Äktenskap nr 2.

ytterligare en.. jag gifte mig 1995 och trodde att det skulle vara vi två men jag var 23 år och när jag tänker efter så var jag aldrig himlastormande kär eller överlycklig på mitt bröllop utan det kändes mer som en sak man gjorde för att det är så man gör.. hur som jag har 3 barn och för 4 år sedan slog en bomb ner i mitt liv.. jag blev upp över öronen förälskad och tokkär i en man jag aldrig sett tidigare men det kändes för oss båda från första stund som om vi levt tillsammans länge och vi kunde inte vara ifrån varann för det var som om vi blivit skilda åt och äntligen träffats igen.. kanske i ett tidigare liv vad vet jag om man nu tror på sånt..jag hade träffat min själsfrände! omgivningen var inte lika entustiastisk för jag var 34 och han 25 men mina barn älskade honom men vi fick en tuff väg att vandra innan vi blev accepterade.. Nu har han friat och vi gifter oss nästa år i min barndomskyrka. Jag vill inte ha en stor fest och ett spektakel med en massa måsten för detta är på riktigt! jag skulle kunna gifta mig var som helst bara det är med honom och mina barn. Det kommer bli ett mycket romantiskt bröllop men enkelt för jag behöver inte visa världen en fin tillställning men jag vill att de ska se innerligheten och kärleken mellan oss. Mina barn ska vara tärnor och näbb och en middag kommer att hållas för 75 peroner men i enkelhetens namn. jag vill ha en ljust rosa klänning och bröllopsresan kommer gå till Rom över en weekend först och sen i januari 2012 blir det en kryssning i Karibien! Ang namn så velar jag... han heter -son och mina barn heter som ex:et men jag vill ha ett nytt namn som symboliserar det nya vi har.. fortsättning följer i namnfrågan!