tatuering som morgongåva
vad tycker ni? en tatuering på mig som morgongåva? jag ger ju en bit av min kropp för alltid till min älskade... inga namn men väl ett budskap.. ab imo pectore,, ad infinitum! *(av hela mitt hjärta.. till evigheten!)
vad tycker ni? en tatuering på mig som morgongåva? jag ger ju en bit av min kropp för alltid till min älskade... inga namn men väl ett budskap.. ab imo pectore,, ad infinitum! *(av hela mitt hjärta.. till evigheten!)
Hur har du tänkt göra den och var har du tänkt ha den?
Röstade nej av den anledningen att jag frågar min fästman samma sak lite på skämt och han blev lite upprörd, tyckte inte att det var bra. Men det beror ju lite på hur ni ser på tatueringar.
Nej. Presentkort på tatuering till honom - ja. Annars är det ju du som ger dig själv en tatuering, lika kul som när folk ger pengar till välgörenhet och man får ett kort där det står att de gett pengar...
håller med katarina fullt ut. Det är en present till dig, du lägger pengar på digsjälv. Så mycket glädje kommer han inte ha av den, det är du som kommer ha kvar den resten av livet. det är en romantisk och fin gest, absolut, men inte som en gåva, för det är det inte. Du ger honom inget och därför är det ingen gåva
Nja..jag kommer ev ge ett presentkort på tatuering till karln...
som andra säger...presenkort för att han ska få göra en tatuering tycker jag däremot är en kanongrej!
Jag tror det beror lite på hur man är som par vad man har för syn på tatueringar. Min m2b tatuerade in ett M för mig på sin axel i samband med en annan tatuering han var in och gjorde. Det var som en överraskning till mig och jag blev jätte glad! Blir lika glad varje gång jag ser den. Det får mig liksom att tänka på att det faktiskt är Mig han vill vara med resten av livet, annars hade han ju inte gjort den! Några månader senare gjorde jag ett E för honom.
Jag förstår er som tycker att det är mer en gåva till sig själv än till honom, men jag kan ändå känna att det beror på hur man är som par och vilken syn på tatueringar man har. Jag har några stycken och min m2b också och då var det på nått sätt inget märkvärdigt att han gjorde till mig, mer en enormt gullig grej. Men hade han gjort det som första tatuering så hade det kanske känts mer som att han gjorde det för att själv få en tatuering. Äsch, jag kan inte förklara, nån kanske förstår
Som gullig grej, som 1års present eller liknande - Ja
Som morgongåva - Nja, jag själv hade nog velat ha nått annat! Eller kanske en tatuering & nånting annat =)
En bra ide om ni pratat om något sånt innan, att tatuera en symbol för varandra.
Det har jag och min fästman gjort, så det blir nog tatueringar som morgongåva, för oss båda.
Det jag tänkte göra är att gå till en tatuerare och få den bilden han vill ha uppritad och den jag vill ha också och sen ge honom ritningen på morgonen.
Lite för att han ska få säga sin mening, tänk om han tycker det är fult eller fjantigt när dt inte bara är prat och faktiskt lite verkstad
Nej jag skulle aldrig tatuera in min BM namn eller hans initialer. Jag är inte emot tatueringar alltså jag tycker att det är sjukt snyggt, men jag skulle inte märka min kropp med något så personilgt även fast det är latin. Allt kan hända och oavsett om man vill tänka på det eller inte så kan det värsta slå in och man skiljer sen.. det finns inga garantier.
Däremot så kommer jag att tatuera in mina framtida barns namn. Dom kan ju ingen ta ifrån en. :)
Mitt ex, som dumpade mig för en annan, sårade mig djupt!
Djupt, djupt djupt!
(eller så var det väl jag och mina förväntningar som var för högt ställda...)
Efter det hade jag väldigt svårt att titta på fotografier från vår tid ihop.
Det är över 5 år sen nu, men jag skulle nog fortfarande inte klara det!
Om jag dessutom hade ett sånt minne tatuerat på mig också.
Usch vad jobbigt!
Men du är säkert starkare än jag!
Och din blivande man ska ju inte såra dig heller!!!!
Dessutom så gillar du ju redan tatueringar, och har inget emot att ha kvar symboler eller märkningar från ett liv för länge sedan.
Lycka till med ditt val!