Spontant känner jag att det blir två olika principer som krockar.
1. Det är brudparet som bjuder in, om de inte delegerat det till någon annan. Man måste fråga brudparet innnan man bjuder in någon.
2. Man bjuder gästernas etablerade partners, om det inte finns extrema skäl att låta bli. Bröllop är en kärleksfest och det blir konstigt att fira sin egen kärlek men inte låta gästerna få ha med sina käresta.
Allt man gör får ju konsekvenser. Om man kan leva med dem så är det ju inget problem. Att inte bjuda en nära släktings partner kommer nog tolkas som att ni inte gillar honom. Om ni inte tycker att det gör något att han får reda på att ni inte gillar honom så är det inget problem (genom att ta tillbaka inbjudan). Om ni inte tycker att det spelar någon roll om systern tar illa upp av detta eller hur svärföräldrarna kommer reagera om ni drar tillbaka inbjudan så är det ju inget problem. Det är nog inte den smidigaste vägen att gå om ni vill hålla sams med familjen...
Jag tycker att det är fult av svärmodern att bjuda in någon utan att fråga. Samtidigt undrar jag lite hur någon ni knappt känner (systerns partner) kan få en så stor makt över bröllopsplaneringen att det känns som om du skulle vilja ställa in och som det inte är ert bröllop längre? Ok, jag kanske är ute och cyklar men ligger det mer i bakgrunden till det här? Skulle du blivit lika upprörd om någon annan än svärmodern tagit sig friheter på det här sättet? Skulle det varit lika illa oavsett vem hon bjöd in? Skulle det varit lika illa om någon annan bjudit in svågern? (Jag måste säga att det låter jättekonstigt att hon inte ville prata med dig på 7 år!)
Jag har varit med om att min pappa bjöd in folk som vi inte alls hade tänkt bjuda och jag blev jätteupprörd. För oss blev det extra laddat att han lade sig i eftersom det blev droppen som fick bägaren att rinna över... vår relation är inte bra så allt han gör fel får extra stora dimensioner för mig.
Hoppas ni kan lösa det här på något sätt som känns bra.