att deras respektive, även om de är relativt "nya" inkluderas och välkomnas på samma sätt som de inkluderade mig! Ganska känsligt att utesluta vänners respektive, tror jag.

Däremot yngre släktingars (tonåringar) pojk/flickvänner som vi aldrig träffat eller knappt hört talas om skulle vi nog inte bjuda med. Men skulle något kusinbarn, som tidigare nämndes som exempel, träffa någon som bjöds med på andra kalas och vi därmed träffar denne ofta och de har hängt ihop ett tag när vårt bröllop sker skulle vi nog överväga det ändå.

Men summa summarum; både jag och blivanden skulle ta illa upp om den andra inte bjöds när en av våra kompisar gifter sig.

Formellt sett så ska par som "syftar till en gemensam framtid" som de så vackert heter bjudas tillsammans.

Kusinbarns 15-åriga pojkvänner tycker jag att man inte behöver bjuda. Visst kan 15-åringar vara störtförälskade och ev. hålla ihop resten av livet, men oftast är tonåringars förhållanden ganska korta och inte speciellt seriösa. Tror inte heller att 15-åringar förväntar sig att få ta med sina pojk-/flickvänner.

Vänners respektive tycker jag absolut att ska bjudas, bortsett från såna som träffats enbart ett par veckor innan man skickar ut inbjudningarna.

Jag har lite svårt att förstå folk som inte känner sina vänners respektive; på vilket sätt umgås man om man aldrig träffat sin bästa kompis sambo?

Jag skulle ta det ganska personligt om min sambo blev bjuden till ett bröllop men inte jag. Jag kan däremot välja att avstå från att gå på ett bröllop om jag tycker att jag inte känner brudparet tillräckligt väl (och anar att de bjudit mig enbart av etikettskäl), typ om det är sambons kollega som gifter sig. Då får någon annan gärna ta min plats.

Jag tycker inte det är fel,omparet är gifta eller förlovade så ska hela paret bjudas men annars så bjud bara den som räknas för er del. Vi kommer göra så för f*n vad dyrt det bliromman måste bjuda pojkvänner och flickvänner somingen av oss känner osv....

:)

Jag skulle absolut bjuda hela par. Skulle själv bli ledsen som min sambo blev bjuden på ett bröllop och inte jag.

Det kan bli svårt att hålla vänskapen vid liv efteråt om man börjar sära på folk, så jag råder er också att bjuda hela paret. Tänk efter noga hur viktig relationen till era vänner är, strunta hellre i att bjuda vänner som inte är så nära. Folk kan ofta lättare acceptera att inte bli bjudna än att bli bjudna men tvingas gå själva.

En tumregel för oss är om paret varit tillsammans minst en månad plus att vi har träffat personen i fråga minst en gång. Jag tyckte det var lite pinsamt när mitt ex kusin gifte sig, vi hade varit ihop i fyra månader men jag hade aldrig träffat paret. Både brudparet och mitt ex familj tyckte absolut att jag skulle komma, men i efterhand ångrar jag att jag följde med.

Jag förstår att det är svårt att få till det bröllopet man vill ha. Särskilt om man ska göra det på liten budget. Vi försöker åstakomma det samma.

Men jag tänker så här: Bröllopsdagen, vigseln och festen är full av symbolhandlingar som är till att fira kärleken. (Rent krasst så skulle man ju bara kunna skriva på ett papper för att få det juridiska klart.) Brudparets kärlek och vilja att leva tillsammans är centrum men det är även ett firande av kärleken som finns och ger kraft i våra liv.

Jag skulle tycke att det kändes konstigt att förringa den kärlek som min vän har valt. Deras kärlek är lika viktig som min även om det är jag och min man som får stå i centrum just denna dagen. Plus att jag anser att ett par alltid har sin störst skyldighet mot sin partner. Skulle någon av mina vänner behöva välja mellan att stå vid sin partners sida eller vid min, så hoppas jag och tror att de väljer sin partner även om det är till nackdel för mig.

Den min vän har valt in i sitt liv får jag oxå välja in i mitt liv om jag vill ha kvar min vän. Mina vänner har fått välja att tycka om min man och bjuda in honom i sitt liv, de har igentligen inget val. De behöver inte älska honom men de behöver acceptera honom som en del i sitt liv, för han och jag hör ihop. Oj det blev visst lite långt.

Svårt det där. Jag har ett tjejgäng från skolan där jag umgås nära med två av dem och lite löst med de övriga tre. De två första tjejerna är gifta med sina karlar och dessa kommer vi bjuda. De andra fyra har precis börjat dejta och två av dessa har flyttat ihop med sina killar ( som jag aldrig träffat). De övrigas två killar gillar jag ärligt inte. Deessa fyra tjejers killar kommer inte bjudas av ytrymmes skäl och att vi inte känner dem ( samt hellre lägger pengar på annnat).. Tror & hoppas att de förstår det!

självklart ska man få bjuda vem man vill. Men frågan var ju om Sandra tyckte det var konstigt att inte bjuda sina bästa vänners respektive.

Jag tycker heller inte man behöver bjuda kusinbarns pojvänner. Fast när vi gifter oss kommer jag inte att bjuda så mkt släkt. Varför ska jag bjuda släktingar som jag aldrig umgås med bara för att de är släkt? Då lägger jag hellre dom pengarna på att bjuda fler vänner som jag faktiskt umgås med och har en aktuell relation med.

Det jag tycker är lite konstigt är att om det är sina bästa vänner, borde man inte känna deras respektive då? I alla fall om de varit ihop ett tag.

Egentligen tycker jag kanske inte att det alltid är konstigt att man inte känner respektive till sina kompisar. Jag har t.ex. ett tjejgäng. Vi träffas ca sex gånger per år, och firar varandras födelsedagar, sedan vi gick i lekis. På våra träffar ar det i princip karl- och barnförbud för att vi ska ha skoj tillsammans. Det gör att man väldigt sällan träffar deras respektive. Men när det kommer till bröllopet är det helt självklart för mig att bjuda respektive, för mina tjejkompisars skull, inte för min skull. Jag vill ju att mina gäster ska få så trevligt som möjligt och vill ha fortsatt bra relation med mina tjejkompisar. Så till TS, tänk på hur du vill att reletionen ska vara efter bröllopet. Jag har varit gift en gång förut och då var vi lite tveksamma till att bjuda några stycken, de kände sig så hedrade av att få komma, så det blev faktiskt starten på en mycket närmare vänskap än tidigare och är nu de jag umgås mest med bland mina vänner.