Köpa in mig i huset eller skriva äktenskapsförord?

Gnistra mera: Stackare, usch vilken obekväm sits du hamnat i, jag förstår dina bryderier. Vi hade också rätt omfattande diskussioner innan vi gifte oss kring liknande frågor, ja kanske inte så mycket bostad som att min man redan äger och så småningom kommer att ärva ett stort företag. Jag gjorde som så att jag kontaktade en egen advokat som såg efter mina intressen i det avtal som upprättades och på så sätt "avpersonifierade" det till att bli en sak mellan advokaterna och inte mellan oss. Självfallet blev det iaf flera disputer där vi (mannen och jag) faktiskt kunde se att vissa saker som båda företrädande sidor krävde blev orimliga där vi fick ge nya instruktioner. 

Kanske inte så upplyftande att behöva betala advokatarvode ( och i vårt fall blev det rätt dyrt) men samtidigt var dt en lättnad att inte vara den som hade "krav" utan kunna hänvisa till sin advokat. 

Gnistra mera: Lite så resonerade min man också, men eftersom jag själv i grund och botten är jurist även om jag inte jobbar som det längre var jag faktiskt mer ok kring detta än mannen; men vi insåg ganska snart att vi faktiskt inte KUNDE reglera ett avtal utan hjälp och eftersom mannen redan hade en advokat så kändes det inte mer än rätt att jag också skaffade en. Det var oromantiskt och kändes precis som Du säger hemskt trist att inte själva kunna lösa det samtidigt så kändes det som ett "nödvändigt ont". Efter vi fått det juridiska på plats kändes det med ens kul att ägna sig åt bröllopsplanering. I ert fall låter det ju snarare som din blivande kanske behöver höra från andra än dig att han ställer orimliga krav kring ert gemensamma boende och kanske är han lite "bränd" efter att skiljt sig en gång tidigare, vad vet jag? Håller tummarna för er och jag kan bara försöka lugna dig genom att säga att sådana här diskussioner river upp känslor. Vi var rätt uppgivna ibland och det kändes som en evighet medan dessa dokument vandrade fram och tillbaka mellan våra advokater.