Vad kul Lanovia att du numera kan se fram emot Aurorasamtalen! 
och fyyy vad de där sista veckorna är trånga och man längtar ganska mycket efter att få ha sina inre organ ifred, osparkade och oklämda...
Sedan kommer de ut och då börjar man efter ett tag längta efter att få ha tuttarna ifred istället. Och att få gå och bajsa i lugn och ro, det får man visst vänta med tills ens ungar flyttat till egna lägenheter... 
Daa, du ska inte gå i onödan-du ska gå i nödan!
Du har sömnproblem, är trött och nedstämd och mår illa. Det kan vara allt möjligt, från brist på järn eller B12, till en lindrig depression. Hursomhelst behöver man ju bli undersökt för att kunna utesluta vissa saker.
Idag efter träningen åkte vi och käkade pizza för att invänta sambons jobbslut så vi kunde plocka upp honom. Ute på landsvägen i kolmörkret säger min son:
"Mamma, det är faktiskt inte så farligt om man kör på en räv eller så-jag menar det händer ju nu och då. Det är MYCKET värre om man kör på sådana där stora och buckliga djur"
" 
Buckliga?"
"Ja, sådan där lite hårdare, som vildsvin, eller en elefant!"
Konstigt det där, jag som alltid lipar när jag blir berörd, grät inte en enda gång under graviditeten eller vid mötet med min son. Jag var nog ganska avtrubbad i min depression tror jag. Jag grät knappt av den heller. Jag var mest irriterad och arg och hade ångest.
Fast UL var ändå helt magiskt-otroligt att man kan få se lilla bebis i förväg!
Hej!
Lanovia: UNDERBART att läsa din glada auroradag!
Det tar sig!
Pjiuuuu! Äntligen ikapp!
Jag har fnattat runt hit och dit idag och är trött som en igelkott någon grävt upp ur vinterlövhögen.
Behövde bilden idag, så jag fick stiga upp med sambon och skjutsa honom till jobbet. Kl 05.45.
Och så fick jag världens ågren, flör jag hade glömt nämna denna skjutsning till sonen på kvällen och valde att inte väcka honom utan skjutsa och hoppas att han inte skulle råka vakna medan jag var borta.
Gissa en gång vem om ringde 06.18 och inte kunde hitta sin mamma i huset?
Det är då man får hemskt och värkande dåligt samvete och känner sig som en fullständigt ansvarslös mamma.
Och fast jag vet att han numera klarar att vara ensam hemma någon eller ett par timmar, så kan jag aldrig låta bli att tänka på vad som händer om något skulle inträffa så ingen förälder kom hem mer. Vem skulle han ringa då? Vad skulle han göra?
Fullt tillräckligt för att jag ska komma på mig själv sitta gråtandes bara av att leva mig in i detta scenario.
Nu var det ingen fara med sonen, lite ledsen och rädd hade han känt sig tills han ringde och jag svarade. Men annars var det lugnt. Sedan fick han ju lyxen att jag skjutsade honom till skolan så han slapp gå i ösregnet och det var god kompensation.
Grattis alla Katarinor och Katjor i hela tråden! 
Jag var på föreläsning på AF idag. Hon var ambassadör för kvinnligt företagande och det är ju precis sådant jag behöver få ta del av. Men tyvärr känner jag att det där som ligger på lur i min kropp har stört mig väldigt idag. Jag var så trött och nacken värkte så jag hade svårt att lyssna märkte jag.
Mest positivt var väl att det framgick att det faktiskt finns en hel del hjälp att få med olika kostnader och hur man får ner sin idé på papper.
Och att hon trodde på just min idé.
Åsså har jag varit med katterna hos veterinären och tagit stygnen efter steriliseringen. Det har läkt fint.
Och hann kika in i en liten tapet-och färgaffär där det jobbade en karl som var väldigt trevlig - där tänker jag köpa tapeter bara för det.
