I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

Mysigt

Här snöar det. Och snöar och snöar. Men det är inte särskilt kallt, bara -7,4. Alltid nåt.

Trött och håglös: de positiva tankarna svävar omkring någonstans utom räckhåll.
*gnäll*

Tack för kramarna.

En stor kram till dig, Jenny. Hoppas idag blir en bättre dag.

Godmorgon, alla.

Ninnis: hur går det för grabbarna? Har det kommit sig bort från Essinge-leden?

Ingis: skönt att det gick bra hos pappsen. Så morfar blev charmad av busan?
Grattis till henne, förresten.

Argh! Men vad är det med datorn?

Hvidis: förstår att det är svårt med pokerfejset *hjärtar lilla E och hennes prat*

Lanovia: tack, idag känns det lite bättre. Jag försöker tänka positivt inför framtiden och misslyckas ganska ofta, vilket i sig är deprimerande. Men så kommer jag ihåg att jag har sorg och att den också måste få plats (tänker på de där små hjärtegrynen som jag aldrig kommer att få möta... ).

På tal om det lyckades jag få tag i kuratorn idag. Hon har gett mig en tid - idag!

Nog är det sant det du säger, de blev aldrig mer än klumpar. Och även om jag oftast inte tänker på dem som bebisar, så är det ju bara så att det en gång (eller två gånger) fanns en förhoppning, en konkret längtan och en dröm om ett barn som skulle komma till oss. Det barnet/drömmen försvann och det kan ingenting ändra på.

Fast det är bra att bli påmind om att man ibland kan välja sitt tankesätt.
*kramar tillbaka*

Ja, det skulle vara toppen om det visar sig att det är så. Jag har kommit så långt i min bearbetning att jag just idag kan skriva under ditt inlägg med ett "Ja, så kan det kanske bli" istället för ett "Nej, det kommer förmodligen aldrig att hända, för det är säkert något som är fel".

Men det är vad jag ska prata med hon kuratorn om idag.