Heloise skrev 2011-05-19 14:42:34 följande:
Jag har iaf kommit fram till att det spelar ingen som helst roll hur man planerar, det blir i alla fall inte som man tänkt sig. När jag skrev sist så var jag lycklig, rädd och otroligt naiv.
En graviditet senare så har jag vuxit på sätt som jag itne trodde var möjligt och som jag önskar att jag sluppit. Vår dotter föddes 12 veckor för tidigt i en dramatisk förlossning där både jag och hon var väldigt illa där an. Vi har sen slitis mellan hopp och förtvivland för att tillslut få veta att vår dotter kommer att klara sig men att hon har ett väldigt ovanligt syndrom. Nu är hon 7 månader( 4m korr)och jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte anser att jag börjat leva förens nu. Jag som var så rädd för att allt skulle förändras fick ett barn som vände upp och ner på vårt liv och tack vare henne så kommer vårt liv att vara helt annorlunda, vi är ute på helt främmande mark. Vi måste ändra våra liv, inte bara vanligt oh vi kan inte gå på bio när vi vill-ändra. Utan verkligen ändra allt! Men jag är inte rädd längre, inte ens för det. Det är lugnt så länge vi får ha vår dotter hos oss och så länge hon får vara frisk så kan de skicka mig till månen
Dessutom har jag upptäckt att jag älskar att vara mamma och gårna vill ha en 2-3 till om jag kan!
Oh hjälp! Otroligt tråkigt att höra att du fått kämpa så!
Samtidigt är det ju fantastiskt att ni båda har klarat er, så det gör mig hjärtevarm!
Samtidigt är det ju fantastiskt att ni båda har klarat er, så det gör mig hjärtevarm!