Här är hela Bo Bergmans diktcyklus, Hennes ord I-III. Jag fryser om dina händer är den tredje dikten.
I
Kärleken är en rosenlund, dit vill jag gå åstad
och plocka rosor och rosenbladvar timme och var stund så glad.
Så glad.
Men högt på himmelens blåa stig där dansar stjärnor sju,
och ingen finns som i detta nu kan leta rätt på mig. Kan du?
II
Jag hörde din röst och jag sprang min kos,
men du tog mig med vindens vin
och du kallade mig din ädla ros och ditt förgyllande skrin.
Och aldrig visste jag att det lät så vackert mitt eget namn.
Och jag tror jag log, och jag tror jag grät, och jag tror jag föll i din famn.
Då stormande himmel och hav och jord tillsammans i hjärtats slag.
Det fanns ingen tid. Det fanns inga ord. Det fanns bara du och jag.
Det är tre underbara dikter som Ture Rangström har tonsatt, underbar musik i vår svenska lyrik och sångskattkammare 
Kanske att den andra dikten (II) skulle passa in under temat tid och kärlek som eftersöktes?!
*KRAM*