Överreagerar jag?

Jag skulle låtit honom behålla breven, varför inte? Jag har kvar gamla smycken som jag har fått av mitt ex.. jag tror till och med att jag har kvar en del saker jag har fått i julklapp av hans föräldrar också. Men jag använder inte grejerna längre.. men jag vill ändå behålla några dem just för att det är fina minnen. Min m2b har en del hemmagjorda kärleksbrev där det står "D&E forever" "vi kommer att vara tillsammans för evigt" m.m. och han har en del presenter och torkade rosor kvar också. Ser inget fel i det.. alla har ett förflutet. Jag tänker mer på hans kärleksbrev som "Haha.. det eviga höll inte så bra eller hur.. han är min nu.. Kossa!" :) Vi har två separata "minneslådor" som vi lägger ner allt som vi tycker är roligt att sparas.

Men å andra sidan så döljer vi ingenting för varandra.. vi är väldigt öppna, jag har fått läsa och se allt han har sparat och om det är någonting jag inte har tyckt om så har han slängt det direkt och vice versa. Jag tänker inte slänga i väg ett diamanthalsband för flera tusen franc bara för att jag har fått det av mitt ex. Jag har det i smyckeskrinet men jag har det aldrig på mig utan jag tittar och klämmer på det ibland och blir lite sentimental.. tills jag kommer på varför vi gjorde slut och då är allt som vanligt igen. :)

Jag kommer ju aldrig att träffa mitt ex i och med att han bor utomlands så det kanske är annorlunda, men iaf jag kräver liksom min BM att få ha minnen från det förflutna kvar. ;)