det här med barn - så svårt!

Jag tänker som så att vissa saker i livet ska man itne fundera så mycket över, man kan ändå inte fundera ut iförväg hur det ska bli.

Känner man att "nej, aldrig barn" ska man givetvis inte slänga kondomen men annars är det bara att kasta sig ut, trygg i förvissningen om att de flesta faktiskt tycker att barnen är det bästa som hänt dem i livet.

Den som funderar över om man "kommer bli en bra mamma" har alla förutsättningar att bli det också.

Personligen slapp jag fundera i förväg eftersom "vi blev med barn" och tur var väl det, hade jag hunnit fundera färdigt hade vi nog aldrig skaffat barn! Jag hann aldrig längta men idag har jag väldigt svårt att tänka på mitt liv utan barnen. Och nu dröjer det inte många år innan det bara är jag o maken igen!

Ärligt, och detta är ingen kritik till dig alls, hade jag tänkt igenom barnbeslutet ordentligt hade jag aldrig skaffat barn!

Tack o lov gjorde jag inte det, kondomen sprack och glad är jag för det idag. Ofta tror jag faktiskt det är klokt att INTE tänka igenom saker , speciellt när det gäller så stora livsomvälvande frågor (eftersom man ändå inte kan föreställa sig hur det ska vara)!

Mycket, både positivt och negativt har "bara hänt" i livet trots att jag är en utomordentlig livsplanerare och jag är idag glad att jag inte kan planera livet. Till och med nära anhörigas död och sjukdomar är sådant som jag inte skulle vilja vara utan idag (men självklart när det händer!).

Med det sagt förstår jag din känsla att inte vilja ha barn. Själv är jag så säker på att jag inte ska ha fler barn att jag funderar på att sterilisera mig (maken vågar inte). Jag tycker livet är toppen nu och vill INTE tvingas ändra på det pga graviditet.