Varför valde/väljer DU att gifta dig?

oj...lätt fråga men egentligen så svår att svara på. Jag kan bara tala för mig själv, men anledningen att jag vill gifta mig med min blivande är först och främst av kärlek, och att jag vill leva med honom i hela mitt liv. Men det kan man ju känna utan att gifta sig iofs, men för mig innebär ett giftemål ett sätt att ta relationen till nästa nivå, ett sätt att visa alla att "vi hör ihop". Har svårt att uttrycka det på ett annat sätt...Men det kommer kännas helt fantastiskt att få bli hans fru och att han ska bli min man!

Kärlek, offentliggöra detta fantastiska och eriösa förhållande. Sedan är det juridiskt bra på så gott som alla plan att gifta sig. Inte minst då en av oss frolyckas eller då vi får barn. Rättigheter och skyldigheter.

Men ingen lätt fråga :) Händer att jag då o då frågar sambo: varför vill du gifta dig me mig, egentligen :) Hehe

Jag håller med föregående; framförallt för kärlek och att vi vill leva hela livet ihop, men varför vi slog till nu är för att vi kände att vi ville gifta oss innan vi får barn. Om vi känner oss själva rätt så hade vi nog inte gift oss om barn kommit först, för då hade det antagligen varit så mycket annat att lägga tid, energi och pengar på...för oss vill säga!

För att jag tycker det är så härligt ocyniskt i en annars så cynisk värld. För att jag tycker det är väldigt fint att stå inför vänner och familj och lova varandra en massa saker inför framtiden.
Man kan omöjligt veta vad som händer i framtiden, men man kan lova varandra att alltid jobba stenhårt på att hålla ihop, och det är någonting vackert i att ta det beslutet tycker jag.
Sedan känner jag i maggropen att det är dags att kalla honom för min man, och han att kalla mig för sin fru :)

Gillar att du ställer frågan, även om den inte är helt lätt att svara på :)

Vi ska gifta oss för att jag tror på att stärka bandet/kopplingen mellan oss, genom att utföra en ceremoni mellan oss och Gudarna. Då blir vi starkare, får skydd, och det är dessutom bättre förutsättningar (lagligen) för eventuella barn om man är gift.

Själva beslutet, att jag vill leva mitt liv med honom, är redan fattat, så giftermål är ett slags markering inför vittnen på det beslutet, ett firande av det som redan är.

Men, som sagt, framför allt är det att skapa ett band, en länk, i 'den andra verkligheten' också, att stärka det vi har på ett magiskt sätt.

För att vi älskar varandra, och visst kan man leva hela livet ihop utan att gifta sig.
Man har ju aldrig några garantier för vad som händer i livet, men att lova varandra trohet och kärlek inför dem som betyder mest i ens omgivning tycker jag är fint, och väldigt romantiskt. Att visa för världen att vi älskar varandra och har valt varandra är en tanke som värmer och får mig att le.

Av olika anledningar. Först och främst vill jag kalla min sambo för min MAN. Och jag vill bli presenterad som hans FRU, känns sådär mysigt Sen självklart för att vi älskar varandra och jag vill ha ringen på mitt finger så alla andra ser att jag är upptagen och lycklig (Jag har ju ändå den snyggaste mannen i världen!) Sen känns det även väldigt viktigt av juridiska skäl då vi har barn.

Jag har märkt att inställningen till äktenskap ofta beror mycket på hur ens föräldrar har haft det. Mina har alltid varit lyckliga och har nu varit gifta i snart 35 år och det har alltid varit självklart för mig att man är gift med den man ska leva med och förhoppningsvis skaffa barn med.

Min sambo kommer från en mer troende familj där det också är en självklarhet att man gifter sig.

För oss betyder äktenskapet väldigt mycket och det känns som att allt blir djupare och när vi lovar att alltid hålla ihop så menar vi det, men för många av mina väninnor med skilda föräldrar så är bröllop bara ett jippo där man får ha fin klänning. Jag antar att det är lätt att förlora lite av tilltron till evig kärlek om man sett en otäck skilsmässa på nära håll.

emilou77 skrev 2009-09-23 09:00:28 följande:

Jag är själv skilsmässobarn (jag var iofs bara ett år) och mina föräldrar har haft flera långa och korta förhållande efter det och när jag var i tonåren så tyckte jag att "kärnfamiljen" var ett töntigt och dumt begrepp och jag hade inte en tanke på att jag skulle gifta mig, kändes onödigt.

Men NU, när jag träffat den rätte så känns det hur självklart som helst! För mig handlar det om att befästa vår relation och kärlek, både inför varandra och våra familjer/släkt/vänner. För mig är det även viktigt att få Guds välsignelse även om jag i mångas ögon nog betraktas om en sekulariserad kristen.

sms å fotboll skrev 2009-09-23 09:45:19 följande:

Vad härligt att höra! Leve kärleken!