• cherrylane

    Att giftasig i kyrkan "bara för att".

    Med största intresse följer jag debatten på familjeliv.se där en kvinna startat en tråd där hon beskriver sitt dilemma att hon nekats döpa sin son. Både hon och hennes sambo har gått ut Svenska kyrkan för att de inte vill betala kyrkoskatt och dessutom inte tro på Gud. "Prästjäveln" som sa att han inte kan döpa sonen anser hon är gammalmodig. Man borde väl förstå att föräldrar år 2010 inte är intresserade av att ge sina barn en trosutbildning?

    Som troende (eller kanske snarare nyfiken, humanist och intresserad av teologi) väljer jag och min tilltänkta att säga "ja" till varandra i kyrkan, inför Gud och inför familj och vänner. För mig betyder det här mycket.
    Dock har jag förstått att många människor väljer att gifta sig i kyrkan trots att de inte anser att kyrkan, tro och kristendom är ett dugg viktigt, utan snarare tvärt om. Dumt och gammaldags?
    Betalar du kyrkoskatt så har du all rätt i världen att gifta dig i kyrkan. Men varför gör du det om du inte tror över huvudet taget? Jag blir rädd för människor som baktalar kyrkan, säger att tro är fjantigt men likförbannat vill stå där framme vid altaret och säga ja inför församling och Gud. Bara för att "det skall vara så"?

    Jag tror inte på allt som står i Bibeln. Jag kan knappt de 10 budorden. Det var år se jag var på en gudstjänst. Men, jag hyser en stor respekt för den svenska kyrkan och anser att om man skall gifta sig där eller vill döpa sina barn där så skall man göra det samma. Hur resonerar ni kring den här frågan? Hur tänkte ni i valet kyrklig/borgerlig vigsel?

  • Svar på tråden Att giftasig i kyrkan "bara för att".
  • shakynose

    Jag anser inte att man måste ha en stark tro eller ens vara säker på att man tror på något över huvud taget för att det skall kännas okej att gå igenom livets högtider i närvaro av den institution som kyrkan är. Om man börjar ha åsikter om vad man bör tycka och tro, eller vad det är att hysa respekt, för att få vara en del av kyrkan så är man ute på djupt vatten anser jag. Det är väl en sorts respekt att välja kyrkan av traditionsskäl enbart också?


     


    Däremot är det ju helt befängt att förvänta sig ett välkomnande av den församling som man tagit avstånd ifrån. Har man bestämt sig för att kyrkan är skräp, och inte vill vara en del av den så har man. Där håller jag med dig till 100%.

  • empa83

    Väldigt bra sagt! Jag tillhör nog ändå de som gör det bara för att... men jag tycker om att vara i kyrkan, känner mig trygg där.


    För mig är det väldigt viktigt att få Guds välsningelse, även om jag inte vet vart jag står i tron. Vi är redan gifta borgeligt, min man tror absolut inte men jag kännde att det var något som fattades. vi ska ha bröllop i augusti utomhus med präst. prästen är en barndomsvän till min man och hade inte han funnits så vet jag inte hur det hade blivit med prästen.


    Min man vill gå ur svenska kyrkan, men jag vill hålla dörren öppen tills jag vet. Mormor var kyrkvärd när jag var liten så jag har varit mycket i kyrkan. men när jag komfirmerades ändrades min syn lite, min präst jag hade då rökte och svor, vilket jag inte tyckte var ok så han och jag drog inte riktigt jämt... jag svär och vid fest kan jag ta en cigg, men jag är inte präst. Är det fel att tänka så??

  • cherrylane

     


    shakynose skrev 2010-05-13 14:13:43 följande:
    Jag anser inte att man måste ha en stark tro eller ens vara säker på att man tror på något över huvud taget för att det skall kännas okej att gå igenom livets högtider i närvaro av den institution som kyrkan är. Om man börjar ha åsikter om vad man bör tycka och tro, eller vad det är att hysa respekt, för att få vara en del av kyrkan så är man ute på djupt vatten anser jag. Det är väl en sorts respekt att välja kyrkan av traditionsskäl enbart också?   Däremot är det ju helt befängt att förvänta sig ett välkomnande av den församling som man tagit avstånd ifrån. Har man bestämt sig för att kyrkan är skräp, och inte vill vara en del av den så har man. Där håller jag med dig till 100%.

    Då är du med mig helt och hållet, för det är det jag menade med. Med respekt för kyrkan menar jag att vara öppet inställd till kyrkan och vad kyrkan står för, inte att hålla med i allt och kunna allt.
    Att tro att kyrkan (eller något annat samfund) skall stå där med öppna armar när man gjort ett aktivt beslut och ställningstagande genom att gå ur kyrkan tycker jag är näst intill skrämmande

  • cherrylane

     


    empa83 skrev 2010-05-13 14:17:11 följande:
    jag svär och vid fest kan jag ta en cigg, men jag är inte präst. Är det fel att tänka så??

    Absolut inte fel Förmodligen krockade väl din syn på kyrkan och kyrkliga när du träffade den nya prästen i din konfirmation. Personligen anser jag inte att rökningen och svordomarna gör honom till en sämre präst eller mindre troende.

  • empa83

    tyckte inte han var så bra präst ändå;) jag var nog inte så bra heller 13 år och trotsig;)

  • shakynose
    cherrylane skrev 2010-05-13 14:18:01 följande:
    Då är du med mig helt och hållet, för det är det jag menade med. Med respekt för kyrkan menar jag att vara öppet inställd till kyrkan och vad kyrkan står för, inte att hålla med i allt och kunna allt. Att tro att kyrkan (eller något annat samfund) skall stå där med öppna armar när man gjort ett aktivt beslut och ställningstagande genom att gå ur kyrkan tycker jag är näst intill skrämmande
    Nej, skrämmande är det verkligen inte. Förlåt, men jag har lite svårt för när man uttrycker sig som att saker är läskiga när de inte är det. Risken med det är att man inte vågar se verkligheten för vad den är eftersom det finns så mycket som är farligt i den. Alternativt så handlar det bara om att överdriva inflytandet av det man tycker är dåligt, och det är bara dumt i sig. Du behöver inte låta andras trångsynthet påverka dig det minsta!
  • cherrylane

     


    shakynose skrev 2010-05-13 14:28:13 följande:
    Nej, skrämmande är det verkligen inte.

    Jo, jag tycker det är skrämande när folk resonerar på det viset. Det är mitt sätt att uttrycka mig och min vokabulär och that's it!

  • Senilia

    Vi gifter oss i kyrkan. Jag kallar mig agnostiker och min bivade ateist. Men den här kyrkan betyder så mycket för mig. Jag och mina syskon är döpta där, min släkt begraven där, jag har upplevt så otroligt många olika känslor i den här kyrkan. Sen kan man ju fråga sig om det är tro eller något annat. Jag är med i Svenska Kyrkan för att få gifta mig där jag vill. Och jag tycker att kyrkoskatten går till så mycket bra - som att bevara alla gamla och vackra kyrkor runt om i landet. Kultur i mina ögon..=)

  • KatjaB

    För vår del är det inte aktuellt alls med något kyrkobröllop. Kyrkor är jättevackra, men jag vill inte lova något inför något jag inte tror på. Kyrkobröllop är ju jättefina även fast jag tycker det är lite jobbigt när det blir "för religiöst" med väldigt mycket bibelläsning och psalmer osv. Vissa vigslar är ju mer religiösa än andra, säkert lite beroende på vad brudparet önskat.
    Jag är inte med i svenska kyrkan, min sambo säger varje år när deklarationen kommer att han ska gå ur, men sen glömmer han bort det, haha

    Så visst kan jag förstå att man kan tycka att det är tradition att gifta sig eller ha dop i kyrkan, även fast jag själv inte riktigt vill det. Men då får man ju ta den biten att vara med i kyrkan också. Annars kan man ju faktiskt göra som vi gjort och ha namngivningsceremoni med en officiant från Humanisterna. Då får man lägga upp det som man vill, vilket passade oss väldigt bra.
    Med risk för att låta väldigt elak och dömande nu, så verkar inte kvinnan på familjeliv alltför begåvad om hon själv tycker att hennes krav är rimliga.


  • Lara C

    Vi gifter oss i kyrkan även om ingen av oss är särskilt djup troende. Det handlar mycket om tradition och att vi tycker att Svenska kyrkan är en viktig del av vårt samhälle och har bra värderingar generellt. Vi är båda med i kyrkan (och kommer att fortsätta vara det även efter att vi gift oss).


    Kyrkan är inte bara en vacker lokal för oss, utan representerar så mycket mer. Någon slags ödmjukhet inför något större, ett sammanhang. Så jag känner inte att jag hycklar (inför mig själv heller) när vi valde kyrkan, trots att min gudstro inte är så stark, och ibland känns helt obefintlig.


    Hade m2b vägrat gifta sig i kyrkan och inte tänkt som jag så hade det känts ok med en borgerlig vigsel, men jag är glad att det blir i kyrkan.

  • cherrylane

     


    Lara C skrev 2010-05-13 15:27:38 följande:
    Så jag känner inte att jag hycklar (inför mig själv heller) när vi valde kyrkan, trots att min gudstro inte är så stark, och ibland känns helt obefintlig. Hade m2b vägrat gifta sig i kyrkan och inte tänkt som jag så hade det känts ok med en borgerlig vigsel, men jag är glad att det blir i kyrkan.

    Men det är lite det jag menar, att så länge respekten inför kyrkan som instutition finns där så är det självklart att man kan gifta sig i kyrkan! Det jag reagerar på är människor som ifrågasätter kyrkan men ändå skall vigas där. Att kalla sig ateist och ändå vilja gifta sig kyrkligt rimmar dåligt i mina ögon, jag menar, något måste ju finnas där!

  • Lara C

    Cherrylane, jag håller med dig fullständigt. Och familjelivskvinnan är väl tyvärr inte ensam i sin uppfattning om att man alltid ska få sin vilja fram och att alla bara borde ta hänsyn till en själv, oavsett omständigheterna.


     

  • Trasan99

    Ja är ateist, min make likaså, men vi spenderar sjukt mycket tid i kyrkan pga vårt stora musikintresse. Min orkester repar i ett församlingshem mot att vi spelar på ett antal gudstjänster varje år, vi sjunger ibland med en kyrkokör och min make sjöng i en kyrkli gosskör under hela sin uppväxt, han har dessutom gått kristet gymnasium. Vi är med i svenska kyrkan fortfarande, vi har pratat om att gå ur, men jag tycker att vi kan vara med, vi använder ju verkligen deras lokaler och tjänster, liksom.


    Vi valde borgerlig vigsel, just för att vi inte tror, till de som ifrågasatte det svarade jag att jag lika gärna skulle kunna ha ett bröllop med mupparna-tema eller med bild på jultomten vid "altaret", för jag tror lika mycket på dem som på gud och Jesus. Svärmor var ganska förfärad vid tanken på en borgerlig vigsel, men för mig var det jätteviktigt. Jag respekterar alla troende och ville just därför inte "missbruka" den lokal som betyder så mycket för dem men som bara är just en lokal för mig.


    Ok om man är lite osäker på sin tro, men har man aktivt gått ur kyrkan har man tackat nej!

  • ProjectX

    Det här kommer bli långt, så jag ber om ursäkt i förväg. {#lang_emotions_wink}

    Jag är inte inte med i Svenska kyrkan, är inte döpt och är "bekännande" ateist (om man kan säga så...). Min sambo är medlem i Svenska kyrkan, dock inte heller troende och inte döpt, men vill dock väldigt gärna gifta sig i kyrkan (mer av tradition och den "pampiga" känslan än av tro skulle jag gissa), och det har jag inget emot.

    Jag "tycker om" kyrkan och tycker att det är vackra byggnader med mycket historia, kan lyssna på psalmer och bli rörd, hade ingenting emot att sitta med klassen under advent och sjunga Hosianna men jag tror inte på någon gud eller högre medvetande och därför gick jag ur.

    Min åsikt är att det skulle vara hyckleri att betala skatt och vara medlem i en "förening" som står för något man själv inte tror på, men jag kan fortfarande uppskatta byggnaderna, musiken och traditionerna, precis som jag kan uppskatta de muslimska, judiska, buddistiska och hinduistiska (för att nämna några) traditionerna. Det medför inte att jag automatiskt måste "tro" på det. Annars skulle det ju vara som att säga att jag inte kan uppskatta Ronja Rövardotter eftersom jag inte tror på historien.

    Bara för att man är ateist "ifrågasätter" man inte heller automatiskt kyrkan. Jag har helt enkelt ingen relation till den i mitt vardagsliv. Det skulle vara som att säga att bara för att nån är kristen så "ifrågasätter" den personen alla andra religioner. Skulle tro mer på att de flesta inte ens tänker på andra religioner i någon större utsträckning.

    Slutligen kan jag väl även säga att kvinnan på Familjeliv kanske skulle satsa på en namngivingsceremoni utan religiösa inslag om hon och hennes familj inte tror på någon gud, men vad jag vet så får barn döpas utan att föräldrarna är medlemmar i kyrkan, men att barnet då automatiskt blir medlem.

    Så, nu har jag snackat av mig.{#lang_emotions_laughing}

    Ha det bra allesammans.

Svar på tråden Att giftasig i kyrkan "bara för att".