Varfor ar folk sa dumma mot oss som INTE VILL ha barn??

Elakingar! Min kusin far oxa hora en massa (na, mest hans sambo saklart. Sa har anser hon:
Nar hon var preggo kunde hon inte sove eller ata, madde SKIT. Anda fick hon slapa sig till jobbet fram till 2 veckor fore forlossning. Det tycker folk ar normalt och ingen klapp pa axeln fick hon for att hon kampade sa.
Nar pojken foddes sa kunde hon inte amma. Hon var helt forstord, vilket jag kan forsta. Men det var inte det folk kommenterade, sa elaka var dom inte.
Utan folk har asikter om att hennes 'stackars' sambo ar den som vaknar varje natt och flaskmatar. Han som maste upp till jobbet tidigt!!
Folk ar ju helt sjuka...

Dessutom blir hon ledsen varje gang hon far syn pa 'varnings'-texten pa 'fusk'maten, det star dar att det ar battre for barnen om man ammar. Jo, hon vet lixom det!

Hoppas du oxa kan stanga oronen. Eller annu battre (tycker jag), hugg ifran!!

Tack!

Jo, vi har precis samma asikt om barnen, som kraver uppmarksamhet bla.
Och foraldrar som inte har pli pa kidsen ar jag mer allergisk mot an sjalva barnen...

Ar inte alls synd om dom! Man har val lekkamrater och kusiner osv??
Kan ju tycka att man kanske lar sig att dela med sig av bade leksaker och uppmarksamhet, men ni verkar ha sten-koll.

Heja er!

Haha, men då ogillar du ju inte alla barn iaf, lite "egna barn och andras ungar" är bara normalt, så känner nog de där attackerande mammorna ibland också...

Här är en teori: när man känner sig motarbetad i sin åsikt, då blir man extra ivrig attrycka den och känner den också desto starkare. Som på en fest där alla vill lyssna på Kent som man själv inte gillar alls, då är det lätt att riktigt AVSKY j-la förb-e överskattade Kent, bara just därför. Fast det är ju bara ett band egentligen...

Så utan att förneka dina åsikter, kan du kanske tagga ner lite och fundera på hur starkt du skulle känna i frågan om du inte ständigt blev påhoppad? Det är ju helt obegripligt vilka val vissa gör i livet, och vissa saker går bara inte att förstå - men man får respektera varandra som människor ändå. Var en förebild för föräldrafascisterna.

Äh ts, det är inte ens säkert att man står ut med de där "andras ungar" ens när man har egna
Jag har 2barn och dem gillar jag såklart men andra barn... nej, helst inte! Jag gillade inte ens mina syskombarn (12st) förän de kom upp i tonåren och alla andra tyckte de var jobbiga...

och om det känns bättre så slutar ju som sagt inte tjatet när man väl har barn, då ska man ha ett till och gud nåde dig om det blir två av samma kön! Då måste du ha ETT TILL och efter tredje barnet börjar det pikas om att nu är det väl nog, nu ska ni väl inte ha några fler... ja...livets gång...ungefär som tjatet om vädret. man slipper aldrig tjatet!

Jag har blivit tjatad på i 10år om giftermål nu!
Ah, låt mig va!

Jag respekterar alla som inte vill ha barn. det är ett stort ansvar man tar när bestämmer sig för att skaffa ett. Man är ansvarig för en annan människas liv i så många år.
Jag var inte speciellt intresserad av barn för några år sen, såg mig inte som en mamma typ överhuvudtaget, tyckte mer att ungar är jobbiga, men en dag så var jag bara mogen och såg bebisar och gravida överallt, Och jag ansåg nog då att jag var redo för att ha barn, jag verkligen lägntade.
Den 1 mars iår kom min dotter Emma och jag kan bara säga att den upplevelsen och den oändliga kärlek jag känner för henne är obeskrivbar, man kan inte sätta ord för den och inte förstå den om man inte själv har barn, iallafall kunde inte jag det.
Men som sagt barn är ju en levnadstil och det är inte alla som vill leva så.

Skrattar...har inte läst hela tråden men tycker att ts har en STOR poäng....
jag har 5 barn och ibland undrar jag "VAD FAN TÄnKTE JAG PÅ!!!!"
Visst mina 3 största bor inte hemma längre och jag har ett barnbarn men jag har 2 små kvar hemma och jag har ägnat halva mitt liv åt att ta hand om mina barn och satt dom först i allt jag gjort och köpt.
min nya vill ha ett barn med mig och jag säger NEJ!!!...jag vill kunna tänka på mig själv nu och inte ta hänsyn till mina barn hela mitt liv.
så jag har full förståelse för att ts inte vill ha barn.

Intressant det här, vad som skrivs i kort till nygifta om framtida barn. Vare sig man inte vill eller kanske vill men inte kan, så blir det ju fel! Och väljer man att inte ha barn så är det inte någon annans ensak. Det är bara så hemskt när folk pikar en för det liv man har. Maken och jag har träffats "på äldre dagar" (iaf för honom) och vi har varsitt vuxet barn men inga gemensamma. Däremot har vi våra katter som betyder väldigt mycket för oss. Och det är inte en gång jag har fått dumma kommentarer om det! Och nej, vi har ingen avsikt att adotera, vi trivs med vårt liv! Men det är tydligen svårt!
Stå på dig, TS!

jaao:
Du har helt ratt! Alltid ar det nat...

gumzan;
"man kan inte sätta ord för den och inte förstå den om man inte själv har barn,"
Det dar har jag hort ibland, inte sa kul det heller. Med tanke pa att jag ar upp over oronen i min systers barn. Sa jag ar ingen barn-hatare, vill bara inte ha egna. Men som sagt, det ar trist nar man hor det ibland, som om det inte ar "pa riktigt". Men jag vet inte, du kanske har ratt. Daremot sa har jag hort fran ett par kompisar att dom inte alls kanner for sina syskonbarn som jag gor. Dom tycker dom ar helt vanliga familjemedlemmar, typ kusiner...

kikki kikki och Soldemor: Tack!

Nu hoppar jag in i den här tråden. Jag har så länge jag kan minnas vetat att jag inte vill ha barn. Oj, vad många som blivit irriterade och på ngt vis skrämda av att jag vågat ha en egen åsikt och inte bara lallat med i barnsvängen. Självklart finns det många som verkligen längtar efter barn och gör de priortiteringar som krävs men många verkar bara sakna alternativ..

NU - 33 år, snart gift kan jag inte sluta titta på barn, bebisar och stolta föräldrar. Det är ngn j...a klocka som tickar högre än högst och jag känner verkligen att jag är redo för allt det som jag inte trodde att jag ville ha. Har dock inte berättat det för ngn annan än sambon - för jag vill inte ge dem rätt, alla de som sa - du ska få se en vacker dag. Fy sjutton vad jag kommer få äta upp mina kommentarer och det kommer jag antagligen att göra med glädje den dagen jag blir gravid men innan dess ger jag dem inte ens en hint om att jag börjat bli sugen:)