Han är tillbaka och nu är det kaos igen... Orkar inte

Vad skönt att äntligen få läsa om någon som inte säger sådant som "han är trots allt min pappa". Som du säger, det borde inte bara krävas en sats för att bli kallad pappa.

Min pappa sket i mig och min storasyster när vi var små. Lämnade mamma för en annan när syrran var 5år och mamma var gravid med mig. Sket i oss hela uppväxten och när jag var 16år, då började han höra av sig och ville vara bästis. Vi har under de senaste 5åren försökt lite försiktigt att bygga upp någon typ av relation. Men jag skulle lika gärna kunna leva utan honom. Idag är han medveten om det han gjort fel och han säger alltid "jag har två väluppfostrade flickor och det är helt er mammas förtjänst".

Jag är glad att han nu bryr sig om oss, men jag trippar verkligen inte på tå kring det som hänt och låtsas som ingenting.