Neggo-släkting!
Måste skriva av mig! Ber redan nu om ursäkt för jag misstänker att det kan bli långt och osammanhängande! Dock terapeutiskt för mig.
Har en rätt liten släkt på mammas sida. Mamma har en syster och de är helt olika, skulle ha ihjäl varandra om de hamnade på en öde ö! Dock har jag och min moster alltid haft en bra relation. Iaf fram till senaste åren då hon börjat tjafsa och slåss för att ensam ta över en släktgård och bla bla. Hon vill inte dela med mamma och tjolahej.
Nu är det så att min moster inte alls verkar tycka om att jag och min karl ska gifta oss. Hon är alltid negativ och letar problem och påpekar allt som kan gå snett. Inte till mig dock! Hon säger ingenting till mig, men däremot till mina morföräldrar, vilka jag står väldigt nära. Mormor berättar för min mamma, som berättar för mig.
Moster har nån speciell "makt" och kan vända morföräldrarna efter sin egen vilja. Inte alls roligt, eftersom vi ska gifta oss ute på deras sommarställe (tillika stället hon vill ta från mamma). Hon ser bara alla problem och påpekar småsaker. Målar fan på väggen helt enkelt!
Det känns skitjobbigt att veta att hon sitter och snackar en massa skit! Vad hon själv tycker bryr jag mig inte om just nu, men att hon sitter och pratar om det med andra retar mig som fan! Blir så besviken! Vi är en liten familj, trodde man skulle kunna få stöd från dem iaf.
Vet inte om hon är avundsjuk eftersom hon själv är traditionalist men aldrig fått gifta sig (hon och hennes karl har olika viljor och aldrig skola de tu mötas) eller om det är nåt revirtänkande!
Blir så himla ledsen! Behöver verkligen ha mormor och morfars stöd i det här! De har dock väldigt svårt att säga något mot henne eftersom hon ALLTID gör sig själv till offer!
Någon som har något tips eller råd?