Gravid & förvirrad...

Kanske är det bra att få lite extra tid att tänka, och att komma bort på semester tillsammans, även om den kommer att vara full av grubbel (men det kommer den att vara även om du gör abort innan).

Det kan verka lite platt, men gör en lista på "för och emot"? Vad talar för ett barn just nu och vad talar emot, och varför när det gäller båda alternativen? Tex vad för utbildning är det du tänkt dig? Kan den vänta, tar den mycket tid i anspråk osv? Hur är din kille, kommer ni att dela ansvaret 50-50 eller annorlunda, passar villkoren er? Vad vill du göra i ditt liv, kan du göra det om du skaffar ett barn nu eller inte? Hur mycket betyder det om du inte kan göra det? Hur kommer du att känna om du gjort abort, känns det rätt för dig (bara du kan svara på det) eller ångrar du dig (obs, detta är ingen moralkaka, är för kvinnans fria val)? Osv, osv.

Vad det gäller att göra saker "rätt ordning" när det gäller äktenskap m.m. Skit i det! ;) Det var förr, gör som det känns rätt! Huvudsaken är att man känner sig lycklig på den plats i livet man är.

Följ ingen annans råd, bara ditt hjärta, hur klyschigt det än kan låta. Det är du som kommer att leva närmast konsekvenserna av beslutet resten av livet hur du än gör.

Hoppas att det blir jättebra för dig.

"Oftast kvinnan mer än mannen..då hon bär barnet och han oftast inte fattar nåt förräns att barnet är fött.."

Hu, hade jag varit man hade jag blivit genomförbannad om jag läste detta!!! Det beror nog mer på personen/personligheten, mognad, och hur mycket man orkar och vill sätta sig in i saker än könet mellan benen hoppas jag... ;)

Visst ska man vara realistisk, men det viktiga tror jag är att vara lycklig (hur du än väljer), och saker brukar ha en tendens att lösa sig. Ibland får man tänka i stora perspektiv, men ibland finns det perioder i livet när man helt enkelt får vara nöjd med små försiktiga steg i taget - även de tar en framåt, sakta men säkert. Gå på dina känslor.

I slutänden är det du som står med det yttersta beslutet om abort eller inte, och därför är det ocså du som måste vara nöjd med valet. Elakt mot mannen, kanske. Men det är du som till sist gör det slutgiltiga valet och därmed bär konsekvenserna av att ha gjort det, åt vilket håll det än är. (Nu låter jag kall, men jag menar att du ska inte tänka "varför gjorde jag det här" ? (oavsett vad du väljer). Han kan alltid tänka att det var du som valde; "det var inte mitt fel att det blev så här", om han någon gång inte är nöjd, och det är lättare att bära.) Du kommer att klara det, hur du än gör. Det blir inte alltid som man tänkte, men det brukar bli bra till slut ändå (ibland ännu bättre!). =) Kanske ska man fråga sig; om jag tar bort pengar, utbildning, förhållande och allting ur bilden: vill jag ha det är barnet då?