• cityalven

    Partner inte bjuden

    Jag har blivit bjuden till min styvbrors bröllop i augusti. Jag är glad för att jag alltid brukar hamna i kläm när det gäller stora dagar d.v.s att jag inte är bjuden eller inte ens tänkt på. Det är en ålderskillnad på mina styvsyskon och mig på ca 10 år.


    Så nu är jag äntligen bjuden men då är inte min pojkvän bjuden. Vi har varit ihop i mer än ett och ett halvt år och ser oss som ett väldigt stabilt par. Anledningen till att han inte är bjuden är att de har platsbrist på bröllopsfesten.


    Så, enligt etikettsboken så borde jag tacka nej för att min pojkvän inte är medbjuden. Då får de ju också mer plats då min pappa säger att de är fler par än bara jag och min pojkvän som de bara bjudit en utav. Samtidigt vill jag ju vara med, det ändå en vän som betyder mycket för mig.


    Jag känner mig otroligt kluven... hur skulle ni göra?

  • Svar på tråden Partner inte bjuden
  • Mymlan16

     


    Pyttsan skrev 2010-06-25 19:34:26 följande:
    Fast ett bröllop kan ju mycket väl vara just en liten intim fest.. 

    Det har du faktiskt rätt i!! Tänkte inte på det (man ser det så lätt bara ur sin egen synvinkel och blir lite blind). =)

  • Bäst i test

     


     


     


    Mymlan16 skrev 2010-06-25 13:48:08 följande:
    Tycker att det är ganska ohyfsat att splittra par på en tillställning som bröllop, har större förståelse för det på små intima fester om man inte delar varandras vänner osv. Men jag skulle gått ändå (och känt mig lite butter inombords, men inte låtsat om det!) ;)

     


     


     


    Mymlan16 skrev 2010-06-25 13:48:08 följande:


    Tycker att det är ganska ohyfsat att splittra par på en tillställning som bröllop, har större förståelse för det på små intima fester om man inte delar varandras vänner osv. Men jag skulle gått ändå (och känt mig lite butter inombords, men inte låtsat om det!) ;)

     


    ClaraH skrev 2010-06-24 15:05:24 följande:
      Det är inte helt självklart att man måste vara sambos eller förlovade/gifta för att räknas som etablerat par, tycker jag. Man kan ju i flera år har varit ett par men är tvugna att bo på olika håll pga. arbete eller studier. Har själv haft det så att jag bott på annan ort, men betraktat förhållandet som väldigt etablerat. Det är ju av praktiska skäl man inte varit sambos. Jag bara mena att det kan finnas undantag från regeln.


    Man måste se från brudparets synvinkel också.. Det kan bli väldigt dyrt om man ska hålla på å bjuda alla gästernas flick/pojkvänner. Och självklart kan man göra undantag..


     

  • Katarina Michael

    Håller med om att etablerade par är folk som är gifta eller förlovade. Visa fall även sambo (om man varit sambo i 7-8 år och uppåt (då är man nästan gifta), men bara pojkvän eller sambo så är de okej att bara bjuda den ena tycker jag och de är så jag ser på de.


    Dock tror jag alla försöker bjuda med sambo/pojkvän om de går, utan enbart om man inte kan få ihop de av ekonomiska som man väljer att bara bjuda en och då tycker jag man som bjuden ska vara glad att man endå valde att gör den uppoffringen att bjuda dig själv enbart för de så gärna villa ha med dig.


    För visst hade man blivit mer edsen om man inte alls blivit bjuden och sen fått hör att vi bjöd inte dig för vi hade inte råd att bjuda din pojkvän. Så bara för man blir bjuden själv innebär inte de att brudparet är elaka!

  • Rufsas

    Jag hade inte gått på ett bröllop där bara jag var bjuden. Jag tycker att det är oförskämt och väldigt exkluderande att inte bjuda respektive.

  • Katarina Michael
    Rufsas skrev 2010-07-02 14:10:56 följande:
    Jag hade inte gått på ett bröllop där bara jag var bjuden. Jag tycker att det är oförskämt och väldigt exkluderande att inte bjuda respektive.
    Så du menar om din bästa kompis inte har råd att bjuda alla sina kompisars respektive så vill du inte gå? trots hon gör allt för att kunna bjuda alla sin nära kompisar genom att du inte välja med respektive? Så du tycker att hon ska skita i att på sin bröllopsdag bjuda sin vänner bara för att du ska kunna få med dig din respektive?

    I såfall kan jag bara säg jag är glad jag inte är din vän....

  • Flotten

    Jag kan bara hålla med Rufsas, jag hade inte övervägt att gå på en fest där värdparet inte vill ha båda individerna i ett par. Ruskiga tanke om de skulle kunna lära känna någon ny person!
    VEM/VILKEN typ av människor bjuder på det viset egentligen?

  • Rufsas
    Katarina Michael skrev 2010-07-02 16:01:19 följande:
    Så du menar om din bästa kompis inte har råd att bjuda alla sina kompisars respektive så vill du inte gå? trots hon gör allt för att kunna bjuda alla sin nära kompisar genom att du inte välja med respektive? Så du tycker att hon ska skita i att på sin bröllopsdag bjuda sin vänner bara för att du ska kunna få med dig din respektive? I såfall kan jag bara säg jag är glad jag inte är din vän....
    Ingen av de jag känner skulle någonsin utesluta på det sättet. Man ska ha ett bröllop som man ha råd med. Basta. Min bästa kompis skulle ALDRIG bjuda in till ett bröllop med bara en person i par.

    Du kan gott säga att du är glad att jag inte är din vän. Jag säger bara en sak. DITO.


    För mig är det snålfasoner att hålla på så där. Vi välkomnar alla. Även de respektive vi inte träffat än.

  • Matildes

    Jag håller med Rufsas. Klart som korvspad att man ska bjuda respektive! Det skulle inte alls kännas kul att få en inbjudan utan att min blivande var bjuden också. Jag ser det som självklarhet.

    Sen kan jag inte riktigt hålla med om att förlovade och gifta är de enda som räknas som etablerade par. Att vara sambos känns mer etablerat för mig. Det går ju vara förlovade utan att vara sambos exempelvis. Jag räknar det mer hur länge man har varit tillsammans, om det är etablerat eller inte.

  • passionsblomman

    Det var värst vad skitlänge man ska ha levt ihop och vad många band man ska ha knutit medelst ringar och vigselbevis och akllt vad det nu var innna somliga här tycker man är etablerade som par!

    När ens förhållande är "out in the open", han är presenterad och ohemlig, och man planerar sin tid ihop som ett par, inte som singel och den ena dessutom mer eller mindre flyttat hem till den andre, ja då tycker jag det är rätt obvious att man är en del i ett par och har ett förhållande.

    Innan vi varit ihop ett år hade vi köpt hus och jag blev alldeles strax därpå gravid. Det hade känts mycket märkligt om våra respektive tidigare vänskapskretsar behandlat oss som om vi inte hade ett etablerat förhållande förrän vi levt ihop-vad sa ni nu...7-8 år?!
    Vi är fortfarande inte gifta men har då sannerligen delat lust och nöd i tillräcklig utsträckning för att allt annat än ett erkännande av oss som par skulle vara en ren skymf. Det hade jag tyckt redan det första året. Som att hans vänner inte godkände mig som hans tjej...

    De festligheter vi varit bjudna till under vår tid tillsammans har vi också varit bjudna till båda två.  Ingen av oss skulle ens överväga att inte bjuda båda i ett par. Särskilt inte om någons tjej/kille var ny. Desto viktigare att visa att h*n är välkommen och att det är roligt att vår vän träffat någon.

  • Rufsas

    Vi var inte eller tillsammans särskilt länge innan vi var "VI". Vi flyttade ihop efter en månad och han friade efter ett halvår. Samma sommar fick vi en bröllopsinbjudan till hans vän som skulle gifta sig. Jag är superglad att de även såg mig som självklar gäst.

  • Matildes

    Ja vissa går ju snabbare fram än andra. Det är ju väldigt olika hur seriösa par blir snabbt, vissa håller på och dejtar i ett halvår innan det blir officiellt. Jag anser par som par så fort det är officellt på facebook :P (inte seriös om facebook såklart!)

    Vi bjöd allas partners, oavsett hur länge dom varit tillsammans innan. Kallar dom varandra för pojkvän/flickvän så är dom ett par. Punkt slut.

    Jag blev medbjuden till min blivandes släktings bröllop, men hans syskons respektive blev inte det trots att de varit tillsammans i över ett år och är sambos. De tyckte inte att det kändes kul alls, och jag förstår dom.

    Som den icke medbjudna partnern känner man sig inte välkommen i familjen och släkten, vilket måste kännas skittråkigt.

  • cityalven

    Så, jag har bestämt mig för att gå. För att svara på vissa frågor så har jag och min pojkvän varit ihop i snart två år och vi har bott ihop i mer än ett halvår då vi gick på samma skola. Vi är ett väldigt etablerat par i våra vänskapskretsar för att vi är söta, trevliga och sociala. 


    Han har accepterat att han inte är bjuden men blev ledsen såklart och jag skiftar fortfarande mellan ledsamhet och accepterande.  Såklart kan jag ha kul utan min partner men det är väll också självklart att jag vill ha honom med på en sånhär stor och romantisk tillställning där jag kommer känna typ fem personer utav alla som är bjudna. Sen tillkommer det faktum att jag ALLTID till de större tillställningar som jag har haft som student etc. har bjudit min brors flickvän men att hon själv har valt att inte komma.


    Så nej jag har inte kommit över det än men jag får hoppas på att jag får det trevligt ändå om man får vara så självisk;)


    Jag har hört av mig och sagt att jag inte vill sitta i ett hörn med gamla tanter och gubbar som jag inte känner och att jag inte heller tänker sitta vid något himla barnbord. I och med att jag är lillasyster i bonusfamiljen så är det lätt hänt att de ser mig som liten trots mina 20år.


    Tack alla som svarat och gett mig olika synvinklar! Min etik är inte ändrad men man vill ju ändå vara med och visa sitt stöd.

  • Vi2alltid

    Det här är faktiskt ett svårt dilemma. Jag hade valt att bjuda er båda eftersom ni ändå har varit ihop så pass länge. Dessutom tillhör du ju familjen kan man säga.

    Däremot kunde vi inte bjuda alla mina kompisars dejter, några hade varit ihop ett par månader, ett par max ett halvår och de bodde inte ihop. Skulle vi ha bjudit dem så hade vi inte kunnat vara i den kyrka och lokal vi ville! Vi skulle inte fått plats! Och mycket dyrare skulle det också ha blivit förstås. Dessutom kände vi inte alls dessa respektive, några hade vi inte ens träffat. Så då skulle det betyda att vårt bröllop till en tredjedel bestod av mer eller mindre främlingar.

    Så jag håller med om att man inte ska splitta par, men det är inte lätt för brudparet heller vart man ska dra gränsen riktigt.

    Tycker det är kul att du bestämt dig för att gå i alla fall! Hoppas du får trevligt trots allt

  • Grodfrun

    Jag minns inte om jag svarat i den har traden annu, men jag blev bjuden till brollop, men inte min pojkvan eftersom brudparet helt enkelt inte visste att jag hade en pojkvan. Jag bor utomlands och vi hade bara haft sporadisk kontakt den senare tiden sa jag tog inte alls illa vid mig aven fast jag traffat min pojkvan ett bra tag.
    Jag gick sjalv! Hade inte kunnat tanka mig att fraga om det fanns plats for honom utan jag holl god min.
    Numer vet de att jag traffar den har killen, och nar vi gifter oss i ar sa ar de sjalvklart bjudna pa vart brollop :)

    Jag tycker att man maste forsoka forsta att 1) Brollop ar dyrt, se det som en ara att bli bjuden och 2) Snackar man inte varje dag sa ar det klart man kan missa partners! Ar det da 'bara' en pojkvan tycker jag man haller god min. Daremot hade vi bjudit in en kille som det visade sig hade sambo som dessutom var hoggravid med hans barn. Hoppsan! Sjalvklart lat vi da meddela att hon fick saklart komma ocksa.

Svar på tråden Partner inte bjuden