Att giftasig i kyrkan "bara för att".
Med största intresse följer jag debatten på familjeliv.se där en kvinna startat en tråd där hon beskriver sitt dilemma att hon nekats döpa sin son. Både hon och hennes sambo har gått ut Svenska kyrkan för att de inte vill betala kyrkoskatt och dessutom inte tro på Gud. "Prästjäveln" som sa att han inte kan döpa sonen anser hon är gammalmodig. Man borde väl förstå att föräldrar år 2010 inte är intresserade av att ge sina barn en trosutbildning?
Som troende (eller kanske snarare nyfiken, humanist och intresserad av teologi) väljer jag och min tilltänkta att säga "ja" till varandra i kyrkan, inför Gud och inför familj och vänner. För mig betyder det här mycket.
Dock har jag förstått att många människor väljer att gifta sig i kyrkan trots att de inte anser att kyrkan, tro och kristendom är ett dugg viktigt, utan snarare tvärt om. Dumt och gammaldags?
Betalar du kyrkoskatt så har du all rätt i världen att gifta dig i kyrkan. Men varför gör du det om du inte tror över huvudet taget? Jag blir rädd för människor som baktalar kyrkan, säger att tro är fjantigt men likförbannat vill stå där framme vid altaret och säga ja inför församling och Gud. Bara för att "det skall vara så"?
Jag tror inte på allt som står i Bibeln. Jag kan knappt de 10 budorden. Det var år se jag var på en gudstjänst. Men, jag hyser en stor respekt för den svenska kyrkan och anser att om man skall gifta sig där eller vill döpa sina barn där så skall man göra det samma. Hur resonerar ni kring den här frågan? Hur tänkte ni i valet kyrklig/borgerlig vigsel?