Jag skulle aldrig byta bort mitt efternamn - någonsin!
Min man ville inte byta heller så vi har varsitt. Barnen har mitt efternamn.
VI är precis lika mycket gifta som folk med samma efternamn. Barnen är precis lika mycket bådas barn som om vi hade olika efternamn. Vi hör ihop som en familj precis lika mycket som en familj med samma efternamn.
På Island heter ju alla i familjen olika och det går alldeles utmärkt.
... som om vi hade samma efternamn... skulle det stå så klart! 
Att byta efternamn är inte något som vi alltid har gjort i Sverige, här finns lite intressant historia:
http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=544
Men starka kvinnor protesterade mot detta och behöll sina egna namn trots lagen. Det var i och för sig bara kända kvinnor, vanliga människor vågade nog inte sätta sig upp mot lagen.
Det är ganska vanligt att tvång blir tradition och något som alla gör och ska göra. Jag kan inte låta bli att tänka på kvinnlig omskärelse i Somalia. Alla gör det, därför tycker alla att det är bra. 
Dessutom så betyder det inte att det är hemskt att byta efternamn, det enda som är hemskt är de som känner sig tvingade att byta fast de egentligen inte vill och detta bara för att det har varit norm under en längre tid. Det var min enda poäng att människor tror sig vara tvungna att göra vad som helst bara alla andra gör det.
Jag var gift tidigare och gick med på att ta min mans namn som mellannamn. Det var bara fult och opraktiskt. Folk visste inte vilket de skulle använda, så det blev ofta fel och dessutom så använder man det egentligen inte.
Vill ni inte byta så byt inte. Det funkar jättebra att heta olika!
...och bäst att tillägga: vill ni byta, så byt! 
