för ung? (lång)

Att folk som gifter sig eller skaffar barn mellan 20-25 år tycker inte jag är SÅ förvånansvärt. Visst är det kanske lite yngre än många andra, men inte "för ungt". Innan 20-strecket kan jag tycka det är tidigt att bilda familj, för då håller man fortfarande på att utvecklas och mogna som människa och individ.

Träffar du någon vid 16-17 års ålder, är det inte alls säkert ni passar ihop fem år senare. Visst finns chansen att ni gör det, men risken är nog större att man mognar och "växer ifrån varandra". Jag tror också att "förr" var det mycket vanligare att man träffades redan i tonåren och gifte sig ungt (som din mormor och morfar) och att det håller livet ut, idag tror jag risken är betydligt större att man går isär om man träffas tidigt. Varför kan jag inte svara på.

Oavsett så tycker jag det är helt fel att lägga för stor vikt på vad alla andra säger och tycker hela tiden. Åsikter om vad andra gör kommer alltid finnas och folk som lägger näsan i blöt kommer tyvärr aldrig ta slut. Det är bara att vänja sig och ignorera är jag rädd...

Jag var 17 år skulle fylla 18 år 2 månader senare, när jag träffade min sambo, nu min blivande man. Jag flyttade hemifrån och tillsammans med min m2b när jag var 20. Flyttade till Norge när jag var 23 år, och vart mamma när jag var 25 år. Idag så är jag förlovad och har varit tillsammans med min m2b i 10 år och nästa år även förlovade i 10 år och i samband med det ska vi bli man och hustru, har flyttat hem till sverige men en annan stad, äger våran egna lägenhet och har en underbar dotter på 3 år.

Jag tycker att jag har levt mitt liv så som jag har velat, har gjort mina äventyr och dumheter precis som jag har velat. Och jag tycker att det ska bli så underbart att nästa år få samma efternamn som familj och kunna leva ett riktigt äkta familje liv precis som vi gör nu iju för sig, men få känna att hela familjen har samma efternamn och faktiskt vi något har kämpat efter i alla år som vi har varit tillsammans. Vårat liv har inte varit en dans på rosor men vi har inte ångrat något av det. Och i samband med att våran dotter kom så har det förändrat våra liv totalt. Att ett liv kan vara så skört men ändå så underbart och att vi äntligen har kommit till ett mål som vi har strävat efter.

Jag tycker att man själv känner efter när man är mogen för familj och barn. Om det innebär att man även vill gifta sig då ska man göra det. Tycker inte heller att man ska behöva ta föreläsningar från alla bara för att man blir mamma vid 20 års ålder. jag känner personligen att jag inte var redo vid 20 års ålder att bli mamma. Men jag var det vid 25 år. Och det ångrar jag inte alls. Det är det bästa som har hänt mig.

Och att jag hittade min sambo vid så unga år. Det har bara varit positivt. Han är min bästa vän och själsfrände. Och jag hade inte klarat mig igenom allt om inte han hade varit vid min sida. Att nu få dela resten av livet tillsammans, ja det känns helt enkelt väldigt rätt.

Ja det blev ett långt svar på din fråga eller diskussion. Men jag tror du förstår vart jag vill komma.
Jag ångrar inget jag har gjort som ung, och det tycker jag inte att du ska göra heller, vill du vara tillsammans med den du tror att hela ditt liv kan kretsa kring, ja då har du hittat rätt varför vänta. Livet kan inte bli bättre än att hitta den som man kan älska hela livet ut.

Vi (21 och 23) har faktiskt undkommit såna här kommentarer till största del. Nästintill alla våra vänner "stöttar" oss och tycker att det är "solklart" att vi ska gifta oss snart och tycker det ska bli jättekul, vi är givna som par inom vänskapsketsen. Min svärmor tycker det ska bli oerhört kul att vi gifter oss. Däremot har min mamma haft sin oro, vilket nog kommer från att hon själv, mer eller mindre förväntades gifta sig med min pappa när de upptäckte att de väntade mig. De hade inget val utan "det bara blev" och vips planerades det ett bröllop som de själva inte var helt hundra med..

Jag tycker också att det är himla konstigt detta, att det är så "hemskt" att gifta sig ung. Jag själv har också alltid drömt om att stå brud som "ung", jag har alltid tänkt mig att jag skulle vilja vara ung brud..

Jag tror inte alls på detta med ålder, min mamma har precis gift sig för tredje gången. Och sista;) Det vet jag, de är båda i medelåldern och man märker att de kommer hålla livet ut. Min mamma och pappa skulle t.ex. inte alls passa ihop, kan jag ju se nu när jag är äldre..

Ops, detta blev långt, men som "slutord" kan jag väl säga att denna debatt säkerligen kommer fortsätta och kanske till och med eskalera med tanke på dagens "singelsamhälle". Vi har varit tillsammans sen jag var 17 (minns att en lärare i mellanstadiet en gång sa samma sak och jag tyckte det lät lite halvhemsk faktiskt..) men det allra bästa med oss är att jag kan se hur vi båda fortfarande utvecklas (lär väl faktiskt fortsätta hela livet) både var för sig men mest tillsammans. Det är det bästa. Utvecklingen tillsammans..

Nr jag läser här ovan vad som skrivits måste jag också förstärka det här med äventyr.. Jag känner att vi inte bara "sätter oss ner och så var vi gifta". Vi har hunnit med så många äventyr, har så många planerade och kommer hinna med så otroligt många mer.. Haha, ojoj jag låter nästan supernyförälskad:P

Jag tycker man kan får gifta sig när man vill än om vissa tycker man är för unga,sen tycker jag man kan skaffa barn när som helst också..
Själv fick jag barn för 3 månader sen då var jag 21 nu är jag 22 år och jag tycket inte alls det ör förtidigt..
Jag var 19 år när jag förlovade mig med min under bara pojkvän. Sen kommer jag vara 23 när jag gifter mig nästa i allafall, fyller 23 d3 dagar efter..
Så jag tycket man får skaffa familj och gifta sig/förlova sig när man vill..

Underbar tråd! Kunde inte sagt det bättre själv!

Jag är själv 21 år och känner att jag liksom hela tiden måste försvara allt jag gör, upplever det som svårt att bli tagen på allvar många gånger. Inte för att jag egentligen tar åt mig av vad folk tycker men det STÖR mig ändå, så himla liten och korkad är jag inte.

Började plugga direkt efter gymnasiet vilket många har ifrågasatt. Att börja plugga utan att först ha "levt" (åkt jorden runt, fått könssjukdomar och testat droger) är inte vad som förväntas av en. Och senast igår när jag pratade om att jag och killen förlovat oss i somras: "som en kul grej eller? eller tänker ni verkligen gifta er? haha"

Det är som att det på nåt sätt är skrämmande med unga personer som vet vad dom vill och kör på det. Det måste väl vara att personerna med kommentarerna är avundsjuka och bittra? För det är ju inte som att dom säger det för att dom värnar om vårt bästa, eller? :P

För unga hade jag inte velat kalla det däremot OVANLIGT nu förtiden! Folk säger att man är för ung för att dem är inte vana längre att unga människor skulle vilja gifta sig i års åldern.

Min mamma va 17 och pappa va 21-22 nä dem gifte sig. Och nu är dem respektive och ff gifta!

Jag är 22 och kommer va 23 när vi gifter oss i nästa år. Allt handlar om att känna sig redo! Och det kan man göra som 20 åring lika mycket som 55 åring.

Oh vad skönt det är att höra fler som är lite av samma åsikt! =D
Jag och min sambo flyttade ihop ganska snart eftersom vi ansåg att ett långdistansförhållande på 45mil och varannan helg jobb inte riktig funkade (jag jobbar innom vården och jobbar varannan helg). Och dom flesta tyckte att "Åh vad roligt men är ni inte lite unga? Är det inte lite tidigt?". Skitirriterande! Vadå unga? Båda är 23 år! Sen förlovade vi oss i sommras och våra nära och kära var hur glada som helst men annat folk tyckte fortfarande att vi var "för unga". Sen kom det upp att vi pratat om barn och giftemål och då blir alla jättechockade. vi som är så UNGA!
Jo ja men hallå,vi vill gifta oss unga och jag vill ha barn ungt. Vad är det för fel med det?!
Nu pluggar han dock och det är inte läge för ungar men vi har bestämt oss för att gifta oss 2011.

Jag är inte den som bryr mig om vad andra tycker men jag förstår inte när det plötsligt blev så att unga vuxna inte är kapabla att fatta viktiga beslut i livet. Ingen av våra nära vet att vi än att vi bestämt oss för giftemål och det behöver dom inte veta än. Det är juh trotts allt 2 år kvar så det får förbli våran lilla hemlis ;)

Ähh det är inget att bry sig om. Jag och min sambo gifter oss om 1 vecka, vi är båda 87;or. Och har varit tillsammans i 8 år. Lyssna inte på vad andra säger!