I vått och torrt och väntan

Hej lanovia! Hur känns det nu?

Fast du kommer väl ihåg Bruttans metod för att göra sig av med surtanten?
Det var nåt med en spade och en sten...
*kramar*

lanovia 08 skrev 2009-10-27 20:12:08 följande:

Nå, men då så. Låt henne hänga hos dig en stund tills du blir less henne. Surtanten alltså
lanovia 08 skrev 2009-10-27 20:27:07 följande:

lanovia 08 skrev 2009-10-27 20:40:08 följande:

Hjälp! Min dator har blivit tokig.
Är det ett tecken på att jag borde gå och lägga mig?

God morgon!

Ska läsa ikapp så småningom.
Inget plus här inte.
Igår fick jag indianbesök och en normal reaktion på det hade väl varit: "Åh, trist, men det är ingen stor grej. Det kanske lyckas nästa gång". Men jag är inte normal. Jag fick ett hormonbryt. Eller kanske bara ett bryt. När jag väl kom hem från jobbet och inte behövde behärska mig ägnade jag stor del av kvällen åt att gråta som om hjärtat skulle brista. Skrämde både mig och maken (han erkänner inte att han blev skrämd, men jag märkte att han var tagen). Fick lov att ringa återbud till våra kompisar som vi skulle hälsat på.
Framåt nio lägrade sig lugnet i mina tårkanaler.

Tror det är besvikelsen över att ha varit bedövande trött, illamående, finnig till tusen (är det nån som har ett bra tips på ansiktstvätt som fungerar? ) och på tok för överkänslig helt i onödan. Eller så är bara indianbesöken en smärtsam påminnelse om vårt MF, både hormonellt och känslomässigt.
Eller så har jag för klent psyke för att försöka få barn.

Det är iaf skönt att vakna och känna sig ganska som vanligt igen, även om illamåendet och tröttheten kvarstår och hånar mig för att jag hoppades att de berodde på något trevligt.

Blommis: har skummat dina inlägg, ska läsa dem mer noggrant sen. *kramar*

Hoppas att ni får en fin dag.

Hade glömt bort Martyr-Ninnis.

Vad skulle jag göra utan er, ni kloka (och gulliga )?
Tack. *bestämmer mig för, tillfälligtvis i alla fall, att jag inte är knäpp eller ovanligt klen*

Amen.

Kom för övrigt fram till att det här med Lite Rött På Pappret när jag inte riktigt förväntar mig det och som sen blir Allt Mer Rött På Pappret är för mig förknippat med något ganska traumatiskt... *försonar mig med mitt bryt*
Nu ska bara illamåendeattackerna gå över så är ordningen återställd.

Ninnis: tar gärna emot glada tillrop, för jag vet ju att det är sant. Det finns ingenting som säger att det inte kommer att ordna sig, så då finns det ju heller ingen anledning att börja oroa sig än.
Är inte du normal i den här cirkusen? Vart är världen på väg om inte ens agent Ninnis är normal och stabil??

Oj, glömde den stora och varma kramen till Ninnis.