Inlägg från: Hustru och man |Visa alla inlägg
  • Hustru och man

    Blir bara så ledsen...

    Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det som min mamma berättade i telefon tidigare idag. Jag, min blivande make Micke, min bror Magnus och en av mina bästa väninnor, Frida, har tillbringat helgen på vårt sommarställe. Vi åkte dit i fredags eftermiddag/kväll. Jag tog det väldigt lugnt med dricka, höll mig till mina två glas vin. Min väninna drack dock en hel del.
    Helt plötsligt dyker mamma och pappa upp på ett spontanbesök. Jätteroligt! De hade aldrig träffat Frida innan. Men jag som känt henne ett par år har pratat mycket om henne för mamma och pappa. Jag har stöttat henne genom stora problem hon haft.

    Mamma och jag står sedan inne i köket i stugan och pratar. Då ser jag att Frida hoppat ner i båten till pappa. Tänkte inte så mycket på det, de pratade - jag visste bara inte om vad. Sedan följde hon pappa som en igel under resterande tid de var där.
    Nu har jag fått veta vad Frida sa till min käre far:
    "Vad är ni för en konstig familj egentligen? Magnus (min bror) är jättetrevlig och snäll, han är en sökare. Anja (jag) hackar på Magnus hela tiden. Och du (pappa) har som en stor mur runt omkring dig! Älskar du verkligen din fru? Är du verkligen lycklig?"
    Detta sa hon!! Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Hon står mig nära/har stått mig nära. Vad ska jag säga till henne? Inte kan jag väl bara låta detta passera? Mamma och pappa mår ju inte så bra över det och jag gör det definitivt inte!
    Trots att hon var ganska onykter så är det inget försvar, tycker inte jag i alla fall! Man kan inte säga så till någon man aldrig träffat innan - oavsett om du är onykter eller ej!

    Snälla, rätta mig om jag har fel! Vad ska jag göra??

    Förlåt om det blev invecklat, men hoppas ni förstår hur jag menar...

  • Svar på tråden Blir bara så ledsen...
  • Hustru och man

    Dejli: Hon brukar inte bete sig såhär. Har väl hänt en eller två gånger innan att hon blivit så full, men har aldrig märkt att hon gjort/sagt sådana saker.

    Jag tycker det åter vettigt. Vill nämligen inte det blir på bröllopet som de träffas nästa gång. Det kan ju förstöra hela dagen :(

  • Hustru och man

    Jag avskyr verkligen sådana här saker. Har alltid haft svårt för konflikter. Helst av allt skulle jag bara vilja skicka ett mail till henne... men jag vet att det inte är rätt... Drar mig bara så för att ringa henne och säga detta :(

  • Hustru och man

    Tja, det är ju lite svårt på annat sätt då hon nu i ett par veckor framåt befinner sig 35 mil härifrån.... så det måste bli på telefon.

    Mina föräldrar har ingen som helst anledning till att ljuga om detta, då de träffades för första gången. Hon var dessutom väldigt konstig i sitt sätt hela den kvällen.. Men jag säger att jag litar mer på mina föräldrar än på henne. Men självklart ska det bli intressant att se vad hon säger om det hela. Men jag håller med Dejli - hon är nog inte medveten om vad hon sagt...

  • Hustru och man

    Jag dömer inte någon alls. Men jag vet vem jag litar mest på i detta fallet. Helst vill jag ju såklart ta detta öga mot öga, självklart! Men samtidigt skulle detta äta upp mig innifrån om jag inte kan ta upp det med henne snart. Skulle bli ett vrak om jag skulle gå och älta detta inom mig i två veckor till...

  • Hustru och man

    JAG skulle INTE tycka det vore så himla trevligt om en vilt främmande människa (som är god vän till min dotter) frågar mig om jag verkligen älskar min man och undrar vad vi är för en konstig familj. Min pappa ifrågasatte såklart allt hon sa, men hon fortsatte att gå på. Det fanns ingen hejd på det hela och så ville inte pappa göra/säga något dumt så att han bryter vänskapen mellan henne och mig.
    JAG tycker att det är en stor sak. Man gör bara inte på detta sättet. Och att vänta två veckor med att förklara det för henne..? Det gör jag bara inte. Vid det laget har jag gått under. Jag är sån som person, kan inte ha förmycket som tär på mig inombords.

    Jag har pratat med pappa om detta idag och han säger att jag inte behöver gå åt henne så hårt, även om han är irriterad. Han kan tänka sig att försöka skjuta bort det som har hänt och försöka se henne på ett nytt sätt nästa gång de ses. Men för MIN EGEN SKULL kan jag inte bara låta detta passera. Jag får ringa henne imorgon. Så får det bli.

    Tack till alla er som har engagerat er.

Svar på tråden Blir bara så ledsen...