Samboliv

det är klart det är en jätteskillnad! Alltså visst har man sett varandras dåliga sidor och bra sidor. Men det blir ju helt andra sidor man ser, när man kommer hem från jobbet och är trött och lättirriterad, när man är dålig i magen och går och fiser äckiga fisar osv. Även om man träffats och sovit över hos varandra, men det är en helt annan sak. faktiskt. Sen så är det dom småsakerna som alltid blir jobbigast när man flyttar ihop. Typ du har alltid en sax som du bara använder i köket, och ingen annanstans. Medans den du flyttar in med tycker det är en skit töntig regeln och tar saxen till andra saker om han behöver den. Såna små saker som inte spelar någon roll egentligen men som blir stora saker. Tex så har jag alltid spottat i slasken, om man borstat tänderna och någon är på toa tex. Men detta tyckte min m2b var det äckligaste i hela världen. Jag hade gjort det hela mitt liv och fattar inte alls grejen med att det ska vara någon skillnad om jag spolar ner tandkrämsresterna i handfatet på toan eller i slasken. men tydligen var det jätteviktigt för honom att jag inte gjorde det. och på morgonen när man är nyvaken och på halvdåligt humör så kan det bli en stor grej om man råkar spotta där ändå för att man inte tänker på att man inte får.

det handlar ju om att stöta och nöta och blöta tills man hittar sin sytm och sina rutiner, hur man gör saker och vad som är okej och inte okej. Man lär sig kompromissa så att båda blir nöjda. Men visst är det en period där ibörjan som inte är så kul när man tjafsar om huruvida vispen ska ligga i tredje eller fjärde lådan, för där har den alltid legat. Och det är inte så rolig period, tyckte inte jag iallafall. Det är så mycket småsaker som man inte tänker på, rutiner man har. min m2b sprider sina smutsiga strumpor som en dyngspridare över lägenheten tex. Men såfort man kommer in i sambo rytmen och man anpassar sig så är det ju helt underbart att bo ihop med den man älskar och vakna upp varje morgon med varandra!

Alltså ursäkta nu om jag är lite negativ men antingen så är ni helgon eller så är någon väldigt dominant och den andra är underlägsen, för bråka gör man. Det tycker jag snarare är hälsosamt. Sen menar jag ju inte med det att man ska bråka på sånt sätt att man ber varandra dra åt helvete eller slänger saker på varandra. Men nog måste ni också komma hem efter en dålig dag på jobbet och se att han lagat mat utan att diska först, så nu är det jättemycket disk, och bara känna att FAAAN. ni måste ju vara oense om något någongång och då någongång i samband med att ni är på dåligt humör få lite kort stubin och snäsa till?

okej, då är jag med. Så gör vi också, att man då går isär och sen pratar man om det senare, eller om det bara var en 'störgrej' så släpper man det bara. Att skrika och kalla varann fula saker löser inget. Jag uppfattade det som om du menade på att ni aldrig snäste åt varandra eller var irriterade eller småtjafsade, utan att ni alltid satte er och pratade om allt och aldrig ens tjafsade. Och det var det jag tyckte var lite konstigt.

jag håller med. Precis så är det för mig också. Sen kan jag däremot komma efteråt när jag kommer på vad det var och be om ursäkt. Typ ursäkta att jag slamrade så mycket i köket förut idag, jag var så j*la irriterad på min chef bara. För att min m2b inte ska gå och tro att det var han som gjort något fel eller att det blir dålig stämning. Men det är ju inte försen efteråt, och det tycker jag faktiskt är hälsosamt. ibland suger livet och allt går emot en och man har mens och det regnar och man snubblade och smutsade ner byxorna och chefen var otrevlig osv. Och då tycker jag faktiskt att det är okej och komma hem och vara lite på dåligt humör och slamra i köket och snäsa lite. sålänge man kan komma efteråt och säga att hoppsan, jag betedde mig nog inte så bra idag, förlåt, men jag hade sån kass dag bara. Och sen är det inget mer med det. Jag vill hellre att min m2b ska kunna leva ut sina känslor och att det är okej att vara på dåligt humör om man är det, så länge det inte går överstyr såklart, än att han känner att det är olämpligt att komma hem och vara grinig om han är grinig.