Någon annan som tycker det känns sorgligt att byta efternamn?
Både ja och nej. Jag har ju ett -ssonnamn så jag har ju alltid varit inställd på att byta den dagen jag gifter mig. Och nu är det så bra för fästmannen har ett spanskt efternamn som det känns otroligt roligt att få byta till.
MEN, det känns ändå sorgligt och det är nog för att mitt efternamn kommer från min pappa som är tyvärr är död. Känns lite som att jag "sviker" honom och lämnar mamma ensam fastän jag vet att det verkligen inte är så det är eller att någon annan skulle tänkt på det. Jag är väl lite nostalgisk kanske.