Förlovningsfunderingar

Så du planerar friereiet, men det är han som får gå ner på knä? Eller förstod jag helt fel nu *lite trött*

I så fall låter det ju som en bra idé, jag friade själv.. tänkte att jag får vänta tills jag är 85 år innan han skulle fått tummen ur, hehe

Ni kanske kan planera det hela tillsammans helt enkelt? Får dessutom även han välja hur han vill ha sin ring som han ska ha resten av livet.. Är ju faktiskt rätt vanligt nu för tiden att man bestämmer både ett visst datum tillsammans och hur det hela ska gå till:)

Vi körde denna variant (lång historia kort):

- vi hade pratat lite löst om förlovning
- jag frågade, via sms (en helt annan historia) om vi inte skulle förlova oss x datum (han svarade ja :) )
- vi tittade på ringar ihop och det kändes bra att båda var med och tyckte och bestämde. Man ska ju ha den ett tag :)

Vi gjorde så att vi tillsammans bestämde hur ringarna skulle se ut, gav en guldsmed beskrivningen och sedan fick jag inte veta mer om hur eller när han skulle fria.

Han hämtade själv ringarna och förvarade dom. Några månader senare överraskade (ja, jag blev faktiskt överraskad!) han mig med att helt plötsligt gå ner på knä på en strand på Gotland!

Lagom andel planer/överraskning för min del!

Lycka till!

Det låter som om det är du som borde fria, vad väntar du på?

När vi förlovad oss köpte vi ringarna och hade dem i halsband så vi hade chans att fråga när som helst. Men vill ju inte missa tillfället när det kommer tänkte vi.

Jo jag borde väl fria men det hade varit roligt att bli överraskad oxå.. Jag honom med ringarna och han mig med tillfället.. Samtidigt så vill jag göra det nu, för det är så roligt och ska jag vänta på honom så kommer det ta sån tid. Får fundera på det en gång till..

Han har sagt att han vill ha en ring i vitguld (har lagt ut små oskyldiga frågor om detta), så jag tror att han kommer tycka om så jag tänkt den. Jag tänkte vi skulle skriva datum efteråt.

Roligt att läsa hur ni andra har gjort!!

Jag kände lite som du, att tiden gick och det aldrig "blev nåt". I början av sommaren pratade vi lite om ringar och förlovning men vi bestämde ingenting och det rann liksom ut i sanden. Jag ville gärna att han skulle fria, dels för att jag ordnar och planerar i princip allt vi gör så det vore roligt om HAN kunde ta initiativ nån gång, och dels för att jag inte ville att det skulle bli ett beslut vi fattade över en middag en vanlig tisdag utan att det skulle vara liiiite romantiskt i alla fall!

Så en dag i somras friade han och det var såå fint! Han hade till och med köpt en ring. Den var inte äkta och alldeles för stor men bara att han skaffat fram en ring tyckte jag var roligt. Sen efter det bestämde vi tillsammans vilka ringar vi ville ha.

Va gulligt gjort!!
Jag misstänker att det kan dröja 10 år till innan han tar initiativ till något sådant. Jag är oxå den som planerar och ordnar, han är den kreative, påhittige som föreslår vad vi ska göra men när det kommer till att utföra det så är det jag som håller i trådarna. Därför tänker jag att han får ett stort försprång om jag ordnar ringarna och överaskar honom och han planerar resten.. Men det kanske blir ett frieri från min sida ändå. trots att jag sagt att jag aldrig med stora bokstäver skulle göra det..

Varför måste det vara ringar med vid frieriet? Är det inte bättre att få ja först? Som så ofta nämns här inne, det där med att trolla fram en stor diamantring i samband med att äktenskapsfrågan tas upp är rätt amerikanskt...

Sant, sant..
När min karl friade visste han sedan innan att jag ville välja ring själv så han hade istället något som vi kom att kalla "förlovnings gåva". Mest för att ha kvar något som symbol för frieriet, och kanske även att ha på det kommande bröllopet..

(Det var ett halsband med matchande armband..)

tattar-Emma skrev 2009-09-30 09:58:11 följande: