Vi ska gifta oss i mitten av juni 2010 men har nu fått reda på att fem av våra nära kompisar ska ha barn mellan december-mars. Vi vill egentligen ha ett barnfritt bröllop men kan man "förvänta" sig att föräldrarna "går med på" det då barnen är så små? Man vill ju gärna att så många av ens vänner kommer men samtidigt vill vi inte ha med några barn.
Tacksam för svar och tips!
Det handlar väl om hur många barn man har? Vi hade barnfritt förutom mina syskonbarn.. Skulle vi haft med alla barn så hade det blivit ca 15 barn till + att vi då inte kunnat bjuda så många kompisar som vi kunde nu!
Det var bara en som gnällde över detta och hon är jag knappt vän med idag, för hon verkar fortfarande bitter för att inte hennes son fick följa med.. Hon själv och hennes sambo kom inte, p.g.a. att inte hela familjen var bjuden..
Jag var på ett bröllop med barn i lördags, jag tyckte det var tråkigt med allt ljud under tal och sång. Jag tycker också att det är den som bjuder in som väljer och vill dom ha barnfritt skriver dom det. Jag tror heller inte att dina vänner kommer överge dig pga en sådan sak.
På mitt bröllop kommer det komma barn, min tanke är att lokalen där vi ska vara (ej bokad ännu) ska ha ett rum där barnen kan vara och äta. Dessuton funderar jag på att hyra en dagisfröken eller liknande som kan ha lite koll.
men en aspekt som jag inte tycker tas upp är att föräldrar med väldigt skrikiga barn oftast tänker sig för innan de tar med barn också alternativt kommer tacka nej till inbjudan. fick en förfrågan av en vän som har en ganska stökig son på 2år och hon frågade om hon inte skulle fixa barnvakt fast hon fick ju reda på att fler barn var bjudna. hon oroade sig just för sonen under vigselakten, men sen skrev hon att om han blir skrikig skulle hon ju självklart gå ut med honom. vill gärna ha med hennes son och jag litar på henne att hon kan fixa sin son såklart. tror många föräldrar känner sina barn bäst och vet hur de blir och om man är vettiga föräldrar så går man bort med barnen i så fall eller hittar andra lösningar. livet behöver inte vara så svårt.
tycker det är dumt att förutsätta något. hade aldrig tvekat ta med min son på ett bröllop som bebis för han skrek eller grät nästan aldrig...men om man ska ha barnfritt eller ej är upp till brudparet, det är frågan hur många av era goda vänner som skulle bli tvungna att säga nej pga detta.
Det är klart det är ok att störa sig på skrikiga barn - själv stör jag mig inte bara på skrikiga barn utan på många skitjobbiga pensionärer, en del förståndshandikappade och just nu på grannen som lägger om sin uppfart och därför kör med bullrande maskiner.
Frågan är hur jag ska låta det påverka min dag - störa mig på det eller bara låta det bero och låta mina medmänniksor leva sina liv.
Kankse är det det jag inte förstår - hur folk kan reta sig på andra så till den milda grad att de anser "sin" dag bli förstörd istället för att se att inbjudna vänner och släktingar faktiskt vill fira med er! Trots allt är det ju ingen särskilt speciell dag för alla andra, de klär upp sig och åker långt bara för er skull.
Vi hade självklart med barn på festen! Det är en familjefest och det kommer aldrig att finnas något alternativ för oss att utesluta barn!
Vi hade 9 st barn på festen och dom varken gnällde, skrek, grät eller förde ett fasligt liv då vi åt mat och skålade osv. Vi är väldigt barnkära i våran familj och älskar glada barnskratt och deras glada ansikten lysa upp!
När våran D.J senare på kvällen började spela, så hade barnen väldigt roligt! Dom dansade och hade det så himla skoj! Vuxna dansade med varandra och med barnen!
Kan ju säga att ALLA hade det riktigt roligt och trevligt på vårat bröllop hi hi!
allehanda: mitt inlägg var inte på nått sätt riktat till dig specifikt utan ett inlägg baserat på olika saker vad jag läst i tråden och reagerat över.
didis: För min del så kan hela min dag (en vardag) förstöras av barnskrik i barnaffären med stressade föräldrar som inget kan göra åt saken - att då ha dem skrikande på mitt bröllop skulle förstöra en hel del. Även om jag vet att inte alla mår så dåligt av det hela som jag gör så är det viktigt att ha i åtanke att vissa mår verkligen fruktansvärt dåligt av barn som skriker - om det så bara är de 30sekundrar det tar föräldern att ta sig ut med barnet.
Skulle dessa 30sekundrar dessutom infalla mitt under löftesutbytet skulle det förstöra mitt minne av dagen ganska totalt eftersom jag inte vet något ljud som är värre. Kör hellre igång en bandsåg eller en stor industrihyvel, det stör mig inte tillnärmelsevis lika mycket som barnskrik.
MV8: inte för att vara otrevlig men det låter som ett ganska kraftigt handikapp att vara så känslig för barnskrik.
Det går ju inte att undvika medmänniskor av olika åldrar (såvida man inte lever som eremit förståss) och människor låter om det så är ungdomar med trimmade mopeder eller folk som pratar högt i mobiltelefon på bussen.
Barn brukar vara lättare att tysta än tex förståndshandikappade (vi har ett övernattningsboende i närheten av där vi bor) som kan skrika bra mycket högre än barn eller för all del tonåringar som buskör med trimmade mopeder. För att inte tala om våra grannar i 40-årsåldern som vrummar iväg på sina HD´s så rutorna skallrar! 
Vad jag menar är att det finns många ljud man kan störa sig på - om man tillåter sig att störas av dem.
Men nu är jag en bit OT...
didis: Det är klart det finns gott om ljud som man kan störa sig på, men personligen får jag aldrig sådan panik som när jag hör ett barn skrika.
Visst är det påfrestande att ha det såhär, men vad ska jag göra? Det är inte något man bara ignorerar o så går det över - snarare har det blivit värre med åren, och inkluderar numera även syskonbarnen.
Jag tror man måste acceptera att alla inte känner likadant vad gäller barnskriks störande eller icke störande, och det var det jag egentligen ville lyfta fram. Ingen vet hur illa någon annan mår av att höra denna typ av ljud och därför SKA det vara okej att som inbjudande part (oavsett brudpar eller annat) säga att man önskar barnfritt.
Samtidigt SKA det självklart då inte bli något gnäll om någon inte kan komma av denna anledning.
Vill man som brudpar ha barnfritt så skriver man det i inbjudan vill man att de som bjuds själva ska avgöra om de ska ha barnen med bjuder man hela fam. blablaba
När jag gifte mig (och de bröllop jag varit på) har det varit barnfritt på festen, dock har vissa föräldrar valt att ha barnen med i kyrkan.
Allt hänger nog på vilken typ av fest man räknar med att det blir.. barn hör inte hemma på en FEST, dock kan de närvara på en tillställning.
glömde tillägga att de som haft spädbarn ibland har varit med t.o.m middagen för att sedan lämna kalaset. Äldre barn är välkomna om hela familjen är bjuden, inte annars (eftersom man räknar antalet ätande gäster)
Vi planerar att gifta oss nästa sommar och har själva inga barn.
Vi har ett antal kompisar med barn i åldern 2-4 år och funderar på om dessa barn skall bli bjudna till bröllopet eller inte. Känns som att barn i den åldern har väldigt svårt för att sitta still under en lång middag och som att de inte på något sätt skulle uppskatta ett bröllop. Lite äldre barn kanske man kan fixa lite pyssel till och så roar de sig själva, men gör barn i åldern 2-4 år det? Eller kommer föräldrarna tvingas passa på sina barn?
Som ni kanske hör så lutar vi åt att inte bjuda barnen, men vi behöver höra andras åsikter om detta, så snälla ge oss era åsikter
ska gifta mig i april och då är mina barn 1 och 4 år. Våra barn är bara med i kyrkan som näbb sen hämtar deras dagmamma dem och tar dem resten av kvällen och natten. Jag skulle aldrig kunna koppla av om de sprang runt på festen. Vi har inte bjudit några andra barn heller. Jag menar hur kul tycker en 4åring det är att sitt och lyssna på tal. Jag tror om man ska ha med barn, får de i alla fall vara över 6 år. Då är de själv gående och vet vad ett bröllop handlar om.
Självklart får varje brudpar känna efter vad just de tycker om barn eller inte på sitt egna bröllop. Det går inte att säga att det ena är rätt eller fel (som så mycket annat när det gäller bröllop, eller hur?). Vi lutar åt att inte bjuda barnen, dels för att det blir krångligare om de vill ta sig hem tidigt (vi ska vara ute i skärgården)dels för att vi känner att våra gäster ska kunna koppla av och att barnen inte ska få långtråkigt. Det finns massor av argument till varför man inte vill ha med barnen, men visst kan de också sprida glädje och "lätta på stämningen". Själv tyckte jag från början att barnen ska vara med då min blivande make har väldigt många syskonbarn. Men när jag sa detta utbrast både min fästman och svärmor att det vore väl bättre om de fick stanna hemma! Klart man inte vill att någon ska ta illa upp, men det är såpass vanligt idag att det inte är självklart att barnen är bjudna, så det ska nog gå bra.
